Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:r 79
SUNDSVALLS TIDNING Torsdagen den 8 November.
1888
disk med lyktor upplyst gång satt i
förbindelne med konungens privata våning.
Och som desse herrar ödsla med pengar,
oupphörligt begära nya summor,
röka cigarrer till 2 kr. 25 öre stycket,
har konung Carl måst sälja allt, hvad
som kunnat säljas, till och med titlar
och ordnar. En af hans vänner,
Woodcock, har till och med nyss blilvit
hedrad med titel af baron Savoye. Adeln
är ursinnig öfver denna upphöjning af
en äfventyrare och folket mumlar.
Den tidning i München — någon tidning
i Stuttgart har talat förut — som
genom en artikel först väckte
uppmärksamheten på förhållandena,
skall komma att åtalas.
Amerika.
Den största tidning i Chicago och den näst
största i hela verlden »Chicago News». Denna
tidning utkom under spårvägsstrejken 15
gånger om dagen. En million exemplar af
tidningen såldes dagligen endast i Chicago.
* • *
En svindlare af första rang synes
Nordamerikas förenta staters generalsekreterare
vid utställningen i Bryssel, Emil
Schwarzkopf, ha varit.
Född 1852 i Böhmen, kom han som
helt ung till Paris, der han genom sitt
verldsmannasätt och on mindre vanlig
språkbildning - han talar flytande fyra
språk — förvärfvade en viss rang inom
köpmansverlden. År 1881 ingick han
äktenskap med en flicka, tillhörande en
mycket ansedd familj. Men följande
året rymde han till Bryssel, kvarlemnande
sin hustru och — sina fordringsegare.
I Bryssel förde han under ett
falskt namn ett mycket utsväfvande lif
och gjorde ansenliga skulder, som han
aldrig betalte, häktades slutligen och
utlemnades till Frankrike, der han dömdes
till ett längre fängelsestraff för
bedrägeri. Efter utetåndet straff
utvandrade han till Amerika efter att hafva
aflockat en juvelerare i Paris ett smycke
till 106,000 francs värde. Domstolen i
Paris dömde honom, frånvarande, till 18
månades straffarbete.
I Washington förstod emellertid
Schwarzkopf att komma i mycket förtrolig
beröring med alla politiska kretsar. Han
var vän i huset hos de amerikanska
ministrarne och hos belgiska sändebudet
samt presenterades för presidenten
Cleveland. Då nordamerikanska regeringen
beslöt deltaga i utställningen i Bryssel
och för detta ändamål anslog 100,000
dollars, utnämdes Schwarskopf till
generalsekreterare och fick om hand att
anordna den nordamerikanska afdelningen.
I Bryssel vardt han nu dagens lejon,
lefde på stor fot, uppträdde som
hufvudtalare på alla banketter, umgicks hos
de belgiske ministrarne och stod på listan
att utnämnas till riddare af Leopoldsorden.
Men en vacker dag, kort före utställningens
slut, igenkändes han af några
gamla fordringsegare och angafs för
polisen, hvilken en vacker morgon häktade
honom i hans eleganta våning vid Rue
de Loxum.
Schwarzkopf skall nu utlemnas till de
franska myndigheterna.
Afrika.
Ett gräsligt blodbad omtalas nu åter
från Afrika, denna svarta verldsdel på
jordklotets karta.
Det egde rum på Okrika, en under
britiskt skydd stående i Niger-floden.
En del af stammen Ogoni, hvilken stam
förut varit mäktig, men nu söndrats
genom inre fajder, sökte konungens och
höfdingarnes på Okrika medling i en
strid mellan dem och ett annat parti.
Okrikanema togo parti för de vädjande
och förkunnade för deras motståndare,
att de i händelse af fiendtligheter skulle
understödja desse och göra slut på
striden. Varningen vardt utan värkan, och
de fiendtlige Ogonis angrepo okrikar-
nas vänner på hemvägen från oljemark-
naden. De dödade en höfding, togo
månge till fånga och rikt byte. Då
okrikanema förnummo härom, uttänkte
de med sina vänner en djefvulsk
hämdeplan. Under sken af en vänlig
inbjudan till samtal för biläggning af
stridigheterna mellan de båda partien
lockades ogonis, deribland 80 höfdingar, i
en fälla. De togos till fånga, hvarpå
de släpades till Okrika, slaktades på
grymt sätt och uppåtos. Kvinnor och
barn dödades och uppåtos med männen,
och okrikanernas djuriska blodtörst
uppnådde en sådan grad, att de tvungo
sina barn att dricka offrens blod.
Tillståndet i staden under dessa ohyggligheter
var obeskrifligt. Öfver allt lågo
kvarlefvor af mänskliga varelser och
stympade lik flöto utför floden.
Derefter öfverföllos de värnlösa ogoni-byarne
och ytterligare ett antal dödades.
Man uppskattar de mördades antal till
minst 150.
Ett britiskt krigsfartyg med britiska
konsuln Hewitt om bord afgick derefter
till ön och lyckades befria ett tiotal
fångne ogonis, som voro i det eländigaste
tillstånd. Okrikanerna sluppo undan
med det lindriga straffet af 100
oxhufvuden palmolja som böter.
Spridda nyheter.
Få tu man hand i en djup
brunn befunno sig nyligen två personer
från trakten af staden Polangue
(Ryssland) under följande egendomliga
omständigheter:
På en höjd nära staden befinner sig
djup brunn, som till följd af sitt
höga läge för det mesta är uttorkad,
En eftermiddag besökte en hr S. kullen
och skulle äfven bese brunnen. Då
han böjde sig öfver öppningen, tappade
han sin käpp, som föll ner i djupet.
Långt ifrån att gifva sin käpp förlorad
gick han tillbaka till staden, skaffade
sig ett långt rep, fäste dess ena ände
vid brunnsöppningen och firade sig
försigtigt ned i djupet. Då han redan var
nära brunnens botten, gick knuten upp,
och repet föll efter honom ned i brun-
nen. Der satt han då som i en råttfälla
utan möjlighet att komma upp utan
främmande hjelp. Till en början bibehöll
han sitt goda lynne, i förhoppning
att hans lyckliga stjerna skulle föra
något lefvande väsen till brunnen. Men
då det började mörkna och ett starkt
regn på samma gång föll, greps han af
den grymmaste förtviflan. Han ropade,
svor och skrek af alla krafter, tills hans
röst nekade att längre göra tjenst och
han uttröttad och genomvåt af regnet
jönk till sammans i brunnen. Hans
upphetsade inbillning förespeglade
honom hungersdöden, giftiga ormar
framkrypande ur brunnens springor, och alla
andra gräsligheten Han ansåg
sig förlorad.
Det var redan nära midnatt. Då
hörde han snabba, försigtiga steg närma
sig till brunnen, ett kort rasslande
följde, derpå kände han ett hårdt slag
på hufvudet. Sedan hörde han ej
något mer; han hade förlorat medvetandet.
I samma ögonblick hade nemligen en
smugglare råkat i ett kritiskt läge. För
att undgå sina förföljare hade han
kastat den packe som han bar i brunnen,
och denna hade träffat hr S. i hufvudet.
Sedan smugglaren efter några timars
förlopp öfvertygat sig om, att ingen
vidare fara var för handen, närmade
han sig åter brunnen för att taga
upp sin vara. Han upprepade derför
samma manöver, som bragt hr S. i ett
så förtvifladt läge. Hur stor hans
förskräckelse var, då han kom ned och der
påträffade en till utseendet liflös kropp,
kan man tänka sig. Sjelf mins han endast,
att han utstötte ett skrik, som
rängde genom merg och ben, och att
en skenbart döde vid detta skrik vak-
nade till lif. Den derpå följande sceen
mellan de båda herrarne djupt nere
den trånga brunnen, har man aldrig
fått riktigt reda på. Nog af, hr S.
måste under flera dagars tid intaga sängen.
Följande valkuriosum omtalas
från Köln:
De närvarande på en vallokal blefvo
ej litet förvånade, då man plötsligen
hörde uppropas »Kaiser Wilhelm». Ingen
svarade, ej heller då »Kaiser Friedrich»
uppropades. Nu uppropades
»Kaiser Heinrich». En ung man framträdde
och afgaf sin röst på — den ultramontana
kandidaten. Af familjen
Kaiser, far och två söner, hade endast
den ene sonen infunnit sig till valet.
Svartsjuka och blåholts. En
eldare K., anstäld vid ett större färgeri
i Berlin, hade fattats af ömmare känslor
för sin principals tjenstflicka Maria J.,
och då den vackra flickan för sin del
ingalunda var den arbetsamme och
ordentlige mannen obenägen, voro de unga
tu snart ense om att till våren blifva
ett äkta par. Så till vida var alltgodt
och väl. Men på en gång märkte den
af kärlekens glad genomträngde eldaren,
att föremålet för hans ömma låga började
visa sig alltmer kallsinnigt, och
snart hade han äfven upptäckt orsaken
dertill: den sköna hade med ej ovanlig
kvinlig obeständighet råkat förgapa sig
i en dragonunderofficer. Den försmådde
älskaren rufvade på en gräslig hämd,
hvilken han äfven på följande sätt satte
i verket.
Om måndagarne slutar arbetet i färgeriet
något tidigare än vanligt, och
derefter plägade den vackra Marie taga
ett bad i ett obegagnadt färgkar. Så
skedde äfven sistlidne måndag, då eldarens
f. d. käresta öfvertalat en sin medtjenarinna
att göra henne sällskap i badet,
Men efter en kort stund kommo
de båda flickorna nödtorftigt påklädda
under högljudd jemmer instörtande till
sitt herrskap: båda voro blåfärgade öfver
hela kroppen och allt tvättande och in-
tvålande tjennde till intet — färgen var
äkta!
Den med skäl misstänkte svartsjuke
eldaren togs i förhör af sin principal
och erkände att han lagt blåholts i karet,
på det att hans trolösa fästmös hy
bättre skulle passa till den förhatlige
dragonens uniform. Slutet på historien
blef emellertid, att de båda unga tu
ömsesidigt förläte hvarandra och allt
sålunda blef godt igen. Men nog torde
flere veckor gå om, innan de blåfärgade
flickorna genom användande af lämpliga
medel ånyo gjort sina anspråk på
att tillhöra den hvita rasen oomtvistliga.
Ett skämt med fatalt slut. Den
bekante store industriidkaren H. i N.
hade i våras — berättar en sydtysk
tidning — öfverlåtit sin affär på ett
aktiebolag och slagit sig i ro med sina
millioner. Han hade tråkigt och föll
på den befängda idén att, fastän gift,
insätta en giftenmålsannons i en af
ortens mest spridda tidningar, och då
annonsen innehöll att han var enkling,
mycket rik och bara gick på 40-talet,
så ingingo svar i massa.
Ett af dessa slog isynnerhet an på
H. Den reflekterande meddelade honom
att hon vore förmögen, i sina bästa
år och längtade efter ett manligt
stöd. Herr H. föreslog ett sammanträffande
i Wiesbaden och den okända
befans villig att möta honom der.
Sammanträffandet egde rum, och hvem
målar den rike rentierens häpnad då
han i den okända fann — sin egen svärmor.
H. gjorde sig snarast möjligt osynlig,
men svärmamma kunde icke, trots
det att hon på sätt och vis komprometterade
sig sjelf, hålla mun, utan berättade
alltsammans för sin dotter. Gråt
och tandagnisslan, storm och skilsmessoansökan.
Rätten fann dock ej skäl att
villfara densamma, utan hänvisade
parterna till lugn och förlikning.
Plockgods.
Mycket bråk för ingenting. Under sin
vistelse i Rom skickade kejsar Wilhelm bud,
att han inom en timme ämnade besöka Peters-
kyrkan. Tjenstgörande presten skickade genast
ilbud till sin närmaste förman för att inhemta
order hur han hade att bete sig. Prelaten,
som ej visste livad han skulle befalla, for i
största hast till erkebiskopen. Erkebiskopen
svarade: -Det får kardinal Rampola, påfvens
högra hand, bestämma». Kardinalen förklarade:
»Det vill jag icke åtaga mig, men jag skall
fråga hans helighet sjelf». Tillfälligtvis satt
påfven vid sitt middagsbord, der ingen fick
störa honom. När kardinalen ändtligen in-
rädde, kom samtidigt en klockare från Peters-
kyrkan och anmälde, att kejsaren nyss besett
kyrkan och återvändt till Qvirinalen.
Det var en annan sak. Nej, nej, Petters-
on, utropade Karolina härom kvällen, — det
går rakt inte an! Mamma säger att du får
inte kyssa mig.
— Nå, men om du skulle kyssa mig?
— Ja, det — det är en annan sak.
Pettersson myste och slickade sig om
läpparne när han gick hem.
På omvägar. (I folkträngseln.) »Hör unge
man med de blonda lockarne, säg, hur gammal
är ni egentligen!» — »Hvilken — jag? 20år.
— Men hvarför frågar ni det?» — »Jo, jag
tycker att ni vid den åldern kunde stå på egna
fötter.» - »Förlåt, men hvad berättiga? er ...»
- »Jo, för ögonblicket står ni på mina.»
Också ett misstag. »Jag tycker det här
barnet är väl stort att vara nyfödt», säger gamle
prosten och sätter för säkerhets skull glasögo-
nen rätt på näsan för att bättre kunna se
efter.
»Ja dä töcker ja mä, vet prosten», stiger mor
Annicka, som bar pojken.
Fadern rusar fram.
»Dä ä galet, dä ä galet! Di ha i messhugg
tatt fjorårspojken i stället!»
Folkhumorn i Tyskland har karaktäriserat
de tre kejsarne Wilhelm 1. Fredrik 2 och
Wilhelm 2 sålunda:
der greise Kaiser,
der weise Keiser och
der Reise-Kaiser.
Ett nöje var dock Eva af med, nämligen
att fråga Adam, om han älskat någon annan
kvinna före henne.
Hvad ett stort blad kan brukas till, be-
rättar Kristianiatidningen »Verdens Gang».
Ett engelsk äkta par företog en resa till
det heliga landet Kanaan och upplefde der-
under följande äfventyr: I vanliga fall bruka
de resande betala skatt till beduinerna vid
floden Jordan för att icke bli utplundrade.
De få då också ett följe med sig, som skyddar
dem på resan. Engelsmannen tänkte dock,
att han kunde bespara sig denna utgift, och
beslöt att resa till Jerusalem utan följe. Det
äkta paret anfölls emellertid af ett röfvarband
och utplundrades inpå bara skinnet.
Den olycklige sonen af Albion lyckades dock
efter sju vedervärdigheter beveka rörvarne att
låta honom behålla ett nummer af Daily
News, och deri svepte både han och hans
hustru in sig. I denna drägt kom det värda
paret traskande till Jerusalem, den äkta man-
nen klädd i hufvudnumret och hustrun hans
i bihanget.
Handel och Sjöfart.
Ny handelsväg till vestra Si-
birien. I statsekonomiska föreningen
i Christiania höll ryske generalkonsuln
Tötterman i fredligs härom ett längre
föredrag.
Frågan om att få till stånd en frakt-
fart mellan Obdorsk och norska Finn-
marken, hvarigenom Sibiriens produkter
kunna föras in på den europeiska mark-
naden med betydligt mindre omkostnader
än nu, diskuteras för närvarande
lifligt i Ryssland. En expedition skall
nästa sommar utsändas för att undersöka
förhållandena och om möjligt finna en
god hamn vid Ishafvets kuster. Följ-
den af denna handelsväg blefvo, att man
skulle kunna erhålla det sibiriska hvetet
till billigare pris än som nu betalas för
rysk råg. Dessutom är Sibirien
utomordentligt rikt på många andra
produkter.
Ankomna och afgångna fartyg.
HARLINGEN den 26 okt. Mandarin, Ma-
thiesen, fr. Sundsvall.
DELFZYL den 20 okt. Minerva, Albers.,
fr. Hernösand; den 27: Hendrika Rolina,
Olsen, fr. Sundsvall.
RUUEN den 25 okt. Pontiac, Olsen, gt.
Sundsvall.
SUTTONBRIDGE den 22 okt. Caroline,
Svensson, gt. Sundsvall.
VLIE den 28 okt. Willem, Meinsma, fr.
Sundsvall.
GRAVESEND den 26 okt. Aviemore. fr.
Hernösand.
HARLINGEN den 28 okt. Willem, Meins-
ma, fr. Sundsvall.
LA ROCHELLE den 27 okt. Heimdal,
Vonge, fr. Sundsvall.
QUEMPER den 27 okt. Africain, Cavalin,
fr. Sundsvall.
GRAVESEND den 30 okt. Gunn, från
Sundsvall.
PORT NATAL den 26 sept. Pasteur, Ly-
dersen, fr. Sundsvall.
Till salu.
Lösnummer
af
SUNDSVALLS TIDNING
finnes att tillgå å
Tryckeriets kontor
vid Trädgårdsgatan.
Till salu.
2 st. nya, obegagnade Lådfack för
Jernhandel säljas på A. Rothmans
landtställe vid Kubikenborg.
79 A. Rothman.
Näslund & Wiklund
försäljaa till billiga priser alla sorters
Byggnadssmiden,
Jern, Spik och Plåt,
samt för öfrigt hvad som hör
till en ordnad
Jernhandel.
Lokal: Bazargatan N:o 26.
Näslund & Wiklund.
Lappskor och Renhudar
hos A. G. OlBion
vid Torget.
Hafre,
Hö & Halm
försäljes, lika som föregående år,
kommande vinter i hela vagnslaster vid alla
Järnvägsstationer i Norrland
norr om Bollnäs, till ovanligt billiga
priser, (14 Lisp. Råg och 13 Lisp. Korn
sam Ärter). Köpare korrespondera med
56 F. Frölin, Fränsta.
Ångbåt till salu.
I och för anskaffandet af en större ångare,
utbjudes härmed Ångaren Garibaldi till salu.
Med 100 fots längd, 15 fots bredd och djup.
gående lastad 6 och en half fot, har ångaren
en bränslebesparande maskin om 30 hästkraf-
ter och lastar l,400 centner; för- och
aktersalong med värmeledning; ångvinsch och
befintliga inventarier. Särskildt påpekas att
tillfölje af pannans storlek, kan som bränsle med
fördel användas såväl stybb som bakar och
ved.
Ångaren som för närvarande trafikerar linien
Stockholm—Upsala, kan när som helst erhållas
för ett pris af lägst 16,000 kronor. Närmare
upplysningar lemnas af Herr O. P. Staden-
berg i Upsala. 53 (G.20065x3).
HÖ och HALM.
Pressadt Hö och Hafre-Halm, alt levereras
under hela vintern i större och mindre partier,
säljes af Hemmansegaren
L. E. Persson, Gräfve,
adress: ÖREBRO.
Kloka Gubbens
Giktliniment och Collodin
uti
Manns’ Hushållsmagasin
____ 13
Gummibestrukna Remsor
till innanfönster å 18 öre pr bundt
uti
Manns’ Hushållsmagasin.
____ 14
Stenkärl, Glas, Porslin
och alla sorters
Borstar, uti
Manns’ Hushållsmagasin.
____ 15
KN0X’ LINNETRÅD
i alla N:r.
Maskinolja, Nålar, Skyttlar
och öfriga Sy-&Stickmaskins-
delar billigast uti
Manns’ Hushållsmagasin.
Trädgårdsgatan 6.
Spis-& Knäckebröd,
godt Smör och utmärkt
Potates
finnes alltid uti
Manns’ Hushållsmagasin.
JÄMTLANDS VADMAL
till billigaste pris hos
K. Axel Carlsson,
8 Östersund.
Rågfodermjöl
hos
O. O. WESSÉN.
Ett parti nyrökta Skinkor
billigt till salu hos
Andersson & Co.,
(G. 25315. 3) Malmö. 43
GIF AKT!
r i anledning af att vi vilja resa hem,
säljes lefvande svinkreatur å Finn-
stallen till nedsatta priser.
55 Finnhandlarne.
Att hyra.
OBS.!
En bodlägenhet finnes att hyra nu
genast i närheten af stora Torget.
Utmärkt läge. Anvisning å Sundsvalls
Tidnings kontor. 89
Af en händelse finnes ett rum och kök
att hyra. Vidare meddelar
C. A. Ångman
83 Adr. Gambrini kontor.
FÖRLORADT.
Tisdagen den 6 dennes borttappades
en Renhud mellan södra Barackerna
oeh Stenhammaren. Rättsinnige upphittaren
torde mot vedergällning återlemna
densamma till Poliskonstapel Wallman,
Poliskontoret . 88
TILLVARATAGET.
Ett par skridskor
äro upphittade oeh kan återfås om anmälan
göres hos Kristina Bodin, Stora
Torget. 80
Diverse.
En villig, tarflig Flicka
får plats nu genast hos Fru Lovisa
Häggblad, Trädgårdsgatan 21 A. 85
Önskas låna!
6- à 800 kronor önskas låna mot sä-
kerhet och 10 procents ränta. Svar till
»89», Poste restante. 80
En Barnjungfru,
18 år gammal, önskar sig genast plats.
Svar till »Anna», torde inlemnas å Sunds-
valls Tidnings kontor.
Pantlånekontor.
Öppet alla dagar på samma plats som förr
(midt emot Poliskontoret).
91 E. W. COHN.
Möbel- & Åkdonsmålning
samt i öfrigt alla till yrket hörande
arbeten utföras fort, väl och billigast af
Bröderna Lindqvist,
Målare,
18 7 Trädgårdsgatan 7.
Snickare
som genast och under vinterns lopp
vilja leverera väl gjorda Furu-Möbler
af prima torrt virke kunna få god af-
sättning om snar uppgörelse träffas
med
ERIK TAFLIN
70 vid Vängåfvan.
Skräddaregesäller!
En skicklig rockskräddare får nu
genast varaktig kondition hos
S. Klaesson,
Gustafsberg.
OLJE-Agent
med goda referencer sökes af ett 30-årigt
Oljehus i Köpenhamn.
2 C. F. Schluter.
- 18 -
äldre, och jag har visst icke lust att framlefva
mitt lif som fattig adelsman.»
»Hon svärmade för Claude...»
»Icke i den mening, du tager det, mamma.
Han var den ende, som visade sig vänlig mot
henne, och hon hängde derför fast vid honom
som en trogen pudel. Något slags kärlek var
dock ej med i spelet. I så fall hade jag be-
tackat mig för din plan. Det bästa, jag kan
göra, är att följa samma taktik och spela rolen
af beskyddare. Du skall få se, att hon snart
blir mig lika tillgiften.»
Edvin hade smak för lärda studier och äm-
nade nu företaga en färd till Amerika i veten-
skapligt syfte. Före afresan gick han in i den
forna barnkammaren, der Nell, efter vanligheten,
var ensam.
Den brännande augustisolen strömmade in
genom fönstren, hvilka saknade gardiner. Rum-
met var mycket tarfligt möbleradt, och ehuru
Edvin ej hade något öfverflöd på samvete, tyckte
han dock, att hans mor kunnat göra det litet
trefligare oeh bekvämare för advingen till en
årsinkomst af 180,000 kronor.
Nell satt vid bordet, med hakan stödd i han-
den. Solstrålarne dansade omkring henne och
lekte med de blonda lockarne. Hon hade ett
lidande utseende, och ögonen voro röda af gråt.
Klädningen var mycket trådsliten, och ur ärm-
linningen stucko två magra armar fram.
Edvin blef bestört. Den unga flickan såg
aftärd och lefnadstrött ut.
»God afton, sagoprinsessa,» började han emel-
lertid muntert, i det han tog plats på en stol
bredvid henne. »Jag kommer för att taga af-
— 23 —
»Hvilket påhitt!» utbrast lady Delamere, när
han yppat allt »Emellertid är jag mer än mätt
på att hålla uppsigt öfver henne och skulle bli
systrarne tacksam, om de ville göra det i mitt
ställe. Ett par års ansträngande arbete hos dem
skall dessutom kurera henne för allt, hvad fri-
hetsidéer heter, så att hon blir glad att få kom-
ma hit igen.»
»Känner du närmare till St. Hildas stiftelse?»
»Ja, det är en utmärkt anstalt, förenad med
en liten slöjdskola. Efter hvad jag tror mig
veta, finnas der flera unga damer, hvilka icke ha
den aflägsnaste tanke på att bli barmhertighets-
systrar, utan helt enkelt deltaga i lärokurserna
eller biträda vid undervisningen. Nell kommer
i goda händer, och — det bästa af allt — hon
kan ej der inlåta sig på någon kärleksförbindelse.»
»Godt, jag far då dit i morgon och talar
med föreståndarinnan.»
»Du? En ung man på tjugufyra år! Nej,
det går icke an.»
»Jag gör det emellertid,» svarade Edvin
lugnt »Vi äro väl eljes så der temligen af sam-
ma mening, mamma; men i afscende på Nell
tänka vi något olika, fruktar jag. Min blifvande
hustru får icke göras till en viljelös maskin,
och det är bäst, att jag sjelf sköter om den
här saken.»
Dervid blef det ock.
St. Hildas föreståndarinna mottog lorden da-
gen derpå och förde honom in i sitt enskilda
rum, så att flickorna ej skulle få ögonen på den
unge mannen.
Edvin upplyste, det man i följd af vissa fa-
miljförhållanden skulle önska, att miss Fortescue,
en ung slägting blefve upptagen vid anstalten
— 22 —
hon, hur öfverflödig jag var här, ty en gång sade
hon, att om jag någonsin behöfde förtjena mitt
bröd, skulle jag finna ett hem vid anstalten i
Marton.»
»Det var då också ett infall, Nell! Tror du
vi stå till svars med att låta ett barn som du
på det sättet draga sig från verlden? Lika gerna
kunde du bli nunna.»
»Nej, det har jag ingen lust till. Jag vill
bli lärarinna och hjelpa systrarne i St. Hilda
undervisa barnen. Då far jag lefva på landet i
en härlig omgifning, och ingen behöfver blygas
öfver mig eller kalla mig tiggerska.»
»Nå, om jag nu ginge in på din plan och
lyckades öfvertala mamma att släppa dig härifrån,
hvad skulle du då säga?»
»Jag skulle hjertligt tacka dig.»
»Det bär mycket emot Nell; men å andra
sidan inser jag allt för väl, att du är allt annat
än lycklig här.»
»Lycklig? Det är ett eländigt lif, jag för!»
»Dessutom kommer jag att dröja en längre
tid i Amerika ooh kan ej under tiden vant dig
till någon nytta. — Nå väl, jag reser med en
annan ångbåt och skall söka uppgöra saken med
mamma.»
Nell gjorde stora ögon.
»Vill du det verkligen? Jag trodde alltid,
att du hatade mig, som tant gör.»
»Kanske skall du en gång erkänna, att du
misstagit dig på min person.»
Edvin var en beslutsam ungdom. Han tele-
graferade genast till ångbåtsagenten, att resan
blifvit uppskjuten på några dagar, och hade der-
efter ett långt samtal med sin mor.
— 19 -
sked. I morgon bittida, medan du hvilar på
dina bolstrar, är jag långt borta.
»Hvarför kallar du mig sagoprinsessa?»
»Hvarfbr skulle jag icke göra det?»
»Derför att Claude kallade mig så, men in-
gen annan brukat det. Jag skulle hellre önska,
att du kallade mig askungen, som dina systrar
göra.»
»De borde blygas!» inföll han. »Det kan ej
komma i fråga, att jag ger dig sådana namn.
Men hvarför far jag ej använda det samma som
Claude? Af honom hörde du det gerna..»
»Af honom, ja. Men du är ej han,»
Svaret lät icke mycket uppmuntrande.
»Claude var som en bror för mig,» fortfor
Nell. »Han visade sig alltid god mot mig -
alltid!»
»Jag begär ej bättre än att få bli för dig,
hvad han var. Claude och jag höllo också myc-
ket af hvarandra, Nell, och jag saknar honom
bittert.»
»Icke mer än jag.»
Edvin sökte fatta hennes ena hand; men hon
höll den envist kvar i knäet
»Tror du icke, Nell, att vi för hans skull
kunde bli goda vänner?» frågade han i hjertlig ton.
Den unga flickan såg forskande in i hans
ansigte.
»Menar du med det, att du skall bli vänlig
mot mig och förmå tant Agnes att lemna mig
mera frihet, såsom Claude gjorde?»
»Javisst, jag skall vara din vän, och har jag
något inflytande öfver min mor, så kan du vara
säker på, att jag gerna använder det till din
förmån.»
Ȁr det ditt allvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
