Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k’Snl »Äg han »JK*** diiwado och ined-
tflgea ut och afpf i»od «iv»g Htiim.mi tloa
"%’llfWlgnd om atilodnlngon till »tdldoo, sva".
lott
oturen
flirPdnig.
Iivarförbnruldå
Wna med hög rönt måato upprepa*, ftt att
K Ski.Ho kunna uppfottttdJT *",
S5 kronor hndo han tiå några fa (lagar af
do »tutna pengnrne fönrtört, alltwninmitiiH T
mcd uudnntiig nf 0 kronor, nom han miviiiidt
Ull inköp af ott par »kor - till öl och brttavln.
Mitten dömdo honom for första rcaati »töld
till 3 mftnndora etraflUrbote ooh 1 ftw Ärolöohot.
Han förklarade »ig nöjd med domon oeh
atapulado ut, för att börja aftjoua nitt straff.
I nrciiHBlHkn kl__.........._____
–––Att tappa honom ntora dagar fiU. -.„
ningen. Ett ungt, vackert ?niutiminer l.ltla.Tc
lotten, faun egorens namn oiitocknnclt pA dcu
tnmtng och iftt uppmana honom att afhemta
In egendom. Köpmannen akyndado till upp>
giften bewttad och återfick der hIu lott jemt»
Ötuikan att han måtto ft eu riktigt »tor vkwt
i)A densamma, Med löfte att undcrrltte henne,
fall han fick någon vlnat, ufldgHumloBlgkllp’
innunon.
Men han hade. pA wunmft jåug han åter-
fick sin lott, förlorat sitt lijöitii. ÅfVen don
unga dnmen hnds tyckt om den unge mannen,
och gud Amor hndo llltt apel med <1em båda,
Då den ifrågavarande lotten verkligen kom
ut med en vlimt nf 10,000 mark. betraktade
den unge mannen detta som on vink af ödet,
"¦ *- ou vacker ring och ailndo den Jumto l»l»
..___rader till fruntimret: »livad Gud mim.
nanfogat. skall meantokaa 4 Itaktyw. Do
Hro flJrlofvado nu.
värda 4 kr. Kuttr den _______–––......„
fiirifvundcleke uppufttt 15 år, nå beslötrftttcn
det lim »kulle «f målsman mod aga I hemmet
riittilH. W. A.
Ur senaste posten.
3>?e barn lnuebråndA. I lör-
dagH natt nedbrann manbyggnaden till
ott unduriu nndor IIi»uared i Titmta
feockon, Wcstergotluud. Trenno barn
imicbWindoö. Hustrun blof svårt ska-
(iud och flfven mannen illa briind under
försök att rfiddtt sinn barn. Sv. Tbn.
Domareförorduando. Vieo bit-
nuWiniiliinlon I). C. F. von Sehulaou-
jioim hur forordnats att vid extra sam-
muntraden ä kronohiiktot i Sundsvall
med lijustorpa och med Sköns tings-
lags häradsrätter bandlugga rniisaknin-
pv angående biiktado och för brott till-
talade personer. St. D.
Medicine licentiatexamen af-
IuiIob i onsdags vid Karolinska institu-
tet af modioino kandidaten Viktor Lind-
ström, noni. St D.
Extra anBÖkningirätt På fram-
ställning af avenaka kyrkans mteäions-
Btyiclsc liar k. nv.fc t medgifvit, att de
prcstimin, livilka tiro i styrelsens tjenst
aiiBtälde stisom missionärer bland icke
kristna folk, må cga rättighet att utom
förslag bo» k. m:t anmäla »ig såsom
rökande till legala pastorat inom riket.
Olyckshändelsen på Thea-
tre Lyrique.
Följande nya detaljer meddela» af Post-
tidningen t
DA gaakronan loesnnde, hördes ett
bruk, och prins Eugen, som dorvid Ȁg
sig omkring, miirktogeunstdeurörskrite-
kclse som målade sig i de niirvnrundes
nnletcn. Han såg hur den unge man-
nen vid hans sida ögonblickligen segnade
ner. Strax dcroftor lemuade prinsen sin
plats samt skyndade ut ur teatcrsaion-
gen i korridoren. Man befurado först
att en gasexplosion skulle följa, men ge-
nom eu gusarbetnres rådighet att skynd-
samt afstiiuga guson i ledningen som
förde gasen till Kronan förekoms all furu
liiirutinnan. Utkommen i korridoren satte
prins Eugen pft en pluti derstiides
fick dervid bevittna hurusom den
vi bevittna
nf gaskronan ihjelslngue unge mannen,
åtfotfd af den förtviHado * * * "
Literatur och Konst
Sigrid Arnoldioa uppträder f. n. i War-
Bclmu med glänsande frnmgflng. En krönikör
i tidningen -Kurjcr Codicicnny» skrifvor bland
annat om vflr iutflgande limdnmauiunn;
–––––-Föreställ er cu elflik varelse med
smft förtjusande anletsdrag och ett leende,
hvilkct tycke» innebära en karakteristik ’
bäiigerokaiis tidang.
Och man känner »ig ej sviken i sina för-
hoppningar. Det är en verklig liten fogel,
som »jungcr med samma ledighet och otvun-
gcihot som eu bevingad artiftt, hvars sång of
naturen erhållit tydligheten och klangen i sina
toner. Härmed vill jag alls icke saga, att
fröken Arnoldson ar en »uatursaugereka». Tvärt
om, denna sångfogel har studerat mycket och
väl, och det som är det vigtigasto: har för-
stått och tillcgnat sig allt livad den lärt, har
utbildat sin röst till ett förtjusande instrument
och kan med samma lätthet sjunga pågens
mezzosopran-aria ur »Figaros bröllop» som
skuggarian ur »Dinorah».
Och hur hon sjunger sedan t Ordet »grace»
är här det £nda användbara för att beteckna
hennes föredrag, hvari allt, ifrån sättet att
öppna läpparno till den artistiskt afmndadc
fr^eringen, det intelligenta och deklamatoriskt
utarbetade uttalet, tillhör denna karakteristik
som knappast kan beskrifvas.
Denna »grace, bär en ädel pregel och här-
flyter icke allenast från hennes kvinliga älsk-
värdhet; den är förnämligast grundad på hen-
nes säkra artistiska lugn, hvilkct dock aldrig
röjer sig i något spotskt ellor öfverlägset fram-
trädande utan just i det der trolska leendet
Nödvändigheten.
(För Sundsvalls Tidning.)
________ ___t namnes en dygd
Här på tär jord bland varelser alla,
Som till sin egen ock andras blygd
Plana i många lidelser falla.
Synder benämnas alla de fel,
Halka dock gerna vi, för tår del,
Vilja nödvämiiahet kalla.
Vare vår lefnad ständigt så ilar
Såsom en Junidag uti norden,
Och om ej regnets störtskur nedbar
Svalka ock dryck åt törstande jorden,
Skulle ej blommor stiga i knopp
Ur den så orena mullhögen opp,
Hfill.cn dess moder är rorden.
Funnes i terlden alls ingen synd,
Skulle dess motsats, prisade dygden,
Blifm ett svårsökt, ovanligt fynd
Uti den dystra incnniskobygilai.
Men efter synden nu finnes här,
Nödvändigheten säkert den är,
Hnlken s/Ml lära oss blygden.
TL O. Burman.
, Sömnlöshet »Tänk dej Pettersson, att jag
inte får sofra längre om nätterna t*
Hvad ii’ det da ined dej, Andersson; har
du Oondt samvete eller ä’ du annars lesscn
>A nej, men ja’ ha blitt tornväktaren
Na* 89
SUNDSVALLS TIDNING Lördagen den 1 December.
1888.
Finland.
Milman dömd pir vexdfUrfcihhihuj.
Torncå rAdhusratt har dömt förro råd-
mannen Lindgren fih-vexelfortulskningur
att vara tjensten oeb Sinn förlustift samt
att bota 40 dulcr,
Utrikes.
nde i Jlii-
plodorudo i oneditp pl
morgonen 300 fat nnftn. Fartygot ntod
gonnjt i ljus lågo och af man»kap@l
kom blott en undan. Sknkningen var
hA hu-%, att alla föiiHtor k^d i
dot närliggande hospitalet,
Sknnngomun ipolado Jtut å Inupol»
då oxpbNiunon egde rinn, Kn timttrlig
cnall hördes eu pollHinan, nom ntod ni
kojen, kantade» oinkiill uf en hriidhit,
Horn wlog mot han» bröot, Då han åter
route »ig upp ntotl hela Atrtygot i lflgor,
Hoin Hlogo 00 fot i vädret. Maud liospi-
tnlotn Kjuko uppHtod iVuktatiHvdrd panik,
liyekligtvifl stod vinden Mn land, oljw
tade både Njukluiset cteh ett bredvid
liggando olioHlugori NHkert blifvit lågor-
as rof. Fartyget brann alldeleM ner.
Det Nkullo tro timmar »enaro liufvu af-
£ått till London.
________ modren,
utburen osh borttrausportorad. Prinsen
hade då ännu icke någon kännedom om
att han ajelf var sårad. Detta orfor hau
furst dorigonom att on onvreuso i toa-
tortamburon tilltalade honom mod orden:
»Monsieur, vous étes bloss^*, då prinsen
tog sig i hufvudct med handen och fick
handen full med blod. Löjtnant von
Pluton, som under det representationen
varade satt vid prinsens andra sida, skyn-
dade efter eu droska, i hvilkcn de be-
gåfvct sig till närmaste apotek, <ler prin-
sen erhöll någon vård. sedermera skyn-
dade han till sin boBtad och efterskic-
kade läkare, hvilken genast anlände oeh
förklarade såret ofarligt Håret på priu-
sens hufvud, der han emottagit såret,
blef borttaget, och en skyndsamt tillkal-
lad kirurg förklarade, efter det iemväl
denne undersökt skadan i Inifvudet, att
såret icke var af farlig beskaffenhet.
Prinsen blef emellertid förbunden, men
fick rättighet att redan dagen derpå åter-
taga sina arbeten.
Den nedramlade kronan bestod af fem
stora gasarmar med sex lågor på hvarje.
Angående orsaken till olyckshändelsen
är anm» intet bekant; teaterdirektören
förklarar att han låtit undersöka kronor-
na af en gasmustare, hvarför han anser
sig fri från hvarje unsvar. Le Figaro
att gasmustaren försummat att ef-
terse do linor, med hvilka den tunga
kronan ned- och upphissades och hvilka
linor voro alldeles uppruttnade.
*
Prins Eugen har i bref till konungen,
hvilket bref anlände i söndags, skildrat
tilldragelsen och meddelat att han nu-
mera kände sig fullkomligt återstäld efter
den honom tillfogade skadan i hufvudct.
Wilson var närvarande vid knmma-
rous sammanträde 1 måndags för första
gången efter sin process. Mesureur fö-
reslog dcrftir att uppskjuta sammanträdet
en timme, af skäl, som hnu ansåg, ntt
hvar och en lcuudo förstå, Uoimpatitoten
Cunéo d’Oornano uttulade, att kuinmaren
skulle handla riktigt i att ölVer hufvud
taget upplösa sig. Mcscreuri förslag an-
tog» deroftor med 335 röster mot 30.
’Efter det kammaren återupptagit sam-
. muntrader, föreslog Milloraud, ntt,oftor-
blef som kammaren tillräckligt uttalat sin
fwigt, don skullo fortsätta »ammanträdot
med dess dogordniug. Wilson lemnado
salen, åtföld af Andrioux, hvarefter bud-
getsförlinudlingon fortsattes.
I Stockholms franska reformerta kyrka
höll predikanten i söndags en tacksägelse
öfver prins Eugens räddning.
* * *
Från Norrköping telegraferades i tii
dags afton:
Norrköpings Tidningar meddela att
gaskronan nedföll strax bakom prinsen.
Två utstående armar af kronan föllo på
prinsens axlar; en spets, utgående från
ena armen, snuddade vid prinsens huf-
vud, orsakande ett blödande men ofar-
ligt skrubbsår. Vid hemkomsten för-
bandts det samma antiseptiskt. Om
spetsen kommit V» tum närmare hufvu-
det, hade den inträngt i hjernan, och
döden hade följt
Grannlanden.
Norge.
Vrondhjentssaiien. Förhören i anled-
ning af upploppet pågå ännu. Löjtnan-
ten Rodes bekännelse går ut på försök
till straffbar handling, intet mera. plic-
kan vidhåller, att hon var medvetslös
och okunnig om hvad som skedde
Den bonnportiötinka tidningen L’Auto-
rit<5 (Paul de Oassagnaes organ), boule-
vardtidningen Qaulois och Figaro. den
boulangistiskaLa Prcsse och Henri Ko-
cheforts Intransigcant meddela åtskilliga
underrättelser om den republikanskare-
Enligt dessa underrättelser skall Flo-
quet påtUnka en statskupp riktad mot
boulangismen med den planen, att den
stora tillställningen den 2 decemtiervid
Batidins graf, efter aftal med och un-
der hjelp af polismyndigheterna, skall
gifva anledning till gatuuppträden mel-
au republikanerna och boulaugisterna.
Dcrefter skall Floquet, med hänvisning
till den befintliga sammansvärjningen
mot republiken, fordra en utomordent-
lig fullmakt till att upphäfva press-och
församlingsfriheten, förklara det lilla be-
lägringstillståndet i större städer och
fängsla hufvudmotståndarne af den be-
stående statsformen. 1 hvarje af stats-
fängelsormi i Meluu och Glairvaux skola
inrättas för detta ändamål 25 celler.
Som utsedda offer nämner Cassagnacs
Boulanger, Dillon, Rochefort, Laisant,
Naquet, Susini, Koechlin-Schwarte, La-
guerre, Le Herissé, Andricux, Dérou-
lede, Michelin, Mackau, hertigen af La-
rochefoucauld, Jolibois, de Mun, Cassag-
nac, Dugué, markis Breteuil och ett an-
tal tidningsmän.
De fängslade skulle anklagas för sam-
mansvärjning mot statens säkerhet och
stallos inför senaten samt otvivelaktigt
blifva dömda.
Le Presse tillägger att äfven Wilson
skall blifva häktad och att man hos
honom skall anställa husundersökning
och bemäktiga sig de 22,000 aktstycken,
för hvilkas offentliggörande det herskande
partiet sväfvar i dödlig ångest
Under intrycket af dessa händelser
skola anställas författningsrevision, upp-
lösning af kamrarne och nya val.
Tidningen France offentliggör ett sam-
tal mellan en af sina medarbetare och
Boulanger, hvilken försäkrat sig ega
noggranna meddelanden om att Floquet
åsyftade en statskupp; men Boulanger
trodde dock icke, att Floquet skulle för-
söka utföra den.
Spanien.
Miuistrarue och de förnämsta stats-
ännen inom det liberala partiet i Spa-
nien äro sysselsatta att utarbeta ett för-
slag till allmän rösträtt, hvilket skall
framläggas for cortes strax efter sessio-
nens öppnande, den 30 nov. Enligt del
nya förslaget skola alla spanjorer, som
äro öfver 23 år gamla, hafva rösträtt,
undantagandes likväl tmderstödstagare,
soldater eller personer, dömda för brott.
Schweiz.
Förbundspresidenten Hertenstein afled
natten till i tisdags efter en den 24
nov. företagen benamputation.
Spridda nyheter.
Från tlfin. Nordsjön krfifde inånga
offer undor förra veckans storm, oeh
man seglade hela sjön emellan vrak-
goda och däckslaster. I staderna på-
Norges sydkust inlöpte flera tiotal läck-
sprungna fartyg, ensamt i Kristiansand
22 »tycken. Flera öfvergifua fartyg på
träffades i ajön med tomma matroskistor
och fastsurrado roder.
Från Nowyork telegraferades, att alla
do ångare, som komino dit från,Europa
i början af förra veckan, haft en för-
färlig öfVerrcsn.
En fltiktrltk ort. Från Newyork mod-
delas följande sälls«mma historia: I när-
heten af den nyuppståndna orten Hill-
man i staten Georgia har man upptäckt
en plats af hfig»t märklig beskaffenhet.
Personer, hvilka begåfVo sig genom den
foga boHÖktii klippiga trakten, kände sig
l)erurda och faatliålua af ou egendom-
kraft, om hvilken do ej förmådde
huruvida don förskref sig fråu
.......eller markon. Do sällsamma ryk-
ten, hvilka ankniito tig till åmm iakt-
tagekeri gåfvo anledning till on under-
sökning, hvilkon bragto högst intreo-
Hiuita oeh till eu del ännu oförklarade
förhållanden i detgen. Do mod metalli-
ska ådror genomdragna klipporna åvitwa
ställen af marken äro elektmku; vatt-
net i on källa, hvilket porlar fVnm öfver
don Btonbuudna markon och på on en-
gelsk mils afktåud vidgar sig till eu
bäck, är der ännu så elektriskt, att den,
som doppar Itandou i vattnet, erhåller
ett smärtande slag. Om sex personer
bilda ou kedja och den första doppar
ott flugor i vnttnot, känner ännu den
siste den elektriska strömmen mod tem-
ligen stor styrka gå igenom sin kropp.
Elektricitetens styrka är dock varie-
rande under olika tider nå dagen oeh
dess fluktuationer skola erinra om obbon
och floden på Imfvct. En spokulaut
liar rodau tillhandlat sig den märkliga
trakten oeh ämnar derstädos auliigga
»den första elektriska kurort i verlden»,
såsom det heter i redan utfärdade an-
nonser. Frågan är blott, huruvida oj
don elektriska strömmen utoslutando
har sitt upphof i don för sin kurort
puffande amerikanarens uppfinningsför-
måga.
På fähtlötaket. En norrman oeh en
tysk i Amerika slogo vad med anled-
af presidentvalet. Blefve Cluve-
vnld, skulle norrmnnuen en hel
dag Bitta grenslo öfver taket till ett fä-
hus; blefve Harrison vnld, skulle tysken
göra detsamma. Tysken tyckes nu fa
bereda sig.
Ett paradis för brottslingar,
(ÖfvontiUtning för Sundsvall» Tidning.)
Omgifvet af Sjöalperna ligger der
nere på Medclhofskustcn det lilla fur-
stendömet Monaco, Europas minsta sielf-
stäudiga stat Furstens och statskos»
satis inkomster bestå uteslutande af hvad
den beryktade spelhålan i hufvudstaden
inbringar, der tusentals menniskor från
alla verldens kanter hvarje år sätta allt
hvad de ega på spel och se det för-
svinna öfver roulcttborden.
Guy de Maupassant, den berömdi
franske författaren, var förlidcn sommar
dernere och lemnar derifrån ett par ro-
liga skildringar, synnerligast öfver det
satt hvarpå der öfvas rättvisa.
Jag kunde, skrifver han, tala vidt
och bredt om denna lilla puttefnask-
stat, jom är mindwj än en fransk lands-
by, men hvarest man finner en absolut
suverän, biskopar, en här af jesuiter
och prester, talrikare än furstens egen
här, ett artilleri med näston uteslutande
refflade kanoner, en omständligare hof-
etikett än hos högstsalig Ludvig XIV,
mera despotiska auktoritetsprinciper än
kejsar Wilhelms af Tyskland — allt
förenat med ett storartadt tålamod gent
emot mcnniskoslägtets passioner, hvaraf
de lefva både fursten, biskopame, jesui-
terna, presterna, ministrarne, hären, etn-
betsverken — med ett ord alltsamman.
Låtom oss för resten frambära vår
djupaste hyllning for denne gode, fredlige
kung, som utan fmktan lör fiendtliga
infall eller revolutioner herskar i fred
och ro öfver sitt lyckliga lilla folk,om-
gifven af ett hof, der man bevarat tra-
ditionerna om de fyra djupa bugningar-
na, de tjiigusex handkyssarne och alla
andra ceremonier, som i gamla dagar
voro i bruk och svang bland de stora
herskarnes omgifningar.
Denne monark är hvarken blodtör-
stig eller hämdgirig, och när han lands-
förvisar någon — ty det gör han —
sker det med otrolig hänsynsfullhet.
Skall jag anföra ett exempel?
En vansinnig spelare, som en dag
hade otur med sig, hånade fursten, hvar-
för han förvisades genom en furstlig
förordning.
En hel månad strök han rundt om-
kring det förbjudna paradiset, fruktande
erkeengelns svärd i form af en gen-
darms sabel. Så tog han en dag mod
till sig, öfverakred gränsen oeh stod
etter loppet af trettio minuter i hjertat
af landet samt skulle just bege sig in
rpolsalen, då en vaktmästare hejdade
Är ni icke landsförvist, min herre?»
Jo, men jag reser igen med nästa
tåg».
»Bra, mycket bra, då kan ni gå in».
Oeh nu kommer han igen hvarje vecka,
oeh hvarje gång gör honom samme
vaktmästare samma fråga, som han be-
svarar på samma sätt.
Kan väl rättvisan vara mildare?
Men härom året inträffade ett högst
allvarligt och splitternytt fall i riket
Ett mord egde rum.
En man, undersåte af furstendömet
Monaco, ioko eu af dessa kriugflackande
utläudiugar, »om man träffar i massvis
i dessa traktor, dräp i hastigheten och
hetsigheten »in hustru.
Han mördade henne utan grund, utan
någon egentlig anledning att skylla på.
Det blef on allmän uppståndelse i hela
Airstcndömet.
Rätton nammanträddo för att döma i
ilenua enastående sak — der hade aldrig
bogåtta något mord förut — och kältrln-
n dömdo» till diklon,
Don vredgade monarken stadftisto
domen.
Nu var dot blott att afVätta förbry-
taren, Men då upptäckte man en brist
i BtutBBkepnott landet hado hvarken
wkarprättaro eller guillotin.
livad wkullo man väl göra?
På förslag af utrikesministern inledde
furston underhandlingar med fYAnsku
regeringen om att fa låua en bödel mod
verktyg.
Långa rådpliigniugar egde rum inom
regeringen i Pari». Matt »varade äudt-
ligen och skickade räkning på hvad dot
skullo kosta att sända maakinen och
tom som skullo sköta don. Dot hola
belöpte sig till 16,000 iranen.
Huns majestät af Monaco tänkte mm
så, att denna operation blof honom väl
dyr. Mördaren var nog ioko värd s
mycket.. 16,000 fVauos för att få huf-
vudet haokadt uf eu mördare. Nej
tack!
Man hänväude sig nu i samma ären-
de till italienska regeringen. En kung,
en »bror» till furston, skulle naturligt-
vis icke begära så mycket som on re-
publik.
Den italienska regeringen sSnde ei
räkning på 12,000 francs.
Tolf tusen francs! Dot skullo bli
nödvändigt att indrifva en ny skatt, en
skatt af 2 francs pr inbyggare. Men
det skulle ju vara att bereda staten
hittills okända utgifter.
Man tänkte låta halshugga slyngcln
af en menig soldat. Men generalen,
som blef rådfrågad, svarade, att hans
folk knappast hade tillräcklig färdighet
i att haudtera blanka vapen för att
kunna göra ett hugg, som kräfde stor
öfning i bruket af sitt vapen.
Så sammankallade fursten ånyo rät-
ten och förelade den denna brydsamms
Men denne sistnimde gjorde intet for-
Bök att forvSuva Bin förlorade frihet
En dag, då man försummat att bära
till honom mal* kom ban helt )—
spatserande och begärde den, och
en tiden besparade han kocken hans
besvär och infamt sig regelbundet vid
~ lags på slottet, der han intog
_____iltider tillsammans med tjenaroe,
med hvilka han blef god vän.
Efter frukoBten tog han Big en pro-
menad till Monte-Cario. Sommartiden
gick han ia i spelsalen och vågade ett
em-francs-stycke vid »det gröna bor-
det». När han vann, försåg han sig
med en god middag på ett flytande
lotell och vfinde derpå tillbaka till sitt
fangclBe, der han omsorgsfullt låste till
ÖIcko en edgång tillbragte banuat-
ten ute.
Situationen blef obehaglig, icke för
don dömde, utan fördomarena. Rätten
trädde samman igen, och dot beslöts
att anbefalla förbrytaren att lemuu Mo-
nacos rike och land.
Då man afkunuade denna dom för
lionom, svarade han helt lugnt:
»Jo, nu blir dot roKgtt Hvad skall
det nu bli af mig? Jag har ingenting
att lefva pfi. Jag bar ingen familj.
Hvad skall jag ta mig till? Jag är
dömd till döden; ni har ioko afVättat
mig. Jag har dock icke klagat öfver
det Sålrfef jag dömd till lifstids fiin-
golso och lemnad i händerna på en väk-
tare. Ni tog min väktare ifrån mig,
oeh jag sade ändå ingenting om dot
heller.
Och nu vill ni Jaga mig ut ur lan-
det MKiMk! % ir, ^ ier
fungo, dömd och doinliild af er. Jng
underkastar mig ärligt och redligt mitt
straff.
Jag blir kvar.»
Rätten var slagen mod förfitran. Fur-
sten blof rasande arg och beialde, att
man skulle foga anstalter.
Man tog till att rådslå.
Åndtligen beslöt man sig för att er-
bjuda förbrytaren en lifränta på 600
francs om aret, om han ville flytta ut-
rikes.
Det gick han in på.
Nu har han arrenderat sig ott litet
mtyeke jord fem minutera väg från ein
forne landsherrcB rike, och han lefver
lyckligt på sin lilla jordlapp, odlar lite’
grönsaker och föraktar potentaterna.
i.
_ian rådslog länge, utan att kunna
finna någon praktisk utväg. Ändtligeu
föreslog rättens ordförande att förvandla
dödsstraffet till lifstids fängelse, och
detta bifölls.
Men der fans intet fängelse. Man
måste bygga ett Och sedan det var
gjort, utnämdes en väktare, som skull
ha fangen i förvar.
I ett hälft år gick allt väl. Fången
låg hela dagen och sof på en halmma
drass i sin cell och väktaren satt fram-
för dörren och nickade halfeofvande oct
p de resande, som färdades förb
[en fursten är sparsam — det är
hans minsta fel — och han låter sig
föreläggas räkenskaperna öfver de min
sta utgifter för det offentliga — listan
är just icke så lång. Man lemnad
honom alltså en räkning öfver utgifte
na för den nya inrättningen, fangelsetf
vidmakthållande och underhåll för fån
gen och väktaren. Den sistnumdes löi
tyngde starkt på furstens budget
Först nöjde han sig med att le, mei
då han tänkte öfver att detta kuudi
racka i evighet — förbrytaren var e
ung man — ålade han sin justitiemini-
ster att foga anstalter för aftkaffande
denna utgiftspost
Ministern rådförde sig med rättens
ordförande, och de kommo öfverens om
att man skulle afskaffa väktaren. Nä
fingen finge passa på sig sjelf, skul
det icke slå fel, att han Skulle rymma,
och detta skulle lösa knuten till allas
båtnad.
Väktaren vände alltså tillbaka i
familjs sköte, och det ålades helt enke
en tjenare i slottets kök att hvarje mor-
gon och afton bära mat till fangen.
„ Rio-, ordinärt 72 öre pr skftlp. (169
r. pr 100 kg.), medel 76 (179: — prd:o), prima
77 (181: — pr d:o), tvÄttadt 79 (186: - pr
d:o), Santos, ordinurt 71 (167: — pr d:o), me-
del 73 (172: — pr d:o), prima 79 (186: —)
Guatemala och Laguayra 79 u 85 (186: — å
200: — pr d:o) CoBta Rica- 7» & 85 ( 186: —
A 200: - pr d:o), Portorico 85 a 89 (200: —
& 209: - pr d:o), Java- 83 å 108 (195: - å
254: — pr d:o).
Socker: Stockolms raffinad 33 öre pr skalp.
(77 kr. 50 öro pr 100 kg.), bitsocker (härva-
rande raffitmdörew) 33 öro (77: 50 pr d:o),
kroBsocker (härvarande raftinadörcrs 33 öre
(77: 50 pr d:o), Stcttiuer ruflitmd 33 öre (77:
50 pr d:o) Braunschweiger smfttopp 32 V» öre
(76: 50 pr d:o) Magdeburger dito och annat
tyskt toppsockor 32 öre (75: — pr d:o), ut-
ländskt jnaskinhugget 32 »ro (75: - pr d:o),
dlflndekt kroiuocker 30 ’/, u Bl öre (72: -
u 73: — pr d:o), tyskt d:o 30 a 30 */• Öro
(70: 50 a 72: — pr d:o), Stettiuer finkross 31
öre (73: — pr d:o) med Bcdvanlig rabatt efter
rtieim storlek, råsockcr 26 & 29 öre (61; —
68: - pr d:o).
Sirup, brun 15 Öro (35; - pr 100 kg.,) ut-
ländsk 13 a 15 öre (31: - a 35: - pr d:o),
allt pr Bkftlp.
lMer: svouekt sulläder 1 kr. 15 öre & 1 kr.
35 öro, dito Bmoriftder 1 kr. 25 öre å 1 kr. 40
öre, norskt sullttUor 1 kr. 35 öre ä 1 kr. 40
öre, amerikanskt, lm 05 öro å 1 kr., 2;da 90
u 95 öre, 3:a 80 a 85 öre, engcUkt ullull, prima,
80 öre, iillt pr skalp. V
Oljor: Bom.. n:r 1 1 kr. 75 öro, n:r 2 1 kr.
60 öro, Lin-, okokt 1 kr. 30 öro å 1 kr. 35
öre, kokt 1 kr. 40 öre & 1 kr. 45 öro.
IWolcuin. Standard wliito 22: 50, prima
whito 25: ~, Koolja 29: -, rysk fotogen 18:
75, allt pr 100 kg.
Fläsk, amerikanskt, kort, kr. 100: - (8: 50
• 20 skalp.) pr 100 kg.
Solroiifrfkakor 4: 05 Ä 5: 15 pr centnor.
Mrotfrötnjöt 5: 45 & 5: 67 pr centucr.
Linfrtlmkor af Stockholms tillverkning 5:
25 för poster om minst 5,000 kg. och b: 45
tor mindro partier ined 10 oroa förhöjning fur
Charad*
"ör Sundsvalls Tidning af E. O. Burman.
5.
Nog var ökon Mina utan s mitt föratn,
Men efter bot för mt hon syntes törsta,
Och derför gick hon upp på en mitt andra
Att skflda emot Btjernorna, som vandra
På himlen blå, att der fa svar på frågor,
Men eåg mitt hela då gå upp i lågor.
Vttydning al charadenl n:o 86: Julgris,
Handel och Sjöfart.
TeämrumarknadRii. Härom skrifv»
Börstiditingen bland annat:
I afseende å priserna för gran göra
sig såsom bekant andra faktorer till
dels gällande än för furu och gälle
detta särskildt priserna för granplankor.
För granbattens kan man förespå en
prisstegring för 1889 af c:a 10/ pr
Standard, och vore det af stor vigt,
särskildt för Hernösands och Sundsvalls
distriktet*, hvarest granprocentcn utgör
50 anda upp till 70 proc., om gran
kunde betinga ett pris, som motsvarar
skogs- och tillverkningsvärdet, hvilke
under de senare åren ej varit fallet.
GÖTEBORG den 21 nov. Bergad besäl
ning. Ångf. »Swcden», J. J. Snowdon, som i
går anlände hit från Blyth, hade i Nordsjön
under svårt väder bergat besättningen å dan-
ska briggen »Cecelia», kapten H. C. Nielsen
Htadd på resa frAn Sundsvall till Grimshy mc
plankor och jcrn. »Cecelia» lcmnades i sjun
kände tillstånd på 55 gr. 31 min. N. Lii
00 gr.29 min. O. long.
1IETHIL den 16 nov. Norska skeppet V
ritas, Andersen, från Sundsvall till Bordcau
m*d trulast, som strandat här i närheten, bli
förmodligen vrak.
HARWICH den 17 nov. Förut omnamdi
Hernösands-skcppet Albatros, från Sundsvall
till Cardiff med hattens, har in bogserats hit
öfvergifvet af besättningen, fullt af vatten samt
med förlust af roder och i
Stockholms höt» den 27 november.
Hvcte: mälarprov. nytt, kr. 12: 33 å 16: 4
(105 å 140 öre pr skalp.) pr 100 kg.
Uvetemjöl (härvarande kvaruegares) kr. 2(
00 a 27: 00 (2: 23 å 2: 32 pr 20 8kålp.)
100 kg.
Båg, svensk, ny, 10: 00 å 11: 17 (85 å
öre pr 20 skalp.) pr 100 kg., rysk 11: 76
11: 65 (100 å 99 öre pr 20 ekålp.) säljare,
100 kg.
Rågmjöl: (härvarande kvnrnegares), 13:
å 14: — (1: 18 å 1: 20 pr 20 skalp.) pr 100 kj
Korn, mälareprovinscruas: nytt, 2-radigt H
59 ä 11: 76 (90 a 100 öre pr 20 skalp.) G-ra
dit, 10: 41 a 10: 59 (80 a 90 öre pr 20 skålp.l
pr 100 kg. F
ny, 8: GQ * 8; 25 (73 å 70 öre pr 20
15: 67 & 18; 02 (20 & 23 kr. pr tunna)
.?; 8: 25 å 8: 80 (70 ä 75 öro pr 20
.) pr 100 kg. V
kli 7: 05 ä 7: 65 (00 å 65 öre pr 20
k
........._r af Stockholms tillverkning -.
Miner rapskakor 0: 45 a 0: 70 pr cent-
,SY/// noiHk elofct- 10 il 22 kr., fet- 17 å 32
kr., drifgnniB-, ny »veiiBk, 14 ft 17 kr., efter
öiiifktm, allt pr tunna.
Såyi bonde- 12 kr. 60 öre, stor-11 kr. SO öre
’ ’ 10: 60 pr ccutncr.
23 kr. pr centncr.
fin, b
^Meden, 65
.stenkol: Engelska
8 a 40 öre pr kubik
DELFZYL den 22 nov. Hartingen, Fluc
l&cher, fr. Sundsvall t. Harliugcn (iukomm
för ur7’
PA
15: 50 a 16: 50 pr tunna
, 65 öro pr kbft.
.stenkol: Engelska åug- 40 a 42 öro, smides-
38 a 40 öre pr kubikfot.
Ankomna oeh a%&ngna fortyg.
i, Fluch*
komincu
nödhamn).
_kAUILLAC den 19 nov. Bcrtha, Jcnecn,
fr. Sundsvall; den 20: SöblomBtcn, Thomascn,
från dito.
FRAtnERBURGH den 15 uov. Hast, Hen-
rikuen, från Sundsvall t. Bridgwall.
GRIMSBY den 21 nov. Jakob, Bonne, fr.
Sundsvall.
YMUIDEN den 23 nov. Anna Margaretha,
Cöerkamp, fr. Hernösand.
BORDEAUX den 20 nov. Bcrtba, Jcnsca
och Söblomoten, Thomasen, båda frän Sunds-
vall.
GUANTON den 20 nov. London, Christi*
anscn, fr. Hernösand.
Ångaren Gustaf II Adolf, som i lördags c.
in. åtgick från Sundsvall, rakade vid 11-tid c a
i söndags förmiddag på grund i Kodjupct, der
den körde upp ett godt stycke i gyttjan och
förbiet’ sittande till i måndags på morgonen
vid 7-tidcn, då den af sig sjclf flöt loss sedan
lasten lämpats akteröfver, hvarefter ångaren
fortsatte färden till Stockholm och ankom .vid
8-tidcu till Skeppsbron.
Ångf. iHispana», Claae, anlände i söndags
till London ftån SundsvalL
Skeppet »Albatros*, Ryberg, ankom den 24
nov. tul Adelaide från Vifetavarf.
GRIMSTAD. den 22 nov. Norska skep-
pet Madonna, från Hernösand till CardhT, hur
inkommit hit med förlust af däckslasten, och
norska briggen Thule, trän Sundsvall till Hon-
fleitr, mod läcka.
RIISÖR den 21 nov. Skeppet A. W. Single-
ton från Sundbvall till London med trälast,
har iukommit hit med läcka och måste för-
modligen lossa.
EGERSUND den 20 nov. Norska skeppet
Alf, Arvcsen, frän Örnsköldsvik till Calais med
plankor, har inkommit hit läck och med för-
lust af däckslasten efter att ha varit på grund
å Leman and Ower.
KRISTIANSAND den 21 nov. Norska
skeppet fikandk, från Sundsvall till London
med trälast, har inkommit till Mandal med
förlust af däckhlasten.
CUXHAVEN den 22 nov. Holländska
skeppet H. J. Ray, Stuktje, från Sundsvall
till Delfeyl, som rakat på grund vid Kugel-
baake barnt förlorat aukarc och 40 famnar ket-
ting, har tagits ilott och in bogserats i ham-
nen.
DITO den 24 nov. Skeppet Johanna, Vis-
ser, från Sundsvall till Nicuwediep, in bogse-
rades i går afton i hamnen svårt läck och med
8 fot vatten i rummet. Hela däckslasten hade
kantats öfver bord.
FREDRIKSTAD den 21 nov. Skeppet
Anna, Unger, fr. Sundsvall till London med
träbst, har i Firth of Forth måst »ticka i frAn
sig ankare och kettingar samt inlogerats till
Snnncsuud.
KÄRINGÖN don 24 nov. I dag inkommo
för storm till Kråkholmsfjordcn skeppet Meta,
Heinberg, heinnia i Wmdau, pä resa frAn
Sundsvall tili Swamea med laxt af trä; fäirty-
get har vy rit utsatt för svårt väder, inistat
73-del af däckslasten och liaft G4 dagars resa
från Sundbvall.
GÖTEBORG den 27 nov. »Astrid*, från
Hernösand tili Calais, liar, enl. telegram frAu
London af i går, inkommit lHck till Bremcr-
haven, efter att ha varit på grund.
— 100 —
henne mot dörren, åtföljd af »yster Ida, Phyllis
och doktorn. Kyrkoherden deremot stannade
för att afliigga sin skrud.
När man hunnit ut ur kapellet, stannade sir
Royal ett ögonblick förlägen. Hvar skulle han
göra af sin unga fru? Det hade ej kommit på
tal i brådskan, och han visste icke, om hån
borde lemna henne kvar i St Hilda tills vidare
eller genast föra henne till Marton-Hall.
Slutligen såg han frågande på föreståndarin-
nan. Denna förstod hans blick och ämnade just
yttra något, då portvaktcrskan kom springande.
»Syster Ida», ropade hon npprörd, »här äro
tvä rättsbetjenter, som ej på några vilkor låta
afvisa s-ig. De komma hack i häl efter mig och
hota att genomleta hela huset ända till takstolen.»
Föreståndarinnan bleknade och såg på Chj|r-
teris. Afven han förstod, hvad man ville, meq
tog s,aken lugnt.
Efter några ögonblick visade sig rättvisans
handtlangare.
Syster Ida stälde sig omedvetet framför
Royal som om hon velat skydda honom. Emel-
lertid släppte lian brudens hand och steg fram,
»Hvad skall detta betyda?» frågade forestån-
Amnnan strängt, vändande sig till de båda
karlarne.
»Ber om ursäkt», svarade den ena af dem
hofligt; »men vi måste sköta vår pligt Man
«ar sett sir Royal Charteris gå in i anstalten;
öerfor komma vi hit En häktningsorder ar ut-
fördad mot honom, och...»
»Jag är beredd att följa er», afbrot barone-
ten. »Ehuru oskyldig till det brott, man på-
hördar mig, väntade jag, att det skulle gå på
¦- 101 -
Dermed närmade han sig ruttsbetjenterna,
mera som en adelsman, mottagande en böne-
skrift, än som en brottsling, hvilkcn skall häk-
tas. Icke ett drag i hans ädla ansigte tydde på
dåligt samvete.
»Hvart skola ni föra mig?» återtog han.
»Till Blakefield, sir. Likbesigtningsjurrn har
förklarat, att mord är begånget, och det blir för-
hör i morgon.»
»Må gå!» sade sir Royol kort, hvarefter han
vände sig till doktor White och tillade: »Var
god underrätta genast mina tjenare om hvad
som häudt Det Hus bland dem åtskilliga, som
i många år varit austälda på slottet, och jag vill
icke, att de skola få veta det skvaHervägeu.»
Doktorn tryckte hans hand. Äfven syster
Ida fattade den qch behöll den ett par ögon-
blick i siq.
Royals brud sto4 deremot orörlig. Pen
stackars Noll tycktes förstenad. Ejt gång för-
sökte hon tala; men icke ett ord kom öfver
lapparne. Först då hennes make var ur sigte,
återfick hon talförmågan. Vändande sig till
kyrkoherden, frågade hon snyftande:
»Skall man döma honom till döden, sir?»
»Nej, nej, det kan jag ej tro. Han är i
Guds hand, lady Charteris, och Gud hjelper, der
alla menskliga ansträngningar äro fåfänga. Må
det vara er tröst!»
Phyllis fattade hennes arm och kände den
darra.
»Nell är mycket uppskakad», sade den unga
flickan till syster Ida. »Får jag föra henne till
sängs? Eljes blir hon bestäradt sjuk igen.»
Ja skall ledsaga lady Clmrtcris till M
g Eljes blir hon bestära j g
»Jag skall ledsaga lady Clmrtcris till Mar-
H», inföll White. »Ville ni syster Ida,
»Jag
ton-Hall»,
- 104 -
Hon var så olik alla de eleganta damer, som
vistats på Marton-Hall, så olik de fctåtliga matro-
nor, hvilkas porträtt hängde i tafvelgalleriet
Hon var en liten enkel varelse med guldbruna
lockar, långa ögonhår och ett allvarligt, vemo-
digt ansigtfeuttryck, som tydde på att lifvet skänkt
henne föga glädje. Och hvilken hård lott att
nödgas binda sig för alltid med en man, som ej
älskade henne, och att vid sjclfva vigseln se la-
gens arm läggas dem emellan!
Doktor White tog afsked, och fru Carter
förde den unga ladyn ooh hennes väninna in i
en rad präktiga rum i första våningen.
Nell längtade att fa höra några deltagande
ord; mou hushållerskan teg, och till sist bröt
hon sjelf den tryckande tystnaden.
»Efter hvad jag hört, vårdade ni honom i
hane första barndom», sade hon. »Ni kan omöj-
ligen tro, att han begått detta förskräckliga
brott!»
Nej, mylady, hvar och en, som närmare kän-
ner sir Royal, är fullt öfvertygad om hans oskuld»,
svarade den gamla trotjenarinnan. »Ack, det är
ett sorgligt intåg för er!»
När hushållerskan gått, närmade sig Phyllis
den stackars Nell och kysste henne innerligt.
Vid detta kärleksbevis förlorade hon väldet
öfver sig sjelf och började gråta som om hjer-
tat velat brista.
»Gråt icke, Nell!» sade miss Ward, slingrande
armarne kring henne. »Kom i håg, att de flesta
anse honom oskyldig.»
»Det är ej detta, jag tänker på», snyftade
den unga frun.
»Hvad kan det eljes vara?» utbrast Phyllis
förskräckt »Skulle du redan ångra dig?»
— 97 —
»Derpå kan jag ej svara. Tror du, Phyllis,
att vt bli lyckliga?»
Väninnan omfamnade henne ömt
»Jag hoppas det,.Nell. Hvad särskildt sir
Royal beträffar, tviflar jag icke ett ögonblick
derpå. Hur skulle någon kunna bli annat än
lycklig med dig? När står bröllopet?»
»I afton.»
Phyllis lät händerna sjunka ned på knäet.
»Drömmer du, Nell? Du är ju icke ens
förlofvad ännu!<
»Hur besynnerligt det än kan Lita, eger vig-
seln verkligen rum redan i afton här i kapellet.»
»Det var då derför kyrkoherden ville tala
med dig?»
»Ja.»
»Ock fa alla veta det?»
»Ne), ingen mer än du, syster Ida, doktor
White och pastorn skola vara med. Jag kan
ju lita på din tystlåtenhet, Phyllis?»
»Naturligtvis kan du det», svarade hon, ännu
knappt i stånd att återkomma från sin öfver-
raskning. »Det här var då det märkvärdigaste,
jag någonsin hört Da är sannerligen den sista,
jag tilltrott ett hemligt giftermål.»
»Hemligt blir det icke.»
»Nå ja, brådstörtadt åtminstone. Och ingen
af dina slägtingar närvarande! Hvad skola väl
de säga?»
»Efter hvad föreståndarinnan förklarat, kunna
de i hvad fall som helst ej göra någon laglig
invändning mot saken.»
»Så mycket bättre. Men, vet du, hvad som
förefaller mig underligast af alltsammans, är att
syster Ida gått in på det Allt sedan jag kom
hit, har hon oupphörligt predikat, att äkteneka-
Bhtm 23
Så skola de tagas. Alex-
andre Dumas den yngre be-
rättar:
Min far hade efter min
farfar ärft en ofantlig kropps-
styrka, hvarpå jag första gån-
gen såg prof då jag var 14
år gammal. En söndag hade
han tagit mig med till Gytn-
nascteatcru. Då representa-
tionen var slut, föll regnet i
strömmar. Han gick med
mig till en droska, som btod
på bulevardcn och nppgaf
sin adress åt kusken, snm
stod bredvid vagnen. Denne
lade f-in hand på vagnsdör-
ren och sade:
— Jag kör inte ett steg
i kväll för mindre än fem
francs.
— Gör ni i/ite?
— Nej!
„ jfej-? _ Ett, två, tre!
Kasken svarade ej, utan
stod kvar med handen på
vagnsdörren. Min far fat-
tade honom nu om lifvet,
lyfte upp honom från gatan,
satte honom på kuskbocken
och sade:
— Kör!
Derpå steg han upp i
droskan ock sade till mig:
— Kom alltid i båg att
det der iir bästa sättet att
åkaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sundtidn/1888/0340.html
