Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till Luleå
via mellanstationer afgår
Ångf. „WILHELM RÖHSS“,
Kapten N. O. Berlin,
Tisdagen den 26 Juni, kl. 2 på morgonen.
(2179) O. B. JOACHIMSON.
Sundsvall—Sollefteå.
Ångaren „FÄNRIK STÅL“,
Kapten C. Wedholm,
afgår hvarje Tisdag, Torsdag och Lördag kl. 7 f.
m. till Sollefteå och mellanliggande stationer.
(1848) ERNST O’KONOR.
Ångfartyget „HERNÖ“,
Kapten Lindström,
afgår från Sundsvall till Hernösand hvarje
söknedag kl. 3.30 e. m., från Hernösand kl. 8 f. m.
(1759) ERNST O’KONOR.
Ångfartyget „INDALEN“
afgår tillsvidare hvarje söknedag
från Glimån till Lunne kl. 6 f. m. och 3 e. m.
» Lunne till Glimån kl. 10 f. m. och 6 e. m.
OBS. Lördagar inställes eftermiddagsturen från
Lunne.
Söndagar:
från Lunne till Glimån kl. 10 f. m. och 7 e. m.
samt återvänder från Glimån kl. 5 e. m.
Med anslutning till ångf. »Indalen» afgår
bogserångaren »Skönvik» hvarje söndagsmorgon kl.
8 från staden till Wifstavarf, anlöpande Gustafsberg,
Tunadal, Sund, Rödestrand och Skönvik.
Ångaren Indalens turer äro i öfrigt satta i
förening med lämpliga ångbåtar på Alnösundet näml.:
Söknedagar:
Ångf. „Skön“ kl. 7 f. m. från Sundsvall.
» „Timrå“ kl. half 6 e. m. från Wifstavarf.
Söndagar:
» „Skön“ kl. half 8 e. m. från Wifstavarf.
Skulle oförmodat hinder i trafiken på
Indalselfven uppstå kungöres dylikt fortast medelst
anslag på husknuten utanför O. B. Joachimsons
kontor. (1958)
Ångaren „FJÄL“
afgår tillsvidare alla sökendagar:
från Fjäl till Sundsvall kl. ½7 f. m. och 2 e. m.
« Sundsvall till Fjäl kl. ½11 f. m. och ½6 e. m.
anlöpande fastlandets stationer.
Eriksdal anlöpes på nedgåendet på förmiddagen
samt på uppgåendet på eftermiddagen. (2064)
Ångfartyget „LJUNGAN“
afgår Sökendagar:
från Wärsta till Sundsvall kl. 8 f. m., 2 och 6 e. m.
„ Sundsvall till Wärsta kl. ½12 f. m., 4 och 8
e. m.
Sön- och helgdagar:
från Wärsta till Sundsvall kl. 9 f.m., ½3 o. 7 e.m.
„ Sundsvall till Wärsta kl. 12 midd., 5 o. 9 e. m.
(1733)
Ångslupen
BRAVO
afgår
från Sundsvall kl. ½8 f. m., ½11 f. m., ½3 e. m.,
½6 e. m., ½9 e. m.
från Johannedal kl. 9 f. m., 12 f. m., 4 e. m., 7
e. m., 10 e. m.
Mellanliggande stationer anlöpas. (2163)
Ångslupen
BRAVOS
turer
emellan Sundsvall och Kubikenborg upphöra
från och med Torsdagsafton den 21 Juni.
Förlofvade:
PER OTTO ANDERSSON.
ANNA ADÉLE PETTERSON.
Ystad. Svartvik.
Frälsningsarmén. Midsommardagen möten kl.
8 och 11 f. m. samt half 4 e. m. Mötet kl. 7 e. m.
inställes.
Norrlands Pensionsförenings
Bolagsstämma
afhålles Måndagen d. 2 Juli, kl. 5 e. m., å
Stadshuset, Börsföreningens lokal. (2173)
Genom offentlig auktion, som förrättas å
Österström Torsdagen den 28 Juni 1888, kl.
2 eftermiddagen, försäljes återstoden af afl.
kassören C. G. Fromells konkursbos egendom,
bestående af: 2 bokskåp och en mängd böcker, en
apparat för tillverkning af kolsyradt vatten, en
teaterattiralj och ett skrifbord jemte annan
egendom. Kände och säkre köpare erhålla 2
månaders anstånd med betalningen. Andra böra
betala genast.
(2184) Konkursförvaltningen.
Genom offentlig auktion, som förrättas å
undertecknads kontor Lördagen den 30 denna
månad, kl. 2 e. m., kommer att försäljas en förre
handlanden J. Sundbergs konkursmassa tillhörig,
under hemmanet No 2 i Sörberge, Timrå socken,
lydande tomtlägenhet med derå uppförda
uthusåbyggnader. Betalningsvilkoren tillkännagifvas
vid auktionstillfället.
Sundsvall den 20 Juni 1888.
(2172) Ax. G. Andersson.
På förekommen anledning
erinras att å deposition insatta medel
utbetalas endast om beviset är uppsagdt.
Sundsvalls Enskilda Bank.
Aktiebolaget Sundsvalls
Handelsbank. (2171)
Lusttur
anordnar Metodistförsamlingen i Sundsvall
Midsommardagen till Alderholmen vid Fillands
färjställe, der predikan och tal hålles kl. 5 e. m.
af A. Jonsson, Th. Magnusson och E. Johansson.
Afresan sker kl. 12 med Näs. Återresan kl. 9
med densamme. Pris 50 öre tur- och retur.
Många »Sundsbor» väntas möta. Om regnväder
inträffar inställes resan.
Merlo Qvarn
hålles under pågående reparation stängd för
malning en kortare tid från och med Tisdagen den 26
dennes tillsvidare.
Merlo den 23 Juni 1888.
(2182) Gårdskontoret.
Fotografi-Ateliern
hos undertecknad hålles öppen söckendagar från
9 till 7, Söndagar 10 till 4. Pris från 4 kronor
pr dussin.
(2174) Adèle Kindlund.
Pianostämning
verkställes omsorgsfullt såväl i staden som på
landet, af undertecknad, om anmälan göres genast
i Herr W. Ahlströms Bokhandel.
H. W. Conné.
Musikdirektör.
En duglig försågare,
som tillika är kompetent att på eget ansvar sköta
en mindre vattensåg jemte hyfvelverk, erhåller
anställning. Reflekterande härå torde för
upplysningar hänvända sig till E. P. Dahlén.
Kälarne.
Obs.! Ansökningar jemte erforderliga betyg
skola vara inkomna före 7 juli. (2181)
Den som tillvaratager en ny oljad mast cirka 18
fot lång, hvilken aftonen den 21 försvann
från en båt liggande invid badhusparken, erhåller
vedergällning om anmälan göres hos
telegrafassistent Nordmark.
Pantsedeln No 11565, utfärdad af E. W. Cohn,
är förkommen och varder härmed dödad.
(2178)
En Segelbåt af utmärktaste beskaffenhet med
alla behör säljes för halfva värdet, om
uppgörelse träffas med C. O. Carlander
(2175) vid hamnen.
Djurvänner!
10 st. Hundvalpar, halfdoggar till salu
Sjögatan 7. (2177) Peterzén.
Johan!
Stort lager af
Gratulations- och Blomsterkort
med och utan namn.
C. O. Collins Bokhandel.
Bankhuset.
Rullans Varieté-Teater.
I morgon Söndagen den 24 Juni (Midsommardagen)
Stor Varieté-Föreställning
efter utvaldt program.
Konsert af Kapellet bestående af 16 man.
Uppträdande af samtlige artister.
Entré 75 öre. Program 10 öre.
Vackra Landthattar m. m.
billigt uti IDA KARLSONS Modeaffär Storgatan 7.
A.: — Käre vän, helt visst tar du inte illa upp,
att en gammal vän, som kommit i en tillfällig
förlägenhet, vänder sig till dig. Med ett ord, skulle
du vilja vara snäll och på, en fjorton dagar hjälpa
mig med femton eller tjugo kronor?
B: — Det tar jag visst inte illa upp, tvärtom det
gläder mig att du i denna delikata sak bevärdigat
mig med ditt förtroende. I en sådan belägenhet
bör man alltid vända sig till en sann vän . . Men,
käre vän, hvarför har du inte vändt dig till mig
redan för länge sedan, hvarför har du generat dig?
Då kunde jag genast upplyst dig om, att jag för
tillfället — själf ingenting eger.
Sundsvall 23 Juni.
Minneslista
Lördag 23, kl. 10 f. m., auktion å diverse
lösegendom å auktionskammaren.
Måndag 25, kl. 2 e. m., auktion å stället å
hemmanet No 1 i Krigsbyn, Hässjö socken.
Tisdag 26, kl. 5 e. m., auktion å hemmanet N:o 4,
Allsta, i Medelpads folkbanks lokal.
Onsdag 27, kl. 10 f. m., auktion å två kokreatur
och diverse lösegendom samt kl. 12 p. d.
osäkra fordringar.
Torsdag 28, kl. 10—12 f. m., uppförd af arrende
för kronolotter, å drätselkammarens lokal.
Fredag 29, kl. 11 f. m., ordinarie bolagsstämma
med intressenter i Vifstavarfs bolag å hotell
Rydberg i Stockholm.
— kl. 5 e. m., ordinarie bolagsstämma med
aktieegarne uti teaterbyggnadsbolaget, å
stadshuset.
Lördag 30, före kl. 12 p. d., inställelse i
skomakare J. P. Åbergs, handl. Julius Anderssons
samt afl. drängen N. G. Erikssons konkurser.
Väderleken har under veckan visat det
härligaste sommarväder men brist på
nederbörd, som med bekymmer efterlängtas.
I dag blåser västlig bris som afsvalkar
luften men naturligtvis ännu mera
upptorkar de förut torra åkerfälten.
Sammanträde med stadens församlings
i kyrkostämma röstberättigade lekmän för
att utse elektor för val den 11 juli af
lekmannaombud till det den 4 instundande
september sammanträdande kyrkomötet, är
utsatt att hållas i morgon efter
högmessogudstjänstens slut inför kyrkostämmans
ordförande hr kyrkoherde J. O. Boström.
Generalstabens offiserare med
hästar, som skola företaga öfningar i Norr-
och Vesterbotten, hafva ombord å ångaren
»Norrbotten» i dag på morgonen besökt vår
hamn på väg till Kalix. En af de norske
offiserare som skola deltaga i öfningarna
tillstötte här.
Skogseldar ha under veckan rasat i
omkringliggande landsbygd. Isynnerhet har
Tuna socken varit i hög grad hemsökt däraf.
För öfrigt skola skogseldar förekommit i
Indal, Liden, Selånger och Sköns socknar.
Den torra väderleken har betydligt
underlättat dess framfart. Någon tillförlitlig
uppgift torde icke erhållas förr än vederbörande
länsmän hunnit inkomma till länsstyrelsen
med rapport om saken.
Branden i Lundqvistska gården.
De sex familjer, som genom denna brand
blefvo husvilla hade sin egendom försäkrad:
J. W. Rådström i bolaget Skåne för 2,500
kronor, Hanna Olsson för 4,000 kr., Alex.
Åkerblad i Städernas allmänna bolag för
8,000 kr., Johan Lindelöf i Svea för 4,000
kr., C. Fresk i Skandia för 7,000 kr. och
J. Brandberg i Städernas allmänna för 2,000
kr. Rörande eldens uppkomst har ännu
ingen upplysning kunnat vinnas.
Ångaren „Alnös“ hafveri.
Styrelselsen för Alnösundets ångbåtsaktiebolag
öfverenskom genom telegram i går med
bergningsbolaget Neptun i Stockholm, att
en af dess ångare skulle hitkomma för att
lämna ångaren »Alnö» assistens. Antagligen
kommer den begärda hjälpen redan i dag.
Ångbåt med telefon. Ångaren »Prins
Oscar», kapten Alfr. Spikh, kommer att
erhålla telefonförbindelse med Sundsvalls
telefonstation då ångaren ligger i hamn
härstädes. En telefonstolpe är för
ändamålet redan uppsatt vid Sundsvalls skeppsbro.
Införseln från Finland.
Ångfartyget »Sundsvall», som i går vid
middagstiden anlände hit, medförde 49 kokreatur,
220 svin och ett får samt ett större parti
smör m. m.
Teater. Efter en längre tids hvila
öppnar vår teater åter sina portar fredagen d. 29
d:s, då några af Dramatiska teaterns kända
artister komma att gifva ett fåtal
representationer härstädes. Fredagens program
upptager det allid gerna sedda och skrattretande
lustspelet Din nästas hustru. Vi önska dem
välkomna och hoppas att artisterna skola
finna sig nöjda med sitt besök hos oss
liksom vår teaterälskande publik ej skall
försumma att skaffa sig några glada
underhållande aftnar. Platser kunna abonneras på
uti W. Alhströms bokhandel.
Sommarteatern å Rullan.
Artisternas antal å denna teater har nu blifvit
tillökt med operettsångerskan Hanna Evertz,
hvilken såväl här som annorstädes där hon
uppträdt, tagit publiken med storm, för sin
behagliga aparition och piffiga uppträdande.
Hon föredrager sina kupletter med god röst
och liflig mimik. Vi förutspå att hon
kommer att draga mycken publik.
Två mindre oljemålningar af Ferd.
Hernlund äro utstälda uti W. Ahlströms
bokhandel. Den ena, Torpstugan, är en
liten tilltalande målning, pris 125 kronor.
Den andra taflan föreställer två barn som
har slagit sig till hvila uti en grönskande
ekbacke. Äfven detta stycke betingar ett
pris af 125 kronor.
Eldsvåda uppstod natten mot torsdag
i denna vecka hos Axel Westin i Ede, Stöde
socken, hvarigenom en mindre byggning,
brandförsäkrad för 2,000 kr., nedbrann samt
lösegendom för omkring 400 kr.
Öfriga åbygnader och lösegendom
räddades. Åbygnaderna, som eges af
hemmansegaren Ingemar Enström i Kärfsta, äro
jämte lösegendom försäkrade i Länets
brandstodsbolag. Eldens uppkomst ännu obekant,
men anses vara genom någon bristfällighet
i muren.
Ångermanlands Lutherska
missionsförenings årsmöte kommer att
hållas i Hernösand den 27 och 28 juni.
Därvid komma nedanstående frågor att
diskuteras:
1) Hvad har Kristus velat säga sina lärjungar, då
Han lärde dem bedja: Tillkomme, o Gud, ditt
rike?
2) Hvilken missionsverksamhet är vigtigare, den
inre eller yttre och hvilket är rätte
sammanhanget dem emellan?
3) Hvad är orsaken till den ytlighet som tyvärr
visar sig hos många nutidens krlstna och huru
skall den afhjälpas?
4) Hvad menas med »den första kärleken» (Uppb.
2: 4)? Huru vlnnes, huru förloras den?
5) För hvilka afvägar har en kristen i närvarande
tid att akta sig och huru skall han kunna göra
det?
6) Hvad menas med uttrycket »Kristi fullhets
åldersmått» (Efes. 4: 13) och huru skall man
komma därtill?
Besvärliga sjukbesök. Från
Arjeploug skrifves till Norrbottenskuriren:
Under denna vår har en elakartad
nervfeber härjat i Arjeplougs lappmark.
Sundhetsnämden därstädes har därför funnit sig
föranlåten att i laga ordning anmäla detta
hos länsstyrelsen och begära läkarehjälp.
När då doktor Björkbom beordrades att
besöka dessa trakter i slutet af maj detta år,
voro isarne så svaga på de stora sjöarne
Storafvan och Uddjaur, att ingen vågade
skjutsa honom med häst. Han måste
därför, för att på något sätt komma fram till
sin bestämmelseort, låta draga sig på en
kälke af 3 man 4 à 5 mil öfver nämda sjöar,
och detta under ständig farhåga, att den
osäkra vårisen hvilket ögonblick som helst
kunde brista. Man måste beundra denne
läkare för hans nit och villighet att komma
de sjuka i dessa obanade trakter till hjälp.
Man kan föreställa sig en resas sådan som
denna besvärligheter, då man betänker, att
man ofta i svårt väder icke en gång kan
erhålla ett nattlogis. Dylika färder inträffa
dock ej sällan i vår- och hösttider.
Om eldsvådan i Piteå natten mot
den 12 juni skrifves i Norrb.-P.: Några
minuter före ½ 3 upptäcktes af nattvakten
Holmlund, som patrullerade i västra
stadsdelen, att rök uppsteg från skräddaren P.
E. Ax’ verkstadslägenhet. Holmlund ilade
då genast åstad och klämtade eldsignaler.
Omedelbart före första klämtslaget hade
tullvaktmästaren Lundholm, som också
observerat röken, ilat till Ax’ gård och fann
då, att det brann inne i det s. k.
fyrrummet, d. v. s. det rum, hvari kaminen för
pressjärnens uppvärmning är belägen.
Innan rågra verksamma åtgärder för eldens
dämpande emellertid hann åstadkommas,
hade lågan redan hunnit slå ut genom
taket. Detta tycktes dock blott hafva varit
några ögonblicks verk. Snart stod hela
verkstaden och bryggstugan i ljus låga.
Därifrån spridde sig elden å ena sidan till
handlanden Häggboms bagarstuga och den
länga af uthus, som därmed
sammanhänger, å andra sidan till sosietetshusets
uthuslägenheter. Kort därefter började äfven
Ax’ mangårdsbygnad fatta eld och stod
äfven den snart nog i full brand. Elden hade
under tiden ätit sig fram till vaktmästaren
Lundholms uthus, hvarifrån den sprang
öfver till inspektor Sallings gård, som inom
en handvändning var ett enda eldhaf.
Lundholmska mangårdsbygnaden, som delvis stod
omgifven af träd, skyddades af dessa länge
nog, men slutligen fattade äfven denna eld.
Men ännu hade ej det förhärjande
elementet mättat sitt raseri. Med en våldsamhet
utan like kastade sig elden öfver
skomakaren Rönngrens gård, som jämnades med
jorden. Omgifvet som enkan Degermans
hus var från tre sidor af brinnaude gårdar
fattade äfven det eld. Därifrån spred sig
elden till enkefru Lundgrens gård. Å
andra hållet hade, då brandservisen i följd af
den olidliga hettan och det trånga
utrymmet ej med tillräckligt vatten kunde
öfvergjuta sosietetshusets gafvel och tak samt
intet brandsegel kunde spännas däröfver,
äfven detta ganska dominerande hus fattat
eld. Det visade sig också snart, att man
ej skulle vara i stånd att rädda detsamma.
Faran blef sålunda med hvarje minut allt
större. Ansträngningarna riktades å denna
sida på att kunna skydda handlandena
Häggboms och Sandbergs samt skräddaren
Lindgrens gårdar från att antändas. Hade
dessa fattat eld, är det nämligen högst
sannolikt, att en stor del af staden brunnit
upp. Genom brandsegels plaserande å de
hotade ställena samt det ihärdigaste arbete
vid sprutorna lyckades man dock begränsa
elden. Ett mycket styft och ansträngande
arbete hade äfven de sig förelagdt, som
skulle hindra eldens allt för stora spridning
i enkefru Lundgrens gård. Ena gafveln af
densamma stod gång efter annan i full låga
och likaledes hela vinden. Äfven till
boningsrummen och trossbottnarne af detta
hus hade elden arbetat sig in, där den
naturligtvis fann rikligare näring. Det var
af särdeles stor vigt att här få bugt på
elden, ity att med Lundgrenska huset
sammanhänger på det allra närmaste
tullvaktmästaren Dahlbergs hus, — hvilket också
flere gånger antändes och rätt illa
ramponerades — samt med detta senare
Lindgrenska flygelbygnaden. Genom ihärdigt
arbete, genom massor af vatten samt genom att
delvis rifva två af dessa gårdar lyckades man
ändtligen äfven här sätta gräns för eldens
vidare framfart. Uthusen till stadskällaren
och f. d. Sundqvistska gården blefvo också
angripna och delvis skadade, men äfven här
släcktes elden.
På alla sidor blef sålunda det rasande
elementet hejdadt, men först efter svår kamp
och sedan det åstadkommit mycken skada.
Vid 11-tiden på förmiddagen var elden i
det närmaste släckt.
De bolag, som äro mest intresserade äro:
Städernas allmänna med s:a 70 tusen, Svea
med sirka 28 tusen och Skandia med 20
tusen kr.
Fastighetsköp i Hudiksvall.
Fabrikör Edv. Frisk och f. kronofogden Lidén
hafva för 30,000 kronor inropat afl. handl.
Lars Brodéns gård och tomt vid
Drottninggatan och Västra Storgatan. Fastigheten
var saluvärderad till 29,500 kr.
Rådhuskanslisten Edén har för 17,000
kr. inropat källarmästaren Lundqvists
konkursmassas fastigheter i Hudiksvalls östra
del. Saluvärdet hade satts till endast 10,000
kronor.
Stadsregleringen i Ljusdal
förekom, såsom vi i sin tid nämde, på
kommunalstämma den 27 maj. Mindretalet
yrkade då antingen frågans hänskjutande till
kommunalnämdens yttrande eller rent afslag,
men flertalet nöjde sig med frågans
bordläggande i fjorton dagar. En vår
brefskrifvare uttalade redan då farhågor för
regleringsplanens förverkligande genom att
allt skulle utan häfvande af befintliga
missförstånd ställas på en omröstning.
Bordläggningstiden hade utlupit söndagen
den 10 juni och då — afslog kommunen
för sin del regleringsförslaget.
Röstöfvervigten för afslag var 9,000 fyrk.
Svenska turistföreningens första
fjällhydda är nu, (sedan den 26 maj)
vid sin bestämmelseort, Warvek-älfven vid
foten af Sulitelma. 12 renar fordrades för
transporten från Kvikkjokk, hvartill 10
dagar åtgingo. Snömassorna voro väldiga; ett
svårt oväder utbröt också under färden.
Lapparne måste på långa sträckor upptrampa
väg för renarne.
Om behofvet af denna fjällhydda yttrar
Turistföreningens sekreterare i senaste
årsberättelsen:
»Gång efter annan hafva turister, som från
Bodö-trakten i Norge ämnat sig öfver
riksgränsen till det natursköna Kvikkjokk eller
tvärtom, nödgats afstå från eller väsentligen
ändra denna sin plan därför, att mellan det
sista bebodda stället å norska och det
första å svenska sidan är fulla två dagars tur
på hvilken man ej kan få tak öfver
hufvudet, om ett i dessa trakter ingalunda
ovanligt oväder skulle utbryta. — — — — Den
utsedda platsen är den enda inom ett stort
område, där något bränsle finnes.»
Åter erhållet medborgerligt
förtroende. Uppå ansökan af kyrkoherden
A. Nordlander i Gnarp m. fl. har k. m:t
återgifvit medborgerligt förtroende åt
hustru Margareta Christina Sundin, som dömts
för delaktighet i utprångling af falska
sedlar till straffarbete i 4 år samt 2 års
förlust af medborgerligt förtroende, men
sedermera förskonats från straffarbetet.
Vestkusten. Från Varberg skrifves till
Dagens Nyheter.
Med stora steg närmar sig tiden för
invigningen af Vestkustbanan. Arbetet å den
sista delen af denna järnväg,
Göteborgs—Hallands-banan, bedrifves nu med full fart
och pågår äfven nattetid. Arbetsstyrkan å
linien är för närvarande omkring 850 man.
Grusningen göres med 4 lokomotiv och 80
vagnar.
Stationernas antal å Vestkustbanan är
ämnadt att blifva 42, och af dessa äro redan
33 trafikerade: de 9 stationerna som ännu
ej ha öppnats äro Göteborg, Mölndal,
Lindome, Anneberg, Kungsbacka, Fjärås, Åsa,
Frillesås och Ås Kloster.
Nya guldmalmsfyndigheter hafva
gjorts i Ludvika-trakten, där som bekant
guldfyndigheten i Vestra Malsjöbergs-
grufvan väckt en viss uppmärksamhet. De
nya fyndorterna äro i Kalk- och Hag-
grufvorna, belägna i närheten af hvarandra å
ömse sidor af Bergslagernas järnväg
mellan Rämens och Gräsbergs stationer. De i
fråga varande grufbrotten tillhöra
handlanden P. G. Söderlund och kommissionären
P. G. Isaacsson i Falun. T. f. F.
Stark frost var natten till 15 d:s rådande
i norra Småland, skrifves till D. N. Tidigt på
morgonen var marken alldeles hvit och is
observerades å grundt vatten. I mindre väl
skyddade trädgårdar hafva ömtåligare
växter frusit bort, och troligen kommer denna
stränga frostnatt att skadligt inverka på
bär- och fruktskörden, då de nu i
allmänhet utslagna blommorna helt säkert lidit
men af den låga temperaturen.
Den nya tulltaxan har utkommit.
I onsdags utkom såsom n:r 28 i Svensk
författningssamling den nya tulltaxan
innehållande de af riksdagen bestämda
tullsatserna, »i nåder gillade och faststälda» af k.
m:t den 18 d:s, att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1888.
Från sistnämda dag skola således de nya
eller höjda tullsatserna för bröd, smör, fläsk,
kött, järnvaror, industriprodukter m. m.
träda i kraft såsom »tilläggstullar».
Däremot skola de af riksdagen medgifna
tullnedsättningarna för kaffe, té, lysoljor,
färger m. m. ej tillämpas förr än från den
1 januari 1889, enär de gamla tullsatserna,
skola utgöras intill finansårets slut.
Så vidt vi kunnat finna — säger Dagens
Nyheter — har regeringen utan prut
godkänt alla de af riksdagen beslutna
tullförändringarna, utom rörande tackjärn,
hvilket tills vidrare får införas tullfritt.
Anledningen till detta undantag lär vara, att
man ännu ej fått spanska regeringens
offisiella medgifvande, att järn ej
innefattas under rubriken »metaller, oarbetade»,
hvilka enligt traktaten med nämda land
skola vara tullfria.
I de taxan åtföljande »underrättelserna»
äro intagna de nyo bestämmelserna om
restitution vi utförsel af mjöl o. s. v.
Medels dränkning afdagatog sig i
måndags 25-årige litografen Aug. Weiland
i Linköping. Den olycklige hade på sista
tiden visat sig besynnerlig. Å ett
pappersblad hade han bl. a. skrifvit:
»Jag har ej begått något brott; det var
högfärdsdjäfvulen som satt i hjärtat, nu
kommer jag till helvetet».
»Adjö alla! Förlåt för Jesu namn och bed
för mig i era böner».
En cyclon drog den 10 dennes fram
öfver Fröjeslunda socken, Upland. En större
nybygd logebygnad vid Härfsta kullkastades.
„Det nya systemet“. I
Öresundsposten läses: Hörby skomakare ha
öfverenskommit att hvar och en af dem, som
mottoge till lagning skodon, köpta af någon
där boende handlande, skulle därför böta,
första gången 5, andra gången 10 kr. Det
säges att äfven skomakarne i Lyby
underskrifvit denna öfverenskommelse.
Skjutöfningar i Stockholms
skärgård. Artilleribefälhafvaren i Vaxholm har
tillkännagifvit, att söcknedagar från och med
den 2 juli till och med den 31 okt. innev.
år, mellan kl. 8 f. m. och 7 e. m., kommer
skarpskjutning att verkställas å artilleriets
skjutfält i Trälhafvet i riktning mot Västra
Saxarfjärden.
Konung Oskars språkkännedom.
Konungen talade under sitt besök i
svenska afdelningen på
Köpenhamnsutställningen naturligtvis svenska, säger danska
Dagbladet, och i den norska afdelningen talade
han norska. Då han kom till Danmark,
talade han danska, i den ryska afdelningen
förvånade han de infödda genom att fråga
om prisen på de olika föremålen på ryska,
i Frankrike konverserade han på franska, i
England på engelska och i Italien slutligen
talade han italienska.
Ett sådant hagelfall, som i måndags
drog öfver Skåne, har väl ej i mannaminne
egt rum, skrifver Eslöfs Tidning. Här och
där låg 3—4 tum tjockt hagellager,
bestående af hagelstenar så stora som små
hasselnötter. Naturligtvis ha haglen gjort stor
skada, isynnerhet på rågfälten.
Från Lund skrifves: Regn blandadt med
hagel föll i måndags i Lund i sådan mängd,
att rännstenarne på långt när ej kunde taga
vattnet, utan gick detta ut på gatorna till
flere tums djup. I södra delen af staden
gick vattnet in i källrarne och gjorde på
många ställen stor skada.
Kyrkoherde nekad att uppträda
i kyrka. Tärna blåbandsförening anhöll
genom sin ordförande hos kyrkoherden
Nordblad att få Kila kyrka upplåten för
nykterhetsföredrag af kyrkoherden Ossian
Andersson i Husby—Sjutolft och
generalkonsul C. O. Berg i Stockholm, men nekades
— emedan han fruktade, att de blifvande
föredragen ej hvilade på Guds ords grund.
Sala Alleh.
Tyska studier af Sverges post-
och telegrafväsen. Enligt uppdrag af
tyska regeringen besöka postinspektören
Görke från Berlin och telegrafinspektören
Billig från Düsseldorff för närvarande
hufvudstaden för att studera Sverges post- och
telegrafväsen.
De resande tyska post- och
telegraftjänstemännen ha i dessa dagar gästat Malmö
och tagit kännedom om arbetssätt och
anordningar i det »flygande postkontoret» å
Öresundsbåtarne. Därjämte ha de äfven med
mycket intresse studerat inredningen i de
nya järnvägspostvagnar, som användas å
vestkustbanan, och tecknat sig till minnes
namnet på den verkstad — som bekant,
Kockums i Malmö — hvilken förfärdigat
de praktiska vagnarne.
Vestkustbanan med ångfärja.
Vestkustbanans snara färdigblifvande har gifvit
Morgonbladet i Köpenhamn anledning till
en artikel, hvari denna banas stora
betydelse för Köpenhamn kraftigt framhålles.
Tidningen yttrar bland annat: »Själfklart
måste vi danskar nu sörja för en ångfärja
mellan Helsingborg och Helsingör,
äfvensom för att iltåg mellan Helsingör och
Köpenhamn snarast möjligt bringas till stånd».
Enligt tidningens förmenande kommer nu
den hufvudsakliga trafiken från Norge och
mellersta Sverge att gå denna väg, hvilket
ju ock har alla skäl för sig.
En stormig bröllopsfest firades
nyligen i ett allmogehem i södra delen af
Kronobergs län. Knappt hade presten
sammanvigt de unga tu, förrän de med
brudparet befryndade gästerna började ställa till
ett allvarsamt gräl, hvilket fortfor hela
bröllopsfesten igenom. Orsaken var den, att
brudgummen skulle af sin far ha fått
öfvertaga gården för allt för godt pris,
hvarigenom arfvet ansågs ha blifvit för litet för
de öfriga slägtingarna. Att försöka få slut
på grälet var lönlöst och bråkstakarne
kunde icke en gång förmå sig att följa den
gyllene regeln att låta maten täppa
munnen. En af gästerna hade sin häst förspänd
tre gånger för att resa hem, men
hindrades af de öfriga, som togo ifrån honom
hästen.
Afkastad af sin häst blef i går åtta dagar
landtbrukaren Sven Larsson i Ödemark,
Cimbrishamnstrakten. Därjämte erhöll L.
af hästens bakhofvar så svåra slag i
hufvudet, att hufvudskålen spräcktes. Följande
morgen dog den olycklige. Han var i
»Fylgia» olycksfallsförsäkrad för en summa af
10,000 kr.
Trävarumarknaden. Från London
skrifves den 12 d:s. Efterfrågan å svenskt
virke fortfar och åtskilliga försäljningar
omnämnas under de senaste fjorton dagarne
till vissa af de större importhusen på
ostkusten, hvilka i det längsta dröjt med
kompletteringen af sina inköp i förhoppning på
en reaktion i marknaden. Priserna, som
ernåtts, om ej i hvarje fall presis de högsta,
skola dock hafva varit nöjaktiga. Flere
andra förfrågningar hafva försports i
marknaden, men i betraktande af den stora brist
på fartyg, som i år varit rådande, vilja
köpare ogerna besluta sig förr än de försäkrat
sig om erforderligt skeppsrum. Största
begäret gäller fortfarande battens och bräder,
så väl furu som gran, samt kvarta
furuplankor af de finare svenska tillverkningarna.
På platsen fortfara furuplankor,
företrädesvis kvarta, att vara efterfrågade för export
till kolonierna, och partier, både in loco och
under väg, hafva tagits af exportörer för
sagda ändamål till fulla priser. I splittved
lära åtskilliga mindre transaktioner hafva
egt rum under de sista två à tre veckorna,
och säges priset hafva varit 55 s. och 45 s.
för Hernösands tillverkning.
— Från Göteborg skrifves den 19 juni:
Efter vårskeppningarnas slut har en
märkbar stillhet inträdt i härvarande marknad,
beroende på att Östersjöskeppningarna tagit
sin början för ett par veckor sedan.
Priserna bibehålla det oaktadt tämligen sin
fasthet, och föga skäl förefinnes att för
närvarande befara nämvärd nedgång i
noteringarna. Hufvudsakliga anledningen till detta
förhållande torde i främsta rummet böra
sökas i den ringa tillgång på ångare och
mindre seglare, som under senare månader varit
rådande, hvarigenom en suksessivt pågående
stegring af frakterna egt rum. Sålunda torde
utskeppningen från de norrländska
hamnarne komma att hållas inom ett begränsadt
omfång, på samma gång som
konsignationerna till London ej torde komma att
öfverstiga en ordinär standardtalsiffra. Liflig
verksamhet är nu rådande i brädgårdarne
på grund af på fartyg och järnväg
ankommande varor.
Bränvinets Napoleon dagen före
en afgörande batalj. Mellan tyske
spritfabrikanter, isynnerhet i Hamburg, samt
Karlshamns spritförädlingsfabrik har rasat
under senare tid en häftig konkurrensstrid
på lif och död om spritexporten till Spanien.
Det soliga Spanien konsumerar oerhörda
mängder af sprit till sina beryktade och
allmänt druckna viner. Hamburgs
spritexportörer hade den spanska marknaden så godt
som ensamt i sina händer till dess Bismarcks
handelspolitik och L. O. Smiths väldiga
konkurrens gjorde dem svårt afbräck däri,
skrifver Smålands Allehanda och fortsätter:
Emellertid står frågan om inskränkning
af alkoholmissbruket på dagordningen i
Spanien, liksom i Sverge och för öfrigt i de
fleste af Europns länder. Af denna
stämning hos de stolte spaniorerna begagnade
sig L. O. Smith med vanlig energi. I sin
konkurrenskamp mot hamburgarne drog han
fram ett kändt taktiskt konstgrepp från
bränvinskriget i Stockholm. Han anklagade den
tyska spriten för att vara i hög grad
förorenad, endast den svenska vore absolut ren.
Han öfversvämmade Spanien med
broschyrer och tidningsartiklar angående oren och
absolut ren sprit, så att Spanien från
Pyrenéerna till Andalusiens drufkullar dränktes
i en oerhörd, en jättelik, en L. O. Smithsk
spritliteratur. Vi ha erfarenhet af hvad en
dylik andlig spritflod vill säga.
En opinion skapades på detta sätt och
spanska regeringen förberedde ett dråpslag
mot Tysklands spritinförsel, hvilket hugg
dock afvärjdes vid första försöket genom
tyska regeringens kraftfulla uppträdande, så
att L. O. Smiths högst böljande planer den
gången brötos till skum mot Bismarcks
granithårda oböjlighet.
Alkoholfrågan diskuterades allt fortfarande
med ifver i Spanien, och till slut väcktes
vid riksdagen förslag om att höja
spritskatten. Att förslaget skulle gå igenom, därom
var väl näppeligen något tvffvel. Frågan
var endast, huruvida den nya skatten skulle
drabba endast den sprit, som till Spanien
infördes efter den nya beskattningens
trädande i kraft, eller om den genast skulle
utkräfvas för all sprit, som i Spanien fans
i det ögonblick då riksdagens beslut blifvit
gällande.
Tyskarne voro försigtiga. Oaktadt
Tyskland lika väl som Sverge har särskild
handelstraktat med Spanien, ville de ej riskera
några djärfva affärer, förrän de voro fullt
på det klara med, huru spritförhållandena i
Spanien skulle gestalta sig.
Ej så hr L. O. Smith. Med en djärfhet,
hvarpå man ofta sett prof, beslöt han slå ett
stort slag, det största han vågat kanhända.
Han införde oerhörda spritkvantitetar i
spanska hamnar, så att han där för närvarande
har liggande på lager efter egen uppgift
5 2/3 mill. liter 96-prosentig sprit, under det
att de tyska förråden äro försvinnande små
i jämförelse med denna verkliga
spritsyndaflod.
Det synes dock, som om hr L. O. Smith
skattat sitt inflytande vid spanska riksdagen
allt för högt; ty denna beslöt ej allenast den
nya skatten på alkohol, utan äfven att den
genast skulle drabba all sprit, som fans på
lager. Ett uppskof med beslutets trädande
i kraft åstadkoms därigenom, att kamrarna
stannat i olika beslut om den nya skattens
storlek, hvilken för den skull kommer att
afgöras genom gemensam votering.
För hr L. O. Smith gäller striden stora
summor — som det uppgifvits 2 à 3
millioner kr. — att vinna eller förlora.
Men han ger sig ej så lätt i småfrågor,
mycket mindre nu. Redan ha Stockholms
och Göteborgs tidningar innehållit långa
ledare för att skaka upp vår beskedliga
svenska diplomati ur dess aristokratiskt förnäma
likgiltighet samt förmå utrikesministeriet att
med den ofta omtuggade spanska
handelstraktaten, hvilken ju ur svensk synpunkt
tillkommit så godt som uteslutande för
Karlshamnsfabriken, i sin fina behandskade hand
kraftigt hugga in för L. O. Smiths intressen.
För att understödja det svenska
utrikesministäriets både auktoritet och tro på
spanska handelstraktatens undergörande förmåga
i omnämda fall har hr Smith låtit i ärendet
rådfråga två professorer i rättsvetenskap
i Paris, hvilka gifvit det utlåtande, att
enligt svensk-spanska handelstraktaten och
internationella bruk i dylika fall spanska
regeringen ej eger rätt att taga någon
efterskatt på en gång införd och redan förtullad
svensk sprit.
Hr L. O. Smith lär komma att fortsätta
sina förfrågningar hos juridiska auktoriteter
för att ge våra diplomater så mycken trumf
på hand som möjligt i deras lilla spel med
Spanien om hr L. O. Smiths millioner.
Nå, kunde någon fråga, hvarföre tar ej
hr Smith tillbaka sina 5 2/3, millioner liter
sprit? Helt enkelt därför, att han redan
vid deras införsel till Spanien erlagt dryg
tullafgift, som han i så fall skulle förlora.
Bataljens utgång är, såvidt vi skymtat
kulisspelets intriger, mycket osäker. För
»bränvinets Napoleon» kan den blifva ett
Austerlitz med några millioner i segerbyte, men
den kan också varda ett Waterloo, som åter
skulle göra hamburgarne till ensamma
herrar på spritmarknaden i Spanien.
Ett nytt fabrikat har Munksjö
pappersbruk nyligen utsläpt i marknaden samt
för första gången exponerat å
Köpenhamnsutställningen. Under flere år har man
nämligen vid bemälde bruk experimenterat med
att finna en färg, hvarmed de allt
brukligare papptaken kunna bestrykas i stället för
med kitt eller tjära, som förlänar alla
papptak ett dystert svart utseende. Efter flere
år af försök har man slutligen vunnit ett
resultat, som med hänsyn till Munksjö
pappersbruks sträfvan att alltjämt häfda sitt rykte
och stå i främsta ledet, helt säkert skall
befinnas praktiskt och åstadkomma en liten
revolution i papptakshandteringen. Med
denna s. k. takfärg bestrykes papptaket utan
föregående uppvärmning af färgen. Denna
kostar ej mer än tjärbestrykning, bibehåller
bättre än något annat medel pappen i godt
stånd, utesluter användningen af den
otrefliga sanden, och »sist men icke sämst» ger
efter en eller två bestrykningar papptaket
en behaglig kopparfärg.
En mästare i rymningskonsten är
sinnesslöe Fröberg, som varit intagen på
Eskilstuna fattiginrättning. För ett par
månader sedan eröfrade han friheten genom
att sönderskära en stolpe i dörrcellen, där
han förvarades. En tid därefter greps han
dock och återfördes. I tisdags morgse var
han likväl åter försvunnen från sin cell.
En i genomskärning fem tums tjock stolpe
var afsågad, men något annat verktyg för
sågningen än några glasbitar, som funnits
nedanför, tror man sig veta, att han ej
kunnat hafva. Hvart han tagit vägen, är ännu
obekant.
Införseln af rågmjöl till Sverge år
1887 belöpte sig till 37,539,000 kg. De
förnämsta importorterna voro Sundsvall med
8,515,000 kg., Göteborg med 7,929,000 kg.,
Stockholm med 3,257,000 kg., Hernösand
med 2,640,000 kg., Gefle med 2,055,000 kg.,
Söderhamn med 1,866,000 kg. samt
Skellefteå med 1,353,000 kg. Från Preussen
infördes 17,913,000 kg., från Ryssland
10,761,000 kg. och från Danmark 4,523,000
kilogram.
År 1886 infördes 34,953,000 kg. rågmjöl
till Sverge.
Trä, förvandladt till sten.
En ny träförädlingsindustri.
(Efter Svensk Trävarutidning.)
Sågspånen är ännu i dag delvis att
betrakta som ett onus vid sågverken, och det
gamla spörsmålet att åstadkomma
någonting nyttigt af denna trähandteringens
biprodukt gör sig fortfarande gällande.
Det måste därför anses som en glädjande
nyhet, att en tysk ingeniör, Ferd. Thiemer,
uppfunnit ett sätt att använda sågspånen,
hvaraf han framställer ett ämne, kalladt
stenträ, som numera är patenteradt i alla
civiliserade länder. Hr Thiemer har i sin
tur sålt sin uppfinning och sin patenträtt
till en ingeniör S. G. Cohnfeld i Dresden.
För att förtydliga denna uppfinning i den
svenska patentbeskrifningen, återgifva vi
här hvad som af uppfinnaren anförts:
»Jag genomfuktar», säger han, »affall, mer
eller mindre fint fördelade, af trä, halm,
hö och till och med löf, bark och dylikt,
hvart och ett för sig eller blandade med
hvarandra, med en svag klorzinklösning af
omkring 1,023 — egentlig vigt och låter
klorzinken inverka på det valda råämnet
till dess det torkar. Därefter följer en
behandling med basisk klormagnesiumlösning
(klormagnesiumlösning med ett öfverskott
af magnesia) af omkring 1,725 ända till 1,795
centigrams vigt; dock bör icke spånornas
fuktande drifvas så långt, att den sista
lösningen redan vid lätt tryck flyter bort.
Efter att ha stått en kort stund kan den
väl blandade massan formas till skifvor eller
andra former och såsom sådana utsättas för
trycket af en kraftig präss, hvilket tryck
höjes till dess något litet af saltlösningen
flyter bort från yttre sidorna till tecken på
genommättning. Formarne äro så inrättade,
att de vid det beskrifna trycket äro
tillslutna och kunna i detta tillstånd tagas ur
prässen, och dessutom bör man svagt smörja
formarne inuti med fett eller, om färgen på
materialet, som skall framställas, tillåter,
med grafit, men i hvarje fall är det
lämpligt att glätta dem, på det produkten lätt
må lossna från formväggarna. Vid
hopprässandet uppkommer en uppvärmning af
hela massan, och på få timmar hårdnar den,
så att den kan uttagas ur formen.
Produkten lemnas nu att torka på något
luftigt, varmt ställe under flere dagar och
lägges sedan under 10 à 12 timmar i en stark
lösning af klorzink, hälst af omkring 1,205
centigrams vigt; slutligen torkas den åter.
Därmed har man då erhållit ett material,
som låter bearbeta sig alldeles som hårdt
trä, d. v. s. det kan sågas, hyflas, borras
och starkt poleras, och det visar sig
eldfast, ogenomträngligt af vatten, svaga
syror eller lut, det åverkas icke af olika
väderleksförhållanden och lämpar sig alltså
utmärkt väl till allehanda dekorativa och
bygnadsändamål; därtill har det det stora
företrädet att det icke slår sig såsom trä,
utan bibehåller oföränderligt den en gång
erhållna formen.
Allt efter det ändamål, hvartill
materialet skall begagnas, kan man använda en
blandning af sågspån af olika naturlig färg
eller tillsätta hyfvelspån, likaså lämpa sig
äfven agnar, fint sönderskuren hackelse, löf,
hö, torffibrer och dylikt förträffligt till att
uppblanda mönstret. Men äfven genom
tillsatts af färg är det möjligt att efter behag
förändra grundtonen, och om sparsamhet
fordras, fyller man i formarne t. ex. till
parkettgolfsten först färgadt ämne och därpå
ofärgadt till den öfriga delen af stenen, som
skall göras. Genom den olika styrkan hos
den först använda klorzinklösningen är man
i tillfälle att låta blandningens af sig själf
inträdande hårdnande blifva af längre eller
kortare varaktighet, och detta är i
synnerhet då af vigt, om man i en och samma
präss vill ställa ett större antal formar
öfver hvarandra och utsätta dem för samma
tryck. Äfven i sådant fall kunna formarne
tillslutas genom lämplig ombindning eller i
ramar genom kilar eller på annat sätt.
De anförda lösningarnas styrka varierar
allt efter arten af den produkt, som skall
framställas, då det redan inom de angifna
gränserna är lätt att modifiera fabrikatets
hårdhet».
Sedan patentet å uppfinningen den 9
september 1884 blifvit här i landet beviljadt,
har hr Cohnfeld i Dresden anlagt en fabrik
i närheten af denna stad samt låtit hos den
»k. pröfningsstationen för bygnadsmateriel»
i Berlin undersöka fabrikatet. I
undersökningsprotokollet yttras bland annat:
På samma gång som stenträet (xyloliten)
besitter alla ett hårdt träslags företräden,
motstår det väderleksinflytande lika bra som
sten. Det sväller sålunda icke genom
inverkan af väta och angripes ej af vatten
till och med vid längre kokning; ej häller
krymper eller spricker det vid värme; det
kan icke brinna ens vid de högsta
värmegrader och håller sig t. ex. i smideseld,
bättre än järn, alldenstund det endast
långsamt förkolnar. Då vid framställningen af
»stenträ» användes ett mycket högt tryck
för dess sammanprässande, är det samma
fullkomligt tätt, så att det nästan icke alls
uppsuger vatten. Häraf beror ock till
största delen dess motståndskraft mot köldens
inverkan. Då vidare svampsporer ej kunna
intränga i ett så tätt ämne, så är man fullt
säker mot svampbildning i det samma.
»Stenträ» är dessutom föga värmeledande
och förenar hårda träslags seghet med
stenens hårdhet, hvarför dess slitning eller
nötning är reducerad till minsta möjliga.
Materialet kan sågas, borras, poleras,
målas etc. etc., alldeles som vanligt trä.
Ur en upprorsmakares lefnad.
Karl Schurz, en af deltagarne i
revolutionen i Tyskland 1848 och 1849 och som
1852 emigrerade till Amerika, där han
sedan spelat en stor politisk roll, var nyligen
på besök i sitt fädernesland och rönte där
ett entusiastiskt mottagande af sina
landsmän. I Berlin hölls en storartad bankett
till hans ära, vid hvilken grefve Herbert
Bismarck, rikskanslerens son, föreslog
hedersgästens skål. I anledning af detta Sclurz’
besök i Tyskland erinras om några drag i
hans skiftesrika lif.
Karl Schurz är son till en fattig
skollärare och föddes den 2 mars 1829 i byn
Liblar, nära Köln. Faderns anspråkslösa
inkomster tilläto honom att endast helt kort
hålla sonen i jesuitgymnasiet i Köln, och
Karl Schurz måste sedan i Liblar försöka
fortsätta sina studier på egen hand utan
lärare och nästan utan böcker. Utan några
tillgångar, men med friskt mod kom Schurz
till universitetet i Bonn, där han måste
fullgöra de gröfsta arbeten för att skaffa sig
ett nödtorftigt uppehälle; så måste han ofta
för några pfennige en hel dag hugga ved åt
en af sina professorer, som emellertid icke
hade någon aning om förhållandet.
På denna tid utöfvade Gottfried Kinkel på
den studerande ungdomen i Bonn ett
mäktigt inflytande genom sin glänsande
vältalighet och sin glödande frihetskärlek. Fjorton
år äldre än Schurz, hade Kinkel redan
skaffat sig ett namn såsom skald. När
revolutionen 1848 bröt lös, hade Kinkel och Schurz
redan knutit ett fast vänskapsband. Den
sistnämde åtnjöt oaktadt sin ungdom stort
anseende bland studenterna, som enhälligt
valde honom till sin representant vid
studentparlamentet i Wartburg. I pressen
förfäktade Schurz med aldrig tröttande nit de
liberala idéerna. Vid nationalförsamlingen
i Köln, dit han i slutet af 1848 skickats,
framkallade han en verklig entusiasm genom
sina inspirerade tal. Han tycktes redan
vara bestämd till det demokratiska partiets
själfskrifne ledare.
Historien om dessa oroliga tider är
allmänt känd. Då Preussen nekat ställa sig
i spetsen för den rörelse för tyska rikets
enhet, i hvilken folket ganska allmänt
deltog, förekommo flere upprorsförsök mot
furstarne, isynnerhet vid Rhens stränder.
Revolutionära arméer uppstäldes i största hast.
Bland upprorsledarne märktes i främsta
rummet Kinkel och Karl Schurz. Det dröjde
häller icke länge, förr än de blefvo
tillfångatagna.
Kinkel hade icke burit vapen mer än
elfva dagar och hade icke aflossat ett enda
skott, då han under en rekognoscering
träffades af en preussisk kula och afsvimmad
bars till det fientliga lägret. Det
ultrakonservativa partiet, som i Berlin var
synnerligen talrikt representeradt, yrkade på, att
Kinkel skulle dömas till döden.
Krigsrätten nöjde sig emellertid med att döma
honom till lifstidsfängelse.
Uttröttad efter en ansträngande dag på
slagfältet, somnade Schurz en afton på
Rastatts fästningsverk nära den kanon, han
skött. Preussarne, som intogo
fästningsverket med storm, öfverraskade honom under
sömnen och togo honom till fånga. Men på
natten undkom han genom att krypa genom
en afloppstrumma, som utmynnade utanför
fästningen.
Efter flere äfventyr lyckades Schurz fly
till franskt område, hvarifrån han snart
begaf sig till Schweiz. Från Zürich skref
han till Kinkels hustru, att han beslutit
våga det yttersta för att befria sin vän.
Trotsande alla faror kom han äfven
förklädd och under falskt namn till Köln. Här
rådgjorde han med Kinkels hustru och
började tillsammans med henne träffa
förberedelser till räddningsförsöket. Men då
myndigheterna kommit honom på spåren flydde
han hals öfver hufvud, utan att ha kunnat
sätta sin plan i verket. Han öfvergaf den
emellertid icke. Kinkels hustru, som i
hemlighet erhöll understöd af de demokratiska
föreningarne i Berlin och Stettin, lyckades
anskaffa en betydlig summa penningar.
Schurz, som blifvit underrättad härom,
återkom till Berlin, oaktadt polisen ifrigt
spanade efter honom.
Revolutionären Kinkel hade först förts till
fängelset i Naugardt, men då
fängelsedirektören icke visade tillräcklig stränghet mot
fången, flyttades han till Spandau, hvars
direktör var omtalad för sin obevekliga
hårdhet. Man räknade på, att han skulle
kunna uppmjuka den upproriske skaldens
sinne. Han gjorde äfven sitt bästa.
Kinkel kläddes i fångdrägt, hans hår klipptes
ända in till hufvudet och skägget rakades
af honom; hans föda bestod af groft bröd
och vatten; då han icke hann spinna den
bestämda ullkvantiteten, fick han bastonad och
fick ligga på fängelsets golf.
Så behandlade på den tiden den
preussiska regeringen en skald, som besjungit och
kämpat för rikets enket.
Schurz hade emellertid den 11 aug. 1850
återkommit till Berlin. Oaktadt sitt
lösskägg och sina mörka glasögon, blef han
igenkänd af gamla universitetskamrater.
Polisen var honom på spåren, och han måste
ännu en gång lemna Berlin. Han begaf
sig då till Hamburg, men återvände,
oaktadt den fara han utsatte sig för, till
Berlin. Han fick bo hos sin vän doktor
Frankenthal och begaf sig hvarje afton till
Spandaus fängelse. Efter många svårigheter
lyckades Schurz göra bekantskap med en af
fångknektarne. Han öfvertalade denne först
att hälsa till Kinkel och sedan att lemna
honom bref.
Den tyske skaldens grymma öde och
Schurz’ uppoffrande vänskap rörde slutligen
fångvaktaren Brun och han tog sig an de
båda vännernas sak. Flykten förbereddes
till natten mellan den 5 och 6 nov. 1850.
Vakten skulle denna natt bestridas af
fångknekten Beyer, som blifvit mutad, och
fångvaktaren Brun. Den sistnämde skulle själf
på kontoret taga nycklarne till Kinkels cell;
en vagn väntade utanför fängelsets murar
och längs hela vägen från Spandau till
Teterow voro posthästar hestälda. Allt var
redo, då en oförutsedd händelse lät hela den
väl förberedda planen stranda.
Genom en egendomlig slump hade
fängelsedirektören just den aftonen försummat att
lemna nycklarne till cellerna på kontoret.
Det skulle nu dröja två månader, innan
Beyer och Brun nästa gång hade nattvakt
tillsammans. Men så länge var omöjligt
att vänta; komplotten skulle ovilkorligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
