- Project Runeberg -  Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 /
332

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N:r 87

SUNDSVALLS TIDNING Tisdagen den 27 November.

1888

svensk undersåtes ställning och rättigheter.

Om, säger Handelstidningen, en adelsman
afsäger sig sitt adelskap, så upphör
han visserligen icke att tillhöra sin
slägt, men han har upphört att tillhöra
den adliga familjen, vare sig Hierta,
Tham, eller någon annan, och han
inträder i samma läge som hvarje ofrälse
medborgare, således också i de rättigheter,
såsom i fråga om laga forum.
hvarifrän han möjligen såsom adelsman
varit utesluten.

På samma sätt har prins Bernadotte
visserligen ej upphört att vara medlem
af Bernadotteska slägten, men väl af
det kungliga huset», och har dermed
återvunnit alla de medborgerliga
rättigheter, från hvilka han, i egenskap af
kunglig, varit utestängd.

Redaktörsskifte. Enligt tillkännagifande
i Svenska Dagbladet har redaktör
Axel Jäderin frånträdt sin befattning
som Svenska Dagbladets redaktör och
ansvarige utgifvare samt efterträdts af
filosofie doktor Hjalmar Sandberg, förut
Nya Dugligt Allehandas konst-teaterkritiker
och nyligen hemkommen från en
ettårig studieresa i södra Europa.

Svedenborg på Parlsexpositionen. En
företagsam person i Stockholm lär umgås
med planen att köpa eller hyra det
bekanta lusthus på Södermalm i Stockholm,
der Svedenborg haft några af sina
märkligaste syner, samt exponera detta
för Svedenborgarne oeh alla spiritister
heliga minne af den store andeskådaren
vid den stora Parisexpositionen nästa
år och förevisa detsamma mot lämplig
afgift. Han hoppas, om han låter planen
komma till utförande, att derigenom
göra en god affär. Sm. A.

En kvinnoklubb, som icke tyckes ha
någon surmulen karakter, är den af
telefonister vid Allmänna telefonbolaget i
Stockholm nybildade klubben G. B., som
i tisdags hade sin första sammankomst
i källaren Reisens festvåning. Medlemarne,
till ett antal af omkring 50, infunno
sig kl. 8 hvarefter en munter dans
genast tog sin början. Härpå intogs en
enkel supé, och sedan fortsattes dansen
ett godt stycke efter midnatt. Hvar och
en af de hurtiga telefonfröknarna hade
inbjudit en kavaljer till den i allo
angenäma tillställningen. D. N.

— hvilken pil den tiden verkligen var
en ö i den stora men grunda Näsby-
holmssjön. Sedan sjön för omkring ott
tiotal af fir sedan urtappats, spredo ’
dessa fåglar till det angränsande,
tallstammen på Näsbyholm är, taok
varo den vård ooh tillsyn, jagten på
detta stora gods har, ganska god.

En vackert arbetad fågelbur, som på
Köponhamnsutställningen uppmärksammades
af många besökande, i sitt slag
ett konstverk, är förf&rditfad af brefbäraren
Jacob Ljungman i Malmö, som
derpå arbetat i 4 år under sina
stunder. Den innehåller äfven ett akvarium
med springvatten oeh är stående
på ett prydligt arbotadt bord af trä,
hvars midtolparti är afsedt för blom-
sterdraperi. Omsorgsfullt målad oeh
försedd med statyer oeh flpror, egnar
’ buren förträffligt till prydnad T en
orträdgflrd eller trädgårdssalong. Den
är 218 centimeter hög och 60 centimeter
bred. Sk. A.

Kvinlig organist. Vid val till bosättande
af organist- och kyrkosångarebefattningen
i Vestra Ed
ha de flesta rösterna tillfallit fröken
Theresetta Vinge dotter till professor
Vinge i Stockholm. Ö. C.

Lönande Jagtsport. Två ungherrar från
Södermanland hade kommit till Skåne
för att idka rapphönsjagt, berättar
tidningen »Lund». De hyrde ett väldigt
jagtområde för 200 kronor samt elegant
våning för 75. Första dagen sköto
de en tam gås, som de måste betala,
andra dagen två rapphöns och en katt,
hvilken likaledes kräfde skottpenningar.
Nu voro jägarne redan trötta och
begåfvo sig hem. Jagtkontot ter sig så
här: jagtområdet 200 kr., resa fram och
åter 240, bostad 75, gåsen 15. katten
5, drickspenningar m. m. 30, summa
utgifter 565 kronor; två rapphöns värde
2,50, en katt 0,00, en gås 3,50, summa
inkomster 6 kronor.

Landsorten.

Jernväg på auktion. Vid auktion i
lördags å Vestra Blekinge jernvägar
stannade Karlshamns stad på högsta anbudet
550,000 kronor, hvilket dock fordringsegarne
förkastade. Det beslöts att exekutiv
försäljning skulle ske snarast möjligt.
S. P.

Våra upplysta socialister. Vid ett

möte i onsdags i Helsingborg, med
anledning af »Janhekts behandling af
rättvisan», uppmanade en talare åhörarne
att komma ihåg Skåne-Hallands och
Öresundspostens referenter, emedan det
var de, som angifVit Janhekt. Denna
uppmaning bar så till vida frukt, att
tidningen Skåne-Hallands referent vid
utgången blef knuffad och slagen tre slag
i ansigtet och hade säkert blifvit
öfverfallen, om ej en öfverkonstapel kommit
till hjelp.

Tal. uppläste vidare en groft hädande
bön, en af den råaste cynism genomandad
parodi på Fader vår, hvilken helsades,
förstås, med frenetiskt jubel. S.-H..

På grund af falska betyg fick en ung
man Palmaer plats i Eslöf som portier.
Han förde sig ytterst elegant och gjorde
beställningar hos skräddare och skomakare.
Men så försvann han en dag
spårlöst från sina björnar. Härom dagen
dök han emellertid ånyo upp i Eslöf,
denna gång som fånge, häktad för
häststöld. Han har två gånger förut
varit straffad för olofligt tillgrepp.
värsta af allt var kanske att han skaffat
sig fästmö, som nu går och hänger hufvudet
för hans skull. Esl. T.

Fasanjagt i Skåne. I torsdags i förra
veckan hade baron Blixen-Finecke på
Näsbyholm inbjudit några jagtälskande
grannar för att deltaga i fasanjagt.
Jagten försiggick i den unga planteringen
i närheten af herregården, och bytet var
39 fasaner och 15 harar.

Fasanjagten på Näsbyholm är gammal.
De första fasanerna utplanterades af den
förre fideikommissarien på den s. k. ön

Telegram.

Till Sundsvalls Tidning.

Stockholm i går kväll.

Häftig orkan.

Newyork den 26 nov,: I går
rasade långs hela Atlantiska
hafvets kust en ödeläggande
orkan den häftigaste sedan den
förskräckliga snöstormen sistlidne
mars. Jernvägsförbindelsen
är afbruten af snö,telegraflinierna
äro delvis förstörda.
Talrika skeppsbrott ha inträffat
och stor skada har åstadkommits.

Stockholm den 26 nov. 1888.

Starkt barometerfall på Norges vestkust.
Hård till stormande SV i norra
Nordsjön.

Uts.: Fortfarande blåsigt och ostadigt
väder. ___________

Literatur och Konst.

Gustaf Geijerstam har nyligen fullbordat
ett nytt 4-akt-lustapel: »Telge tokar», och är
nu sysselsatt med utarbetandet af planen till
en folk-komedi: »Rike-Per och Fattig-Per».

Bref från Delsbo.

(Till Sundsvalls Tidning.)

Den 24 nov.

Alltid måste Delsbo socken på ett
för den mindre hedrande sätt utmärka
sig framför sina grannsocknar rundt omkring,
hvilket gjort att den fatt ett rykte,
som väl flugit land och rike rundt, och
hvilket endast ett Jerfsö skulle kunna
afundas henne. De bragder, som inom
socknen utförts af en rå, äfventyrslysten
och obildad ungdom med äldre genompiskade
banditer som anförare och
ledare af det hela, vilda slagsmål,
fönsterinslagningar, hemgångar stölder,
mordförsök jemte andra nattsvarta illdåd — äro
väl utan motstycke och skola väl utan
tvifvel förblifva att vara det. Lägg så
härtill ett ohejdadt lönkrögeri, hvilket
bedrifves så öppet man gerna kan tänkaka sig,
och hvuri man får söka en anledning till
största delen af de andra brotten, och
man har en dyster tafla framför sig, en
bild - icke af ett godt, laglydigt och
framåtgående samhälle. För icke så län-
ge sedan omnämdes tvenne mordförsök,
men de utsedda offren undgingo, ehuru
lifsfarligt sårade, att tillsätta lifvet.

Nu har åter ett dylikt hemskt mordförsök
egt rum, denna gång emot lagens
väktare hvilken blef farligt sårad.
Sergeant Wennberg,tjenstgörande som
polis, blef för ett par dagar tillbaka
under ett besök i vestra delen af socknen,
den egentliga lönkrögarhärden, skjuten
i nedre delen ut kroppen. Ehuruväl
såret ej kan sägas vara lifsfarligt, måste
han dock en längre tid intaga sängen.
Man kan ieke misstaga sig om hvad
meningen är med dessa mordförsök,
nämligen att bringa förhatliga personer
om lifvet. Man må rysa, då man
tänker att det fins personer som, dolda
i en buske, med bössa i handen helt
kallblodigt trycka af på en medmenniska!

Man har denna gång inga misstankar
fästade vid viss person.

En öfveraskning. Glömska prester äro ingen
sälsynthet, men icke alla sådana, hvilka glömt
sina hustrurs uppdrag, ooredas en så pinsam
öfverraskning, som nyligen kom en engelsk
pistor till dsl. Hans äkta hälft hade skickat
honom till närmaste stad för att inköpa vissa
föremål för kyrkans smyckande med anledning
af en fest. Bland de bestälda sakerna befann
sig äfven en transparang med bibelspråk men
då pastorn kom till ort och ställe, hade han
alldeles glömt bort texten och inskriftens
dimensioner. Han skyndade till telegrafbyrån och
sände sin hustru ett telegram, i hvilkot han
begärde instruktioner. Hvem beskrifver hans
fönkräckelse, då han inom kort erhöll följande
lakoniska svar: »Oss är födt ett barn, två fot
bredt och fem fot långt».

Sundsvalls kronohäkte i torsdags.

Ransakning med föröfvaren af poststölden
vid Fjäl, Axel Jensen, hölls i
lördags inför Ljustorps häradsrätt. J.
är född 1871 i Norge och har en tid
varit sjöman.

Angående tillgreppet af postpåsen i
Fjäl, hvilket han fritt och öppet erkände,
berättade den tilltalade, att han den 24
sistlidne oktober på aftonen, som vanligt
hemtade posten i Sundsvall för att skjutsa
densamma till Näsets gästgifvaregård,
der skjutsombyte eger rum. Vid ankom-
sten till Fjäls poststation var Jensen po-
stiljou Westberg behjelplig att bara in å
stationen den post, som skulle der aflem-
nas, och bura ut till postkärran den post,
som skulle derifrån medfölja norrut. Se-
dan postiljonen läst igen den bak i kär-
ran befintliga stora luckan, hvarigenom
posten nedlägges, gick postiljonen in å
stationen för att klarera sina papper.
Under sätet å nostkärrorna finnes emel-
lertid en mindre lucka, Denna lucka
hade af något förbiseende under resan
icke blifvit låst, utan låset endast instuc-
ket i merlan. Detta hade af Jensen ob-
serversts, och genom den samma till-
egnade han sig nu en postpåse, märkt
»Hernösand fr. P. K. X. P. n:r 68» med
inneliggande lösbref, tidningar, två rekom-
menderade bref, ett från Matfors och ett
från Östavall, båda till Hernösand samt
en assurerad försändelse å 2,090 kr. från
Östersund, äfven den adresserad till
Hernösand. Jensen skar sönder post-
en och tog ut innehållet, som han
ppade i bröstfickorna å sin rock, samt
o-.nde påsen i trädgården vid Fjäl. Der-
på medföljde han posten till Näset, utan
att undersöka brefvens innehåll, hvilket
ej heller der skedde. Påföljande dag
skjutsade han den norrifrån kommande
posten från Näset till Sundsvall. På åter-
vägen tog han påsen med sig från Fjäl
och sänkte den samma vid Yifstavarf
med en sten i sjön. I Sundsvall under-
sökte han i ett af Olsson forhyrdt stall
de stulna brefven och bröt dem som
voro »förseglade», men han fann ej nå-
gra penningar i något utaf dem, hvarför
han brände upp brefven och kastade tid-
ningarna i en hästkrubba. Det enda fynd,
han gjorde, var en ring af guld, hvilken
han samma dag pantsatte hos pantlåna-
ren Cohn härstädes. Samma dag blef
han af länsmannen Ljungcrantz tagen i
förhör angående stölden, men förnekade
då all kännedom om densamma. Han
kände sig emellertid illa till mods öfver
sitt brott • och rymde samma dag samt

D .„ åt Jemtland. Kommen till’
Stafre blef han der anhållen af ett par
bokhållare, som påträffade honom i sko-
gen, under det de voro på jagt.

Vid rymningen medtog nan en rock
oeh ett par handskar, som han fött låna
af sin husbonde för att begagna under
postskjutsen.

Tillfrågad om motivet till brottet upp-
gaf Jensen, att det var den olåsta luc-
kan, som förledt honom till stölden. Han
var vid tillfallet fullkomligt nykter.

Målet uppsköts till den 8 december.
S. P.

Utrikes.

Frankrike.

Grévys beryktade måg Wilson har
funnit tidpunkten lämplig att åter våga
sig fram för offentligheten. Han hotar
ieke blott med att offentliggöra kom-
prometterade historier om framstående
franska politiker, utan uppträder till och
med helt ogencradt som talare på offent-
liga möten. Nyligen infann han sig på
ett valmöte i Amboise omgifven af en
hop handfasta karlar, som voro legda
för att gifva honom en kraftig handräck-
ning, om så behöfdes. Tidningen Paris’
redaktör Laurent, som äfven infunnit sig
på detta möte, öfveröste honom med en
ström hånande tillmälen, men Wilson
bl<jf icke sina motståndare svaret skyl-
dig. Båda parterna trakterade hvaran-
dra med de gröfsta skällsord, såsom lög-
nare, baktalare o. s. v., och till sist upp-
löstes mötet under allmänt tumult.

Jeanne d’Arcs upphöjelse till katolskt
helgon förestår. Biskopen af Nancy före-
bådade detta i dagarne i ett tal till en skara
lothringare, hvilka ämnade föra till Notrc
Dame de Londres ett »äkta», af Jeanne
d’Arc begagnadt baner. Biskopen be-
bådade, att Frankrike »snart skall fö vid
sina altaren med gränslös förtröstan an-
ropa S:t Johanna af Domrémy, S:t Jo-
hanna af Orleans, S:t Johanna af Frank-
rike».

Belgien.

Den socialistiska rörelsen i Belgien
tyckes gripa omkring sig allt mer. Så-
lunda hölls i söndags åtta dagar en stor
socialistisk demonstration under bar him-
mel i en af Brussels förstäder, livarvid
nollos häftiga tal om de djupa folkla-
grens rättslöshet och framstäldcs yr-
kande på allmän rösträtt. Polisen in-
skred, en af talarne häktades, brottnin-
gar om den röda fanan uppstod mellan
polisen och de församlade, slagsmål upp-
kom och under af sjungande af nuirscl-
jäsen och carmagnolen tågade man till
annat ställe, der det beslöts att uppträ-
dena skulle fortsättas nästa söndag.

Ännu allvarsammare var en demon-
stration, som samma dag egde rum i
staden La Louviere i provinsen Henue-
gau. En hög grad af jäsning råder der-
städes De stora industriidkarne vägra
att höja arbetslönerna och å andra sidan
sträfvar det socialistisk-republikanska
partiet icke blott för den allmänna röst-
rätten utan äfven för införandet af re-
publiken och anslutandet till Frankrike.
Öfver 1,000 arbetare deltogo i demon-
strationen, och röda och franska flaggor
svajade öfver allt. De mest hetsiga tal
höllos. Under skallande rop af »lefve
Frankrike!» beslöt man att organisera
en allmän arbetsinställelse.

England.

Frän London telegraferas, att i torsdags
morse ett nytt mordattentat utfördes mot en
kvinna. Någon uppgift oin detaljerna vid
detta brott har ännu icke meddelats.

En på sitt satt märklig begrafning egde hår
om dagen rum i London, då Mary Jane Kelly,
Whitechapelmördarens åttonde offer, begrofs i
närvaro af en stor mängd menniskor.

Kistan, af alm och ek, med handtag af me-
tall, stod på en öppen likvagn, dragen af två
hästar, och likföljet utgjordes af den man,
som bott tillsammans med den mördade, och
några af hennes olyckliga medsystrar. På
kistan lågo två kransar och ett kors af violer
och hvita rosor. Ofver allt, der liktåget gick
fram, vimlade ofantliga skaror af menniskor,
som gåfvo sitt deltagande till känna. På
kyrkogården voro deremot ej så många sam-

Den 17 dennes uppfiskade en båtkarl ur
Themsen liket af en kvinna, som var nästan
elegant klädd och hvars identitet man lyckats
konstatera. Det var en flicka vid namn Frances

¦flunie Hancock, som varit försvunnen sedan
den 21 oktober.

Samma dag hon forgvonn h&dc man lott
henne t HälUikap med en hogvOxt man med
Mtora, ljusa miwtaeher. Hon Bar då en hals-
kedja af guld, nom ej Återfann pA liket Ehuru
för »frigt fullkomligt klOdd, naknade hon hatt
och «kor. Donna kvinna hado Hämma yrke
Horn »Jack uppskärarcnn» öfriga offer, men
bland h&gre krcW än de. Hon höll »ig i de
rika kvartoren ocb hade till och med en för-
näm »beskyddare».

Serbien.

Antalet af de protester» som drott-
ningen af Serbien väcker mot den »er-
bisko metronolitens utslag i hennes
äktenskansskilnadsmål, tyckes bli allt
större. Enligt hvad som skrifves från
Bukarest till »Pol. Corr.», skall hon ha
för afsigt att med första skicka en pro-
test till samtliga de suveräna hofVen.
Det sages att drottningen från pansla-
vistiskt håll blifvit tillrådd att vidtaga
denna åtgärd, hvilken ogillas af de flesta
diplomatiska kretsar.

Spridda nyheter.

Ett paradis för brottslingar. Enf.d.
fransk deputerad, hvilkon blifvit utsänd
att iiiBpcktera den franska straffanstalten
å ön Nya Kalcdonicn i Stilla hafvet,
har för en medarbetare i en fransk tid-
ning på följande sätt skildrat sina iakt-
tagelser:

»Straffanstalten är för visso ingen
sällhetens hemort, som lika litet den af-
grund inan vanligen föreställer sig, och
straffarbetet är vida mindre hårdt, än
man i allmänhet tror. Straffaugarue äro
efter de vitsord de erhålla indelade i 5
klasser. Efter ungefar 4 års förlopp
blir en brottsling, om han uppför sig väl,
uppflyttad i l:stu klassen, och scdau vet
jug icke, hvilken bonde eller mindre ka-
pitalbcsitture i Frankrike som ej gerna
skulle byta med honom. Brottslingen
af l:sta klassen erhåller en »koncession»,
d. v. s. 7 hektarer land och ett hus.
Han kan gifta sig med en dömd kvinna
och lcfva som en välmående godsegare,
förutsatt att han hushållar väl. Jag såg
i Bonrail brottslingar med familjer, hvil-
ka om söndagen begåfvo sig till messan.
Alla hade hästar och vagn, kvinnorna
gingo i sidenkläder och barnen hade
spetsar. En 65-årig straffånge frän Nor-
mandie sade till mig: ’Jag har nu varit
10 år på straffanstalten och har sedan
6 år erhållit koncession. Jag har låtit
mina båda söner komma från Frankrike,
och affärerna gå så bra, att jag årligen
planterar kaffe för 6- till 7,000 francs.
Ack, min herre, hade jag vetat det, så
skulle jag begått mord 10 år tidigare’.»

Ett farligt ämne. Från Newyork skrif-
ves:

I flera af Bostons stora fabriker, i
synnerhet i gummi- och gummiförädliugs-
etablissement, har man iakttagit vissa
besynnerliga fenomen bland arbeterskor-
na. Förmännen för de stora arbetsper-
sonalerna iakttogo att flickorna, som om
morguarne infunno sig stilla oeh anstän-
diga och som under dagens lopp ej lem-
nade fabriken, om aftnarne giugo hem
med högröda, uppsvälda ausigten och
osäkra steg. Alla undersökningar man
anstälde efter opium eller andra berus-
ningsmedel ledde på lång tid ej till nå-
got resultat, tills man slutligen genom
en tillfällighet upptäckte gåtan. Nafta
begagnas i stor myckenhet i dessa fa-
briker, der den förvaras i lufttäta, stäng-
da kärl. Flickorna hade lyckats skaffa
sig nycklar dessa kärl och smögo sig
dagligen dit för att inandas den beru-
sande gaseu, som satte dem i ett till-
stånd af lycksalighet och kom dem att
drömma om rikedom, lycka och kärlek.
En nykommen, som tagit sig för mycket
till bästa af gasen och som svårt in-
sjuknat, förrådde hemligheten. Och nu
vidtogos stränga mått och steg, hvilket
hade till följd att många af de äldre, som
vant sig vid giftet och nu måste undvara
det samma, svårt insjuknade.

Höstlif i Ober-Bayern.

(Öfversåttning for Sundsvalls Tidning.)
I.

När dimmans fuktiga, gråa toga från
Ungerns stepper smyger in öfver fjäll-
dalarne s>oni en himmelshög vägg och
när de brandröda alprosorna för tredje

sommaren vecklat ut sina
sande kalkar och för tredje gån-
gen slocknat i förintelsen, är det tid för
säterjäntorna att tänka på nedresa».

Under de långa oktobcraftnarne går
arbetet deruppe i den låga, blott af en
tyrfackla upplysta säterstugan med lif
och lust, att med grannlåter i skrikande
färger förfärdiga pynt och flyttningsstass
åt kreaturen. Ty med utstoffcrad bo-
skapshjord och under de vägfarandes
hclsniugar draga de 8ätcrpigorliem,Bom
duktigt och nitiskt fullgjort sitt yärf.
Men skam vare den, som det minsta
missöde vederfarits, säger ett gammalt
orspråk.

Och så tåga de då nedöfver — det
ena nötet finare och värre utpyntadt än
det andra.

Oxen i spetsen med hög, guldglän-
sande krona på hufvudet och silfverblän-
kande bröstpansar. Fullt medveten om
sin värdighet, tågar hon käckt och med
höjd nacke midt i landsvägen, spärrar ut
näsborrarna och ser sig icke ut sidan:
ty här kommer kungen! — Och korna
följa i damstass: några med brudkransar
och lysande fjällblommor om hornen och
långa guirlauger af djtipgrönt lingonris
kring hela kroppen, från hufvud till
svans, andra med färgade band om hal-
sen, slingor och rosetter.

Och som de gå der] i en lång rad,
den ena efter den andra, pinglar det
— det skim

i bjällrorna — det skimrar
;er och bländar af färger och

blygsamhet slå de ögonen
ivarje bonde de möta. Alltför
mycken ära ... så som de beskådas!

Men efteråt trippar småfanaden —
kalfvarnc och getterna och fåren ha
bara ett grönt band om halsen, de stac-
karnc, mcu tycka ändå, att det är rys-
ligt roligt att få vara med de stora.

Grisarnc förstå, trots sina högtidliga
kragar om halsen, icke sätta vidare värde
på festligheterna. Do bara kila fram
och tillbaka och vandra och snusa och
grymta och vålla säterflickau och get-
pojkcu sådant besvär, att de ha all möda
med att kunna besvara de många hels-
ningarna på vägen.

Och ned genom landsbygden går tå-
get i triumf.––––––––––––––––

Sent på kvällarne höres det af och
an på vägarna ett doft tramp som af
soldaters marsch — med människoröster
och korta rop emellanåt . . .

Hvad är det för sällsamma nattliga
tåg? — Det är de stackars af en eller
annan olycka hemsökta säterjäntorna,
som sky dagsljuset och drifva sin bjäl-
lerlösa boskap hem om natten, när allt
blifvit mörkt och stilla, och blott vak-
ternas entoniga rop höras ned genom
bygden.

*


II.

När ferietiden är slut och främlings-
fetrömmen åter rullar mot de stora stä-
derna, när löfträden deruppe på åsen
lysa mörkröda, rostbruna och citrongula
mot granskogens dystra grönska, då är
det bondebröllopens tid.

— — — I den tidiga morgontimmen,
medan ännu röken från morgonkaffet
stiger upp från deu lilla landtbtadens
gammaldags hus, ljuda skrällande horn
derborta på vägen, och två landåer rulla
upp genom gatorna.

Det är brud och brudgum med för-
äldrar, som fara till stads; — bruden i
svart silkeslif med hvitekirnrande atlas
på bröst och hals, ljus myrtenkrans öf-
ver håret och massiva silfvcrspiraler
rundt om de bara, solbrynta, fylliga ar-
marna, — brudgummen i svart helg-
dagsvadmal och hvit stiirkfekjorta. Han
har händerna fulla af småpengar att dela
ut till hvarje liten pojke och flicka, som
med en fetång eller lina öfver vägen sö-
ker stanna vagnen — en bröllopsfärd
med hinder.

Och kusken uppe på kuskbocken
blåser, så det lj ungar i väggarne . . .

En stund efteråt höras horn och
smattrande trumpeter öfver allt som skä-
rande signaler vid uppbrott från eu lä-
gerplats . . .

?å tröskeln till "Ga&thaus /um Neu-
haus" står bonden oeh trycker sina gä-
sters händer och faster en blomma på
deras bröst, allt efter som de stiga af...

Kyrkklockorna börja ljuda med all-
varlig, sjungande klang. Metalltungornas
ljudböljor skälfva i morgonluften, rulla

»Gör som ni behagar; men tala ej illa om
flickan. Jag har varit in till London och ge-
nom väns vänner lyckats skaffa er bägge rättig-
het att ingå äktenskap utan lysning. Besluter
ni er för saken, kan vigseln ega rum i afton i
St. Hildas kapell.»

»Är det så brådt?»

»Ja, från väl underrättadt håll erfor jag för
en stund sedan, att häktningsorder mot er utfär-
das redan i morgon.»

»Hellre än ett dylikt giftermål vore jag san-
nerligen färdig att underkasta mig hvad som
helst.»

»Hvad skulle väl er far ha rådt er till,
Royal? Öfverväg allt ännu en gång. Jag går
"t i trädgården på en stund. Låter ni icke
kalla mig inom tio minuter, så betraktar jag det
som ett afslag.»

Doktorna erinran om fadern verkade emeller-
tid som en trollformel. Den unge baroneten steg
topp och fattade hans hand.

»Jag går in på förslaget. Är ni säker på

»Ja.:

»Och hon gör det uteslutande för att rädda
mitt lif? Hon väntar icke af mig, att jag skall
spela förälskad?»

»Nej», svarade White, rynkande ögonbrynen.
»Jag finner det ej heller nödvändigt, att ni sam-
jnanträffar med henne före ceremonien», tillade
han försigtigtvis.

Baroneten andades lättare.

* *

*



På utsatt tid infann sig sir Charteris i St.
Hilda. Syster Ida öppnade BJelf porten för honom.

- 85 —

»Allt är i ordning», sade hon lugnt. »Det
minsta uppskof vore farligt.»

Han fattade hennes hand.

»Ni råder mig också till detta steg, Ida?
Finner ni det icke fegt af mig?»

»Det är oundvikligt,» svarade hon sakta och
aflägsnade sig.

Vid hans inträde i kapellet befann sig redan
Martons kyrkoherde i full skrud framfor altaret.

Efter några ögonblick steg äfven syster Ida
in med två flickor. Den ena var Phyllis Ward,
den andra en smärt gestalt, hvars ansigte full-
ständigt doldes af en slöja, som räckte nästan
ända ned till kanten af den svarta klädningen.

Det var samma slöja, som Ida begagnat, då
hon aflade sitt löfte som barmhertighetssyster.
Aldrig hade hon föreställt sig, att den skulle
bäras af Koyals brud.

Om än de, hvilka bodde i huset nummer
fyra vid Korpgränden, kunde räknas till det
slags folk, som länge sedan upphört att förvåna
sig ofver något, ådrog det sig dock i någon mån
deras uppmärksamhet, att »mr Jack» flyttade
derifrån, kanske ännu mera att han ordentligt
betalade sin hyra, en sällsynt händelse vid Korp-
gränden. Man slöt deraf, att han kommit på
grön kvist, och skulle utan tvifvel ännu lifligare
intresserat sig för den saken, om de sett hans
nya logi och de snygga gångkläder han köpt sig.

— 88 -

nade på hans sida, skammen och skadan folie
på Jack.

Nu blef Edvin ännu mera olidlig.

Det var tidigt på dagen, och ändock hade
Posy redan, ovanligt nog, sålt alla sina blom-
mor. Dertill kom, att någon godhjertad själ
gifvit henne ett stort silfvermynt för en af hen-
nes buketter.

En hel krona! Posy beslöt att göra sig le-
dig för i dag. Först och främst skulle hon be-
söka sin vän.

Hon mötte honom i porten, färdig att gå ut.
Aldrig hade hon sett honom så elegant. Han
bar en liten nattsäck i handen.

»Du kommer just lagom för att ta afsked af
mig, Posy,» sade han. »Jag tänker resa bort.»

»Hvart?»

»Ut på landet. Kanske du vill följa med?»

»Nej. Hvem skule köpa blommor der?
Efter hvad jag hört, fins det fullt upp med så-
dana på landet; man behöfver bara plocka.»

>Nå, skullle inte du också vilja plocka
en gång?»

Posy suckade. Hon hade for någon tid se-
dan träffat en flicka, som kom från landet, och
af henne fatt en liflig beskrifning på den blå
himmelen och de gröna ängarne der ute.

’ »Att fa. se något sådant, vore det samma
gom en blick in i paradiset,» tänkte den under-
liga, lillgamla flickan, som erfarit mera af lifvets
bitterhet än mången äldre, men dock i mycket
var ett barn ännu.

Daly hörde sucken och kände medlidande
med henne.

— 81 -

»Nej.»

»Det var icke sir Charteris.»

»Ingen kan vara lifligare öfvertygad deronl
än jag, kära barn.»

»Mördaren hade någon likhet med honom;
men det var icke han. Dragen voro ohyggligt
forvridna. Så kan icke sir Royal se ut.»

»Jag skulle önska, att ni ej varit der, miss
Fortescue. Det kommer att förvärra hans
ställning.»

»Tror ni då att jag skall yppa något?» ut-
brast hon sårad.

»Blir ni inkallad som vittne, så återstår er
intet annat än att säga sanningen.»

Nell vände sig nu till syster Ida.

»Kan ni ej gömma mig någonstädes, tills
rättegången är öfver?» frågade hon hastigt. »Jag
finner mig gerna i hvad som helst, blott sir
Royal blir räddad.»

Doktor White betraktade henne med intresse.
Hon var nästan ett barn ännu, vacker och oskyl-
dig, sveklös och beredd till hvarje slags upp-
offring. Det funnes verkligen en utväg för lilla
Nell att rädda hans unge väns lif.

»Ni må gömma er hvar som helst, så skola
vederbörande lätt taga reda på er», sade han.
»Och öfverlemna de er då åt edra föräldrar, se
kanske dessa saken något annorlunda än ni.»

»Jag är fader- och moderlos, jag har hvar-
ken bröder eller systrar. Tant och kusinerna,
mina enda slägtingar, vistas for närvarande i
Schweiz, och dessutom bry de sig ej mycket om
mig. Jag är dem en börda, som de gerna lägga
på andra. Allt sedan min mors död var jag
den olyckligaste varelse på jorden, tills syster
Ida tog hand om mig.»

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sundtidn/1888/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free