Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SUNDSVALLS TIDNING Tisdagen den 13 November.
1888.
Ett himlabesök. I bönhuset i
Smålandsorten uppträder en flicka, som
säger sig i sommar ha varit död, då
hennes ande varit hos Gud i himlen.
Hon förtäljer för en talrik åhörarskara
hvad hon under tiden såg, Hon såg
Gud sitta på sin stol och bredvid ho-
nom fick hon sin plats. Hon hörde
huru englarne välkomnade henne dit och
huru de sjöngo lofpsalmer på sina har-
por. Äfven hon fick en harpa att spela
på och då tyckte hon att sången blef
mera tydlig då. Hon hörde huru alla
himlens klockor ringde till gudstjenst
i hvilken hon sedan instämde med full
andakt. Hon såg Jesu lärjungar, alla
klädda i sida hvita kläder. Ja, hon såg
sina jordiska kamrater, som gått hem
före henne och hvilka alla hade väntat
på henne.
Flickan är blind och åtföljes af två
karlar, hvilka äfven hålla religiösa före-
drag. Hon försäkrar att det hon be-
rättat icke är någon dröm, utan att hon
var fullt medveten, då hennes ande lem-
nade stofthyddan.
Många enfaldiga röras till tårar, då
de höra hennes vitnesbörd. N. A.
Klent med tillgångarna. En
person i Frosta härad i Skåne, som ny-
ligen försatts i konkurs, har i boupp-
teckningen upptagit sina tillgAngar till
— 10 öre. V. L.
En giftoman som krånglar.
Den unga, rika Ockelbo-arftagerskan
Anna Olsson i Bessinge hade förlofvat
sig och ämnade ingå äktenskap med en
son till hennes förmyndare och upp-
fostrare, landtbrukuren Anders Jönsson
i Fremnarp. Men hennes giftoman, landt-
brukaren Jeppa Andersson i Månsköp,
såg detta parti med oblida ögon, och
sedan han på privat väg åstadkommit,
att förlofningen gått till baka, instämde
hau till Frosta häradsrätt flickan Anna
Olsson i ändamål att bevisa, att hennes
bestämningsrätt öfver sig sjelf och sin
förmögenhet borde inskränkas, emedan
hon vore mindre tillräknelig. Anna O.
å sin sida inlemnade ansökan om att
bli skild från Jeppa Anderssous måls-
mansskap, och för att bestyrka sin myn-
dighetskompetens hade hon inkallat åtta
vitnen, deribland en kronolänsman och
två läkare, hvilka intygade, att hon vore
fullt förmögen att råda öfver sig sjelf.
I anledning häraf blef Jeppa Anders-
sons yrkande ogilladt och Hickans bi-
fallet; ty efter hållen öfverläggning re-
solverade rätten, att svaranden Anna
Olhhon i Bessinge eger att träda i äk-
tenskap, när hon vill, och utsågs annan
giftoman åt henne. M. B.
En klipsk bonde i Hulland rå-
kade härom dagen ut för, att då han
åkte genom en skog, ett par karlar hop-
pade upp i hans åkdon. Den ene ka-
stade ett skynke för bondens ögon, den
andre började genomleta hans fickor,
men bonden var om sig, styrde burdus
i diket. Lasset stjelpte och bonden fri-
gjorde sig samt klappade med piskskaf-
tet så grundligt om kamraterna, att de
snopna oeh blodiga togo närmaste vä-
gen till skogs. H. P.
Elakt. För afgångne chefen för
Kalmar regemente, generalmajor Björk-
man, hade åtskilliga officerare vid rege-
mentet iklädt sig borgen till betydliga
summor.
Nu syftar väl Östg. Corr, hufvud-
sakligast derpå, då den elakt nog skrif-
ver:
»Minnesbandet mellan officerskåren
vid Kalmar regemente och hr general-
majoren vidmakthålles genom diverse
för sinne och hjerta dyrbara handskrif-
ter.»
Öknamn användas i mycket stor
mängd inom en socken i Konga härad.
Hvem "Jansan" eller "Skarpan" eller
"Skräddar-Olle-Kalle" etc. är, det vet
hvilket barn, som helst miltals omkring,
men de som varit närmaste grannar i
årtionden kunna ofta icke, om det gälde
deras lif, säga hvarandras ordentliga
namn, sådant det t. ex. bör förekomma
på en lånehandling eller i en attest.
I det rika Göteborg cirkulera
för närvarande subskriptionslistor för
insamlande af medel att den 1 decem-
ber, konungens namnsdag, på Exercis-
heden avbränna ett fyrverkeri till 5,000
kronors värde. D. N.
Den gamla psalmboken begag-
nas ännu vid gudstjensterna i Kristvalla
oeh Åby församlingar af Kalmar stift.
Vid gudstjensterna i dessa församlingars
kyrkor användas endast sådana psalmer,
som förekomma såväl i den, gamla som
i den nya psalmboken. Äfven inom
flere andra af Kalmar stifts lands-
församlingar är folket ännu lifligt fästadt
vid den gamla psalmbokon, I Förlösa
församling upphörde bruket af densam-
ma för tio år sedan; detta dock först
sedan beslutet härom dragits under K,
m:ts slutliga afgörande. Hos prester-
skapet framställes ofta den önskan, att
vid gudstjensterna endast sådana psal-
mer måtto användas, som återfinnas i
den gamla psalmboken «— oekså en ytt-
ring af vår lundtbofolknings stora obe-
nägenhet för förändringar i de kyrkliga
böckerna. V. I.
Literatur och Konst.
Ett nytt skådespel, »Marie Iverftoti», af
Irgens Hanson, har uppfört» på teatern i Hor-
gen. Det vimulo dg vura ett modernt tikton-
HkitpHtlramu, huudluudo om matroHsoua kraf p&
Hooml aktning ettor Uktonskunot.
Ett tyskt landaortaaällakap hado till
Htftondo ropertonriyen ott Htyeke kallad t: »Bil-
vana eller skogHjuagfrun», livar! httudliugou
var förlngd till on wkog och hvilkot för hvarje
ny wtad för^Ag» »ned lokaln kupletter och ord-
lekar. Häudu sig hA, att sällskapot hamnade
pA on toator, h vi Ikon blott hiwlo on onda de-
koration, framtttailando — ett rum.
Hur gick dot dA med »akogsjungfrun»?
Jo, don fiffige direktören undrade helt en-
kelt titel» till »Juliana oller kammarjungfrun-».
r.
Med färöfVareu af postmanet i Holm» Jo-
uns Petter SimonsHon Ak<rberg Min Östbyu i
UoIdh socken hölls i form veckan runsakning
inför Indals häradsrätt.
A., som Btundtala visade »ig lugn och ytterst
firHigtlg vls-a-vis domarens frågor, uppträdde
dcrnmot stundtals som fånig. >
A. iir 47 Ar gammal, gift och fader till 9
barn.
Han nekade föret att ha begAtt mordet.
Den dag, mordet begicks, hado han varit hoin-
nin. Hans hustru var den förste, som omta-
lade det för honom.
Förhörsprotokollet, af Åklagaren ingiftet, upp-
lästes, och dernf framgick, blond annat, Jitt A
den plats, der mördade postbudet C J. Åker-
berg fans liggande, blödande oeh sanslös, hit-
tades äfven en mask af sotadt karduspappcr.
Den misKhadlade ailed redan dagen efteråt.
Det mördande slaget har sannolikt utdelats
med ott trubbigt tillhygge och träffat strax
ofvan örat.
Den mördades enka hade berättat, «};t hennes
man 3 postdagar A rad sett J. P. Åkerberg
och en , okänd mansperson smyga omkring i
skogen, genom hvilken han hade sin väg, och
att han derför fruktat oatt blifva öfverfallen,
synncrligast som J. P. Åkerberg varit förargad
pA och hotat taga lifvet af honom.
En arbetare Johan Lind hade en i^trgon hö-
sten 87 i sällskap med postbudet A. mött 2
personer, nf hvilka den mindre skyndat in i
skogen, men den långe fortsatt vägen. Post-
buraren hade dA berättat, att han flera post-
dagar invid vägen sett samma personer och
att den längre skulle heta Åkerberg och bo i
»skogen, öst om sjön».
Torparen L. O. Vlin hade en gäng, dA han
hjelpte postbudet A. att bära posten, mött J.
P. Åkerberg i närheten af det ställe, der rånet
na skedde. Hade en annan gAng sett samma
jrson smyga omkring i skogen, strax efter
:t postbudet passerjt vägen.
Alla, som kände A., intygade, att han Icke
vore fjollig, men vore af inbundet lynne.
Efter uppläsande af polisförhörs- och obduk-
tionsprotokollen svarade A. pA förnyad frAga
af domaren, att han kanhända hade begAtt rA-
net, men han kunde icke minnas det och an-
sAg att det i sAdant fall vore »troligt» det han
begagnat en pAk.
DA ransakningen, efter hållen middagsrast,
Ånyo började, utspann sig mellan domaren och
den anklagade ungefär följande dialog:
Dom. »Hvad var det för vapen du begag-
nad*?»
A. »Det var en käpp, min egen käpp.»
r. »Hvad är det för en käpp du har?»
»Det är en sådan käpp, som man slår
ibjel en kuse i skogen med.»
Dom. »Ångrade du dig efteråt?»
Å. »Jag gjorde väl det.»
Dnm. »När gick du hemifrån?»
Ä. »När gick jag hemifrån; inte kommer
jag ihåg, när jag gick hemifrån. Jag gick inte
hemifrån.»
Dom. »Hvarför slog, du ihjel honom?»
Å »Det var väl for att hjelpa honom, det
var väl i välmening.»
ta. »Hvad ör det för ©tt
du jhjel honom i välmening?»
i. »Ja, dl var det vUl i ond mening då.»
Af do inkallade vitaeua berättade torparne
F. Fordwul oeh P. Sundberg .mmmuuHtum.
mande, att deras bam den 8 oktobor i förut-
uämda ukog sajnmantrilffiit med en karl, nom
var »svart i synen» oeh tiiljdo på »en itör» samt
hotat, att om han nlddoTem, skulle deras lif
»springa». Vitnena hade don 10 samma må*
nad, då spår ledde in frftu skogen till Xis torp-
ställe, begltVit sig dit, enär do misstänkte tio-
nom för att,ha skrämt barnen. I förstugan
motto dem A., och frAgado vitnet F., om
han ville »slå fång*, tamt yttrade derna: »om
ni ville skjuta ihjol mig, jag liar nu gfttt så
ItaKt, »tt jag är till relä att »taga käringen
.....— dag som helsU (att »taga kärringen»
uppfattade vitnena sålunda, att Åkerberg skulle
kuona taga llftret af sin egen hustru),
A. hado sett myekot barsk ooh arg ut. Äfvon
hiiKtrun hons hade sött Ilsken ut och oj snst
ett ord. Å. hado vidare frAgat, livarför fofic,
som blofVo mjcMngna,, skulle »»ppnasvoch om
deraf kundo synas, hvilkon som mört det.
Då F. svarat, att dot icke kundo synas, men
11 hvad för vapen som begagnats, gensnttlto
,: »Hvad skall tlot då tjona tVll? E, J.Åker-
berg ur Ju död i alla 1’nH; - jag vot Inte hel-
ler, om Åkerberg är dtid, ty jag Har icko varit
ooh sött efter»,
Vitnot.H. hado 14 dagar förö rAnot af poBt-
båraren A. hört, att han vore rädd för sitt lif,
onllr han llore gånger, då han burit pottten iVAn
Lidoj), sött on karl, som han trodde vara J.
P. Åkerborg, smyga omkring t Hkogon 1 när-
heten uf dot Htitlle, der rånot sodonnora cgdo
rum.
Vidaro hörde» förutuämda vltuons hustrur,
hvilka boriittudn:
kwtm Fonlund, att hon och hugtra S. 8
dagar eflcr rAiict gAtt in till J. P. Åkerberg,
hvillcen da undrat, om det kundo vara frun*
tömmer, som bciiifvat poHtbudet A lifvet, samt
pA vitnctH Hvar, att det var rysligt, att ej lif.
vnt sparadeH, gcnmillt, under dot nan såg myc*
ket nclrttiimd ut: »#t stod ej i derna mukt att
kv«ui IlfVot»,
A. hade boklagat sig öfver att de skylde ho-
nom för mordet samt, Hagt, att han nog visste,
hvem som begAtt dot, »men bolaget )nr icko
vctn dot». JCftcr on htutid httdo han Ator ytt-
rat: »Do skylla mig för inordet, och det är
fint, men dot är det samma dA ingen sett det».
A. hade vidare sagt, att han hade satan till
far, och medan han var i »välmakten», hado
han skjutit flera karlar med armarne. Slutli-
gen hade han uppmanat vitnena att noga se
sig före, när do giugo hem, sA att do mAtte
kommu hem med lifvet.
Hustru Sumlherg vitnade ungefar det Bamma,
nv;n tillade derjomte, att strax de kommit in
i A:r stuga, hado han kommit ut ur den inre
kammaren och yttrat: »Jag hör, att ni ärbar,
hur hur ni vaktat, som ej vaktat postviigen
rät*?»
å:h hustru hado sett allvarsam och tyst ut,
men dock omtalat, att sonen deras hade varit
i AnundgArd och Bett »skrAbocken» som mör-
daren haft pA sig. »Don var mycket tint gjord,
ined lafmosaa omkring i stället för skägg, väl
kammadt, slätt och fint*. (Detta var imellertid
icko sant. Masken v*ir ej försedd mod nAgon
lttfmosim.) Mannen Åkerberg hade yttrat till
vitnet: »Det är tvA som begAtt görningen, den
en •>, stod pA vakt, — tror jag».
A. bestred vitucsmAlcn och sade sig nu icke
ha »tagit nAgra penningar eller slagit ihjel nA-
gon postburare».
MAlet uppsköts till don 30 dennes, o. S. P.
För vårdslöshet mot borgenärer har hand-
landen A. J. Carlsson Frykbcrg af Sköns hä-
radsrutt dömts till 0 mAnudei-B fängelse.
För Btöld, begAngcn i Guinbölc, Hä»sjtt, hor
i Hcroösand häktade finnen E. A. J. Eriksson
Ohman af Ljustorps häradsrätt dömts till 4
månaders straffarbete och 2 Ars vanfrejd, med
hvilken dom Ö. förklarade sig nöjd. S. P.
För första resan stöld dömdes den förste
dennes af BotoA tingstags häradsrätt arbetaren
A. W. OlsBon från Gausmark, Vermland, till
3 månaders straffarbete, samt ett års van-
frejd derutöfver. H. P.
Många brott Förre hemmansogarne, brö-
derna Jakob PcrBon ock Mörten Pers-
son från Kubbe i Anundsjö socken, ha en
längre tid suttit häktade, Åtalade båda gemen-
samt för förfalskning af enskild handling; Ja-
kob Persson för bedrägeri i konkurs samt men-
ed, Mårten Persson för delaktighet i namda
bedrägeri; båda för tillgrepp af foder; samt
Jakob för att hafva gynnat en del borgenä-
rer pA andras bekostnad. På grund af bri-
stande bevisning ha de ej i dessa saker kun-
nat fallas. Men dessutom voro de åtalade för
olaga skogsafverkning under tre olika skeden;
vintern 1885—1886, för hvilket brott de åtalade,
sedan full bevisning förebragts, dömdes den 6
dennes att bota 75 kr. hvar för sig; vintern
1887—1888, för hvilket de dömdes att bota
300 kr. hvardera; och denna sommar, för hvil-
ket de fingo bota hvardera 100 kr. Deijemte
dömdes de skyldiga att leinna ersättning åt
målseganden, Jerfeds bolag. PA grund af hvad
i målet förekommit, utsade häradsrätten der-
jemtc det utslag, att de tilltalade skulle fort-
farande i häkte hällas, tills hofrätten annor-
lunda forordnar. H. P.
För försnillning stod torparen E. J. Söder-
lund i Huli i går tilltalad inför Sundsvalls
rådhusrätt. S. nekade, och målet uppsköts till
nästa fredag.
Ur senaste posten,
En olycka vid Sundsvalls
hamnkaj inträffade i lördag», i dot
att O. Pettersson frän Öland, som vid
Ångaren Carl XV:s afgång var sysselsatt
i bfiteug akter, fick sitt ena beninsnärjdt
i en å land fastad tross. Bedet klipten
totalt af ooh föll i »jdn. E vårdas nu å
Medelpads lasarett.
ÅretB skörd betecknas af länssty-
relsen i dess berättelse till statistiska cen-
tralbyrån såsom medelmåttig utom hvad
höskörden beträffar, som utfallit under
medelmåttan.
En tillgkng af 830,000 kro-
J10J* visar skeppsredaren L. M. Altins i
dag till rådhusrätten’ inlcmnade boupp-
teckning.
Stor gJPVttolycka, Explosion har
egt rum i miuornu vid Pitteburg, hvarvid
100 grufarbetare begrofvos. Det befaras
att ulla dödats. Sv. Tbn.
Oroligheter i Trondhjem. I
anledning af polismästarens i Trondhjem
forhållande i ett mål om en löjtnants
hänsynslösa behandling af en flicka hade
i fredags en folkhon samlats utanför po-
lismästarens bostad. Hvisslingar före-
kommo, oeh fönster inslogos hos polis-
mästaren och andra personer. Orolig-
heterna varade till kl. 2 i lördags natt.
Upprorslagen upplästes kl. 11. Inslag-
ningon af fönster fortsattes, tills militär
utryckte och afspärrade gatorna närmast
polismästarens bostad. Polisfullmäktigen
samt borgmästaren ttkymfudes äfveu.
Orostiftarm», af hvilka en del häktades,
äro icke synnerlikt talrika. Mcnninko-
massan utgjordes för öfrtgt af blott
åskådare. Sv. Tbn.
Blomsterspråk. Korpralen till rekryten:
— För sju sjungande tunnor skock, milliarder,
hur ofta ska’ jag behöfva kommendera upp
me’ hufvut. Hvarför gapar du alltid på gräset;
har du inte fatt frukost än, din kamel?
Grannlanden.
Norge.
En mlliijhchförbnjtckc, Från Trond-
hjem meddelas en märklig polishistoria.
En ung löjtnant lockade för en månad
sedan en ung flicka in pil ett apotek
vid midnattstiden, och förde henne in i
ett rum till eu farmacevt som han kunde.
Der blef hon bjuden att dricka något
som hon antog vara konjak och vatten,
förlorade derpå medvetandet och vet
intet om hvad som sedan skedde på
natten. Om morgonen funs hon liggan-
de medvetslös utanför apoteket, blef
förd till polisens arrest för öfverlostad,
der hon blef liggande sanslös undor 14
timmar, utan att polismästaren fann sig
föranlåten att undersöka om någon för-
brytelse mot henne förelågc. Då hon
fram på eftermiddagen vaknade, förkla-
rade hon att hon blifvit lockad in på
apoteket om natten och der fått något
att dricka. Den ifrågavarande farma-
cevten måste, sedan han först nekat, till-
stå, att hans vän löjtnanten hade fört
henne in. Trots dessa förklaringar och
oaktadt ’klagomål ingafs och förhör yrka-
des af flickans anhöriga, har polismästa-
ren nekat att låta undersöka saken, un-
der intetsägande förevändningar. Många
frukta att här föreligger en sedlighets-
förbrytelse af allvarligaste beskaffenhet.
Den ifrågavarande unge mannen tillhör
de finaste kretsarne. Nu skall med stifts-
amtmannens medverkan förhör yrkas.
Polismästaren har förut gjort sig känd
för att under blygsamt och sedligt nit
förbjuda köpmän att i sina fönster ut-
ställa harmlösa bilder och statyetter,
blott derför att de icke varit iförda de
efter polismästarens åsigt nödvändiga
klädesplaggen.
Utrikes.
Tyskland.
»Pester Lloyd» är den första tidning,
som yttrat sig mera bestämdt om furst
Bismarcks förestående afgång. Denna
förändring skulle sannolikt ega rum re-
dan i jul. Furst Bismarck skulle der-
efter icke bibehålla mer än rikskanslers-
titeln. Alla departement, hvilkas sty-
resman han nu är, skulle han frånträda,
och ny konseljpresident skulle utnäm-
nas äfvensom nya chefer för utrikes-
ooh handelsdepartementen*
Ryasland.
Ctearen uppgifvea nu bestämdt icke
komma att resa till Köpenhamn. Vid
Borki har han fått flera allvarsamma
skador, som förorsaka smärtor i bröstet
och benen. Hans blekhet och allvar
vid intåget i Petersburg voro påfal-
lande.
General Gurko har telegraferat från
Warschau, att en upprorssammansvarj-
ning blifvit upptäckt 23 studenter, 2
domare och 4 embetsmän äro häktade.
En massa materiel ar tagen i beslag.
Flera sjelfmord hafva begåtts blond
högre embetsmän. Sammansvärjningen
var vidt utgrenad.
it*
En Moskwatidning meddelar en I
skildring of, huru man vakar öfver 1
sårens af Rysslands lif då han reser.
Något derof ur nytt för den stora all-
mänheten.
Så snart resplanen ur faststäld, ut-
kommenderas en armé, nära nog lika
stor som Sveriges hela stående, långs
l er i w ägen, ooh samtidigt genomsöker po-
lisen alla de traktor, der tåget skall
ricra fram. Hvarje bonde i närheten
sitt namn antecknadt, och hvarje hus
undersökes på det noggrannasto.
Soldutcrna transporteras i kreaturs-
och godsvagnar, 40 man i hvar. De
besätta först alla stationerna, derpå dela
de sig i putruller, som undersöka jern-
vägsskenor, broar, tunlar o. s. v. De
knacka öfver allt med små hammare och
vid minsta misstänkta ljud undersökes
stället på det nogastc.
Två dagar seuare komma högre polis-
tjänstemän och undersöka banan, och i
det ögonblick då kejsurtåget passerar
fatta alla soldaterna sina vapen och stå
som orörliga skyltvakter långs skenorna
med endast 80 fots mellanrum. Ingen
lefvande själ utom vakten får viBa sig
i närheten.
Då vi säga »kejsartiget», får ej detta
uppfattas i vanlig betydelse. Tre full-
komligt lika tåg följa nämligen hvarandru,
och man vet aldrig på hvilket af dem
kejsaren befiuncr sig. Det är något som
han sjelf bestämmer i sista ögonblicket.
I hvarje tåg finnas 30 vaguar, och de
som äro ofsedda för kejsarfoiniljen äro
utstyrda med så massiv prakt och soli-
ditet, att det bokstafligen behöfves två
lokomotiv för att draga det hela. Vi
garna bestå nämligen of skottfritt si
En timme före och en timme efter
det tåget passerar är all telegraftjenst
afstängd för allmänheten. Den får vänta.
Och sannolikt vidtagas äfven andra för-
sighetsmått, som dock — vill det sy-
nas — ej gagna till mycket.
Tidningen Grashdanin meddelar några
detaljer om olyckan vid Borki. Kejsa-
ren och kejsarinnan, de tre unge stor-
furstarne och storfurstinnan Zenia stör-
tade genom det fullständigt krossade
waggongolfvet ned mellan skenorna och
skulle ovilkorligen ha blifvit krossade
af de följande vagnarna, om vacuum-
bromsarne ej ögonbHcldigen arbetat och
om den följande waggonen ej stält sig
tvärs öfver spåret.
I denna vagn befann sig den sexåriga
storfurstinnan Olga, som slungades ut ur
den krossade vagnen och kom att ligga
på marken flera famnar från spåret, men
alldeles oskadad.
Beträffande den direkta orsaken till
urspårningen försäkras med allt större
bestämdhet, att denna förorsakades af
murkna syllar. Novoje Wremja antyder,
att de ingeniörer, som för två år sedan
ledde reparationsarbetet på Kursk—
Charkow—Åzowjernvägen, hafva förfarit
bedrägligt, i det de låtit de gamla syl-
larne ligga kvar och försett dem med
ärsstämpeln 1886. Den numera aflidne
anläggaren af linien, Paljakow, skänkte
efter dess färdigbyggande 100,000 rubel
till välgörande ändamål, men hade orätt-
mätigt tillskansat sig en million från
staten.
För öfrigt betviflar man icke i czaren
närstående kretsar, att en stor del af
ansvaret för olyckan omedelbart måste
tillskrifvas trafikministern Possiet, som
icke ådagalade nödig försigtighet; Possiet
nekar det ej heller sjelf. Hans vagn,
som i sommar under ministerns inspek-
tionsresor gått 10,000 werst utan etter-
syn, var den främsta vagnen i det kej-
serliga tåget; den slingrade från början
på betänkligaste sätt, så att det måste
antagas att något var i oordning; det li-
der också intet tvifvel att den först ur-
spårade.
* ? *
Å BrestrLitovsk-banan har en tåg-
sammanstötning egt rum, hvarvid tjugu
vagnar krossades oeh 28 personer om-
kommo,
Österrike.
Ett ohyggligt straff — fem års mörk
cell — har ådömts en mördare i Un-
gern.
Schweiz.
I Montreux vid Geneversjön har en
fruktansvärd olycka inträffat. Den högt
liggande vattenreservoaren för drifvande
stadens elektriska belysning har
sprängt siua fördämningar. Omkring
20 personer omkommo i vattenforsen.
Förenta staterna.
Tisdagens val af elektorer till presi-
dentvalet blef en seger för republikan-
ska partiet, hvilket skall hafva insatt 233
elektorer, under det att demokraterna
nått 168. Den förre presidenten Cleve-
land afgår sålunda ooh den protektioni-
stiska strömningen i Förenta staterna liar
visat sig vara den starkare.
Republikanernas kandidat, Benjamin
Harrison varder sålunda med all säker-
het vald till president. Han är dagens
hjelte.
Benjamin Harrison, som hittills ej
gjort sig känd utom en trängre krets,
är en man qå 65 år. Bland hans för-
fader var Förenta staternas nionde pre-
sident William Harrison.
Amerikansk vältalighet »Mina herrar»,
yttrade uylhjp en sogrande amerikansk val-
kandidat, »mina herrar, ryktet om vår f
skull gyllne skrift geuljuda genom r
rcrna i tidcnB flod.»
Strategiskt I pensionen. Lärarinnan:
– Hvarför skriker ni s:\ der?
Flickorna:
— Det är en råtta i rummet.
— ,For »»ds skull, mina damor, latom oss
ej förlora hufvudefc i denna fruktansvärda be-
lugenhet Elsa, spring genast efter en polis-
konstapel!
De af Sundsvalls Tid-
nings prenumeranter, äl-
dre och nyare, som icke
fa sig tidningen ordent-
ligt tillsänd, torde derom
göra anmälan a tidnin-
gens kontor vid Träd-
gårdsgatan.
Gammalt folk.
Vårt Land omtalar följande personer
såsom exempel på den högsta ålder men-
niskan i vår tid kan uppnå:
Thomas Carn, England, död 1588 ... 207 är
En bonde i Ekaterinostad, Ryssland
död 1812.................205
Peter Czorten, Ungern, död 1724 ... 183
En mulatt i Fredrikstown, Nordamerika,
död 1798.................180
Louise Truxo, Sydamerika, död 1780 . 175
Johan Room, Ungern, död 1741 .... 172
Henrik Jenkins, England, död 1670. . 169
William Edwards, England, död 1608. 168
Jonas Warren, Irland, död 1787 .... 167
Josef Surington, Norge, död 1757 ... 159
Thomas Parr, England, död 1635 ... 152
Jndith Grawford, Nordamerika.....151
Marcus Aponius, Italien.........150
Grefvinnan Desmoad, Irland, död 1612 148
William Mead, England, död 1652. . . 148
J. Andersson, Sverige, död 1729 .... 147
Draakenberg, Danmark, död 1773 ... 146
Effingham, England, död 1757.....144
Paiba, Nordamerika, död 1782.....142
William Leland, Irland, död 1731 ... 140
Lawrence, Shetlandsöarna........140
A. Goldsmidt, Frankrike........140
Evans, England, död 1780........139
Fabkowski, Polen, död 1822......138
Robertson, Skottland, död 1793 .... 137
Georg Wunder, Tyskland, dod 1761. . 136
Fru Thomson, Irland, död 1796 .... 135
Sachsisk bonde, död 1672........135
Joh. Brockley, England, död 1769 ... 134
Jane Leeson, England..........Id2
George Vietz, MOhren, död 1864. . . . 132
Gustaf Holm, England, död 1685 ... 132
Sembyade, Ungern, död 1764......131
Elisabeth Taylor, England, död 1763 . 131
John Tavlor, Skotland, död 1770 ... 130
William M’Kein, Nordamerika, död 1818 130
Pietro Mestanea, Spanien, död 1743 . . 130
— 36 —
»Konsten representerades af några gamla,
liopsinkade kinesiska vaser, en rankig kommod
i rokokobtil och några oljetaflor, mörka af ålder
och utan ramar. Längst bort syntes åtskilliga
rofetiga slagsvärd, harnesk och stormhattar.
Ett äldre fruntimmer med godmodigt utse-
ende reste sig vid främlingens inträde och frå-
gade, hvad han önskade. Edvin toregaf, att han
ville se på kinesiskt porslin.
Damen svarade artigt, att det egentliga konst-
galleriet funnes i ett inre rum, men kunde ej nu
visas, emedan hennes man gått på en auktion
och icke komme tillbaka förr än klockan ett.
»Ser ni, käre herre,» fortfor hon pratsamt,
»min man är egentligen klädmäklare; men han
har i alla feiua dar svärmat för konsten, och
kommer han öfver något galleri, så köper han
det. Det är mera en vurin hos honom än nå-
got att förtjena på. Vi ha kinesiskt porslin för
åtminstone tusen kronor, och jag må uppriktigt
tillstå, att jag skulle bli riktigt glad, om vi ändt-
Hgen kunde få in pengar för det. Walker me-
nar emellertid, att porslinet alltid behåller sitt
väwle oeh nog till sist finner köpare. Men när,
som nu, en verklig spekulaut infinuer sig, är han
icke hemma! Nyckeln till rummet, der de bättre
sakerna stå, tar han alltid med sig, sedan jag
en gång sålde en kinesisk porsliusfigur, en gam-
mal, ful stygger, för fem kronor. Han påstod,
att det var en gud, värd minst hundra».
»Tror ni, att mr Walker bestämdt kommer
tillbaka till klockan ett?» frågade Edvin.
»Ja, det är säkert. Auktionen började tio
och slutar sist tolf. Och min man går aldrig
på värdshus, gudskelof!»
— 37 ~
»Jag har bedt en vän hemta mig här, och
kommer han icke före ett så skall jag vänta
till dess.»
Mrs Walker nickade, satte fram en stol och
’ lade en tidning bredvid. Belåten med sin krigs-
list, slog sig lorden ned i ett hörn, hvarifrån
han hade utsigt till postkontoret, och fördjupade
sig skenbart i det flera dagar gamla bladet.
Emellertid var det ingalunda hans mening
att lemna mrs Walkers gästfrihet obelönad. Ef-
ter en stund tog han fram sin annotationsbok
och skref upp åtskilligt, som han verkligen skulle
vilja köpa åt sin mor, hvarefter han ref ur bla-
det, räckte det åt frun och uppgaf sin bostad,
dit man hade att vända sig, i fall de önskade
sakerna funnes.
I detsamma såg han ut.
»Der har jag visst min vän och vill icke
längre besvära er,» sade han brådskande.
Dermed lyfte han på hatten och lemnade
butiken, följd ända till dörren af den nigande
frun.
Edvin hade sett en liten, trasigt klädd flicka
med blekt, smalt barnansigte komma ut från
postkontoret, hållande i händerna ett rekommen-
deradt bref.
En aning sade honom, att det var Dalys,
och det gälde nu att förvissa sig derom, hvilket
dock icke hade sig så lätt. Flickan var icke
blott snabbfotad, utan äfven synbarligen på sin
vakt. Hon såg sig oupphörligt öfver axeln som
om hon fruktat att vara observerad. Derför må-
ste han hålla sig på ett visst afstånd och hade
all möda att följa henne genom de gator och
gränder, hon passerade.
- 40 -
»Det är sorgligt, men sant,» yttrade doktorn;
»dessa barn från gatan ha ofta nog inga slägt-
namn. Det tjenar ej till något att fråga henne
Vidare om den saken.»
»Nå, hvar bor du, min flicka?» återtog före-
ståndarinnan.
»Vid Korpgränden, nummer fyra, sex trap-
por upp.»
»Hm, jag vet, hvar det är,» sade läkaren,
hvilken var väl hemmastadd i de fattigas kvarter.
»Och hvad heter din mor?»
»Har aldrig haft någon mor.»
»Din far känner du ej heller till, om jag
rätt förstått ditt yttrande nyss?»
»Nej.»
»Hur gammal är du då, Posy?»
Flickan skakade sakta på hufvudet. Uppen-
bart visste hon det ej.
»Men du kan väl icke lefva för dig sjelf,
så liten som du är?»
»Jag logerar hos mrs Mason,» svarade bar-
net med oefterhärmlig värdighet.
Du gode Gud! Den arma varelsen tycktes
vara nio, högst tio år gammal. Vid denna ål-
der är ett annat barn sina föräldrars ögonsten
eller har åtminstone någon, som tager vård om
sig. Men Posy »logerade» hos mrs Mason!
Edvin förklarade sig beredd att söka upp
frun och underrätta henne om den olycka, som
drabbat,hennes lilla hyresgäst.
»Det här bryr inte hon sig om,» inföll Posy.
De kringstående sågo medlidsamt på henne.
»Det fins ingen njer än mr Jack, som håller
af mig,» tillade hon som om hon förstått deras
blickar.
de förnämaste hus stått öppna, han räknades nu
till samhällets- parias och egde kanske icke ens
tak öfver hufvudet!
Hotellvärden hade haft rätt. Man kunde
knappt tänka sig en eländigare tillvaro än den,
John Daly nu förde, förskjuten af sina slägtin-
gar och lefvande bland det värsta slödder. Hvil-
ken förnedring för en ung, lcfnadsfrisk gardes-
officer!
En känsla af medlidande fick insteg hos Ed-
vin, och han var färdig att låta hamden fara
Claude hvilade ju länge sedan i frid och ro,
under det den andre framsläpade sitt lif i elände.
Vore icke detta i jäjelfva verket ett hårdare straff
än att tillbringa några år inom fångelsemurarne,
försonad med Gud och menniskor?
Om tre månader skulle Nell lemna St. Hilda,
och han hade ju lofvat sin mor att då gifta sig
med henne. Borde han icke låta det förflutna
hvila och i stället vända tankarne mot framti-
den samt bereda sig på sina pligter som famil-
jens öfverhufvud och en ung, älsklig flickas
make?
Edvin hade ej sett Nell, sedan han förde
henne till anstalten och kysste den unga flickan,
trots hennes motsträfvighet
Hon log vid tanken derpå. Det skulle bli
honom angenämt att tämja den vilda fågeln.
Lorden satte ej kvinnorna särdeles högt; i
allmänhet voro de i hans ögon endast vackra
rodockor. Emellertid föresatte han sig att vara
god mot Nell. Han betraktade henne redan som
sin. Olycklig den, som vågade ställa sig emel-
lan honom och henne!
Också hade han nu dröjt länge nog och be-
Royals löfte. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
