Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:r 99
SUNDSVALLS TIDNING Måndagen den 24 December.
1888
Matias, var ej lik sig mera. Då han
satt modell, log han ej så bredt som förr,
men då jag satt tyst och målade, satt
En tyst ech var bäst belåten, ty han
tänkte tyst och stirrade ut genom
fönstret, ut i det blänkande hvite fjellet,
långt bort, med en frågande blick
som var fuktig och ibland kom en stor tår
fram i ena vrån, men han klippte af
den och den föll ned i pelsens hår.
Derinnefrån ett rum hörde han musik,
Finska fröken sjöng och spelade så
vackert på piano, hon, luftgästen midt i
smällkalla vintern. Det var finska folk-
visor hon sjöng.
Matias hörde musik för första
gången derför lyssnade han än mer, stirrade än
mer in i det djupa fjärran, långt bort
till den lekande yrsnön som i hvirflande
dans gick som skyhöga vågor kring Syl-
topparnes höjder, bort till Seckafjellets
krön, der renhjorden stod som en mörk
silhouett mot ljusningen mellan snöskyarne.
Än fuktigare lyste ögonen, men
tårarne deri dräpte han, då jag frågade
honom hvad han sörjde.
»Ingenting än», blef svaret, tvärhugget
torrt.
»Men du tycker som jag, Matias, att
musiken är vacker?»
»Ja, rasandes vacker! Dä’ ä’
jag sjelf ville sjunga så, just så, då
jag ä’ på vall, ensam, med hjorden,
då jag står vid forsen och ser dit ner
i djupet och hör så konstiga ljud, och
rundtom fjällen hör snöstormarna hvina
och pipa med så många läten».
Matias hade så vackra tankar ibland.
Han brukade lyssna till fjellvindarnes
susning, till vattenfallens mångfaldigt
brutna ljud och från granskogens rand
der nere i dalarne hade han hört vall-
flickorna från stora bygden tömma
underliga toner ur lurarne, ut öfver nejden,
toner blandade i harmoni samman med
mångdubblade ekon. Det var folkvise-
toner, ur fjellnaturens djupaste hjerta
sprungna som silfrade källsprång ur klippe-
barm. Toner som Matias kunde igen från
sin barndom på fjällen, toner som gåfvo eko
i hans egen sjal i dallrande vågrytm.
Fröken hade varit så god emot
honom, hade gifvit honom en stor bibel i
läderband oeh andra små, goda böcker.
Hon hade läst poesi och berättat julsagor
i skymningsstunder der på hotellet. Och
hon hade pekat uppåt en kväll, mot
vintergatan och berättat om en Salami och
en Sulamith och om en kärlek, stark,
som kan bygga bro och fästen, som hålla
då allt annat kan brista.
Det var så underliga saker, allt detta,
för Matias. Saker som han aldrig förr
tänkt på, men de voro ändå så enkla,
så lätta att begripa. Att han ej förr
fått veta allt detta! Det skulle varit
lättare då att vakta hjorden i så mången
ödslig vinternatt på drifvorna. Och han
tänkte igenom allt, allt hvad fröken sagt,
då han gick hem till kåtan. Och han
tänkte på henne mest Han tänkte på
allt och på henne då han låg och såg
nattbrasans sken och glöden svartna och
slockna. Han drömde om allt och drömde
om henne och han vaknade med
tankarne fästa på henne.
Men en dag reste fröken. Då strök
Matias kring husknutarne och grät,
torkande tårarne med snöbollar. Och han
kunde ej längre sitta modell. Jag frå-
gade honom hvarför.
»Dä’ kommer snart en bränning, der
vestanifrån, en Tävedaling, tjock som
en rök, starkare än ånghästen der på
spåret. Akta sej då! Var ej ute, men
då är min tur, ut på vall, men min är
renhjorden - vargen är värst»
Några dagar efteråt var jag ute på
fjellet och mötte Matias i skymningen.
Han var blek och mer sorgsen än förr,
och tryckte min hand nervöst som en
sjukling.
»Akta sej nu! nu kommer han, innan
han vändt sej ä’ han i hälarne på’en.
»Vargen?» sporde jag.
»Vill hansi’en?» så pekade han mot
svartgrå fläck i skyn. Det var vesterut,
så der ofvan Täfvedalens forsar ungefär -
då förstod jag Matias. »Täfvedalingen,
tjock som en rök, fjällets starkaste
bränning, starkare än ånghästen der på
spåret, men vargen är värst» - läste jag
igenom med snabbaste tankar.
»Blir du ute i natt Matias?» frågade
jag.
»Ja-a, minst, adjö han, och Gu’hjelp’en
hem» var det sista jag hörde, som kom
stötvis fram genom skurarne.
Men den tår jag såg blänka i hans
öga vid vid afskedet, tänkte jag på under
en hem, och inne i den varma
hotellsalen, vid det rika bordet, deromkring
resande och husets gäster glammade i
sorglös munterhet och belåtenhet med
lifvet och dess njutningar, dans och lekar
och löjen. Jag tänkte på den, då jag
låg i sömnlös natt och hörde stormarna
rasa derutanför och yrsnön som trasor
piska på fönsterrutan. Och jag tänkte
på den, då solen log genom snöskyarne
och snöskottarne, då de hvilade sig, sågo
tysta ditöfver till fjellet, der renhjorden
drog fram.
Jag ryste då ropet ljöd »Skall!»
Är Matias borta?» frågades.
Han fans ej der hjorden ilade i spridd
oordning from öfver spår och stängsel,
hastigt, häftigt, vilt, som då en fjellbäck
utfor stalperna far. Hjorden jagades af
vargarne.
»Bare je far gjann rejnan miin je, ä’
je fejen» - vrålade en bonde nerifrån
Åre, som ej ville gå med i skallkedjan.
Han sökte ej Matias, men hans renar
lupo bort, åt Enafors till.
Och lapphunden, Matias kamrat på
vall, tjöt der bakom fjällväggen, Skallet
drogs ditåt. Der låg Matias i drifvan,
kall som den bädd nattens storm och
snö åt honom redt i det sista.
Sambo.
Vinterfröjd.
(För Sundsvalls Tidning,)
Drifvan knarrar,
Kylan darrar
Uti luften natt och dag,
Vintern har så få behag,
Likväl - när en solglimt lyser
Uppå den, som går och fryser,
Är det som en känsla varm
Tändes uti själen, arm,
Ty från vinterns hvita barm
Kan man till sin stora harm,
Icke vänta
Vermet glänta
Uppå frusna hjertats port
Vintern är på hvarje ort
Knarrig, mulen
Dyster, kulen
Fort
Borde den förgå
Dock - den kära julen
Gifver fröjd åt stora, små
Vintersorgen
Uti borgen
Och i kojan skingras nog.
När igenom snötyngd skog
Bjellerklangen muntert skar
Och med snöboll bildas lekar
Uti drifva, hvit och mjell.
Och så i den sena kväll
När på himlens klara pell
Ljusen tändes, huru säll
Du dig känner
Ibland vänner,
Blir förkortad mången gång
Ja, en vinterkväll så lång
När de unga muntert sjunga
Sång
Om en men’skovän,
som från drifvor tunga,
Hjertan kan befria än.
R.O Burman
Anders Stafverman.
Kåseri af S. Cadb-g.
(Humoresk för Sundsvalls Tidning.)
Det svenska språkets rätta stafning
är en ännu ej afgjord sak. Tärtom ser
man, att på de sista tiderna rakt utaf
en förbistring härutinnan egt ooh eger
rum. När t. ex. den ene stafvar ordet
stafvar med fv, gifver den andre
samma ord stafvar utseendet »stavar» och
stafvar det sålunda endast v Den
ene skrifver sitt namn Gustaf Sundberg,
en annan med samma namn skrifver
Gustav Sundbärg, o.s.v. Hvilketsom
kan vara det lättaste, lemnas här der-
hän. Det lämpligaste sättet - derför
att det är det lättaste och i sådant
afseende särdeles gynsamt för den första
undervisningen - synes dock vara att
stafva och skrifva orden alldeles, såsom
de ljuda. Det vore ock i sjelfva
verket utan tvifvel så, om icke derigenom
mången gång den läsande kunde vilse-
ledas. Vi hafva bland andra ett ord,
verlden, som - vi måste medgifva det
- är bra inkrångladt; och vi skulle
vara frestade att obetingadt föredraga,
att det skrefves, såsom det ljuder. Men
om nu t.ex. en författare ville skrifva
en afhandling med titel verldens ände,
och dervid begagnade ljudmetods-beteck-
ningen, så kunde befaras, att hans läsare
redan vid inledningen kunde taga miste
om sjelfva föremålet för hans afhandling.
Derför hafva ock, i detta
kompromissernas tidehvarf, åtskilliga
författare börjat skrifva det gamla verlden
med världen. Men detta och dylikt
kompromissande är ju endast ett
haltande på ömse sidor.
Annat var det på gubben Stafvermans
tid. Här nu några ord om denne man.
Anders Stafverman var född i Kjula
socken uti Södermanland. Hafvande,
hufvudsakligast på egen hand, förskaffat
sig åtskilliga, icke föraktliga kunskaper,
afreste han vid ganska framskriden
ålder till Upsala för att der, efter erhållen
privat undervisning, taga studentexamen
och sedan med jemna steg tåga
uppför ärans höjder. Så var meningen.
Men som »nervus rerum», d.ä. penningar
och relationer, för honom saknades,
stannade det vid den goda föresatsen
och i stället hamnade han sjelf genom
ödets tillskyndelse i staden Hernösand.
Jag såg honom första gången i slutet
af 40-talet, Han var kort till växten,
något »flintis», med vänlig uppsyn, stor
och fryntlig näsa, några polisångstappar
vid öronen, en gul krökt käpp med
silfverplants i handen, samt hade alltid
brådt om. Han var snusare och egde
silfverdosa. Vid snusningen tillgick så:
Han tog en duktig nypa ur dosan, förde
den utan brådska till näsan, men, dit-
kommen, inkastades den med en för-
skräcklig skyndsamhet i upprepade
stötar och under ett surrande läte i högra
näsborren. Den venstra blef aldrig
bespisad eller, kanske rättare sagdt,
beprisad. Han besökte gerna på förmid-
dagen stadens källare, om han hade tid;
dervid han, uträckande den grå hatten
med den venstra handen ooh den gula
käppen med den högra, bugande gjorde
sin alltid lika lydande rekvisiton: »en
kopp kaffe med dopp». Han sysselsatte
sig med och hade sin födkrok af skrif-
ooh räkenskapsgöromål. Men dessutom
gaf han äfven undervisning. I synner-
het ansåg han durehdrifven i rättstaf-
ningsläran. Jag hade sjelf förmånen att
vara hans lärjunge. Vid hans under-
visning var det ej frågan om någon
ljudmetod med modifikationer. Nej,
genom inhemtande af regler och
kontraregler, och undantag på undantag
skulle vi varda skickliga att stafva rätt
i alla lifvets förhållanden. För ihåg-
kommandet af några svårare eller mindre
ofta i språket forekommande ord,
skulle vi inskärpa särskilda minnesregler.
Se här ett par exempel:
»stafvelser med sche-ljud tecknas på
6 sätt:
1:o) med sj: Sju själlösa sjuka sjåp i
skjuppskinnspelsar sjunka sjungaude
i sju sjudande grytor. Det sjette,
stort som en sjel, ropade sjelft: det
var sjutton till sjö!
2:o) med stj: Alla himlens stjernor,
många blomstrens stjelkar, några
foglars stjertar äro hjertans vackra.
3:o) med sk: Skefögd utan skäl, skäms
hon ej att, älven uppskörtad till
skörd och med besked skötande af
solens skifva färgade åkerskylar,
göra sig till.
4:o) med skj: Skjut upp skjortärmarne,
då du skjutsar kärran ur skjulet!
5:o) med ssj: Nässja dig ej åstad, du
hässjande smed vid ässjan, att taga
fisk ur min ryssja; ty då blir du
vyssjad som hö på hässja.
6:o) med sch: Klatscha hästarne, schasa
kattorna, husch hvad det går!
Stafvelser med tje-ljud tecknas på
3 sätt:
l:o) med kj i endast 3:ne ord: kjortel,
dalkjusa ooh - Kjula! (födelse-
socknen, gu’bevars)
2:o) med tj: Ett tjog tjocka tjenare
tjudra, förtjusta, en tjuf, en tjur och
en tjåder. Alla tjöto: tjufven i tjell!
tjuren i tjufva! tjädern i tjära!
3:o) med k: köpa kedjor, kila kistor,
kött på käppar; kippskodda köksor,
källor och kyprar, kylsor och
käglor - kinkiga att stafva.»
Fastän nu Stafverman hade allt detta
på sina fem fingrar - och mera till;
Dlef det dock för honom sjelf en gång
»kinkigt att stafva». Det var en
söndag, straxt efter middagen. Landskon-
torisen Dynesius kom gående ifrån »tull’n»
ooh inåt staden, samt mötte dervid
Stafverman, som kom kilande med mer än
vanligt snabb fart
»Stopp», sade Dynesius. »Hvart skall
bror taga vägen, som har sådan brådska
nu på söndagen?»
»Jag skall ut till Säbrå.»
»Hvad skall bror göra der, om jag
får lof att fråga.»’
»Jo, komministern, vännen Jakob, du
vet, har fallit på idén att inrätta en
söndagsskola, en fortsättningsskola för
den mera försigkomna ungdomen inom
församlingen; och jag har lofvat att
biträda honom vid undervisningen.»
»Hvad skall då bror undervisa i för
ämne?»
»Jag skall lära dem att stafva rätt.»
»Stafva? - Men bror kan ju icke
stafva sjelf.»
»Hvad befall’s? Kan inte jag stafva,
jag, som så många herrans år har un-
dervisat i stafning. Utan skryt kan jag
väl bestämdt påstå, att det icke finnes
ett enda svenskt ord, som jag icke skulle
kunna stafva.»
»Jaså: Var god och stafva fisket då».
»Hur var det?»
»Var god och stafva ordet: fisket»
»Fisket. Ja, det måtte val icke vara
någon trollkonst - he, he,he!–––––
F-i säger fi, s-k-e-t .... nej, vänta
lite! - F-i-s säger .... nehej!»
Och Stafverman ref upp sin snusdosa.
Han tog sig en pris med stötningar
och surranden, han tog sig en till och
han tog sig ytterligare en. Men då
tycktes ändtligen ett ljus ha’ uppgått
för honom. Ty han vände sig mot sin
vän och examinator, såg honom trohjer-
tadt i ögonen, läggande hufvudet på
sned, och yttrade, smått nickande: »Det
är märkvärdigt, bror, att det finns ord,
som inte gå an att stafva.»
Och hvart man vänder sig, är det
på dylikt vis: det finnes ingenting
fullkimligt under solen.
Julen tillstundar.
(Ut Sk. Alleh)
Den stora högtid stundar snart!
O, tänk hur ljuft, hur underbart
Att Jesus steg hit neder!
Han lefver än i ljusets land
Han sitter å Guds högra hand
och för oss alla beder,
Samt våra dolda öden ’leder.
Han skådar ned i hvarje bröst
Han hör hvar bön, hvar klagoröst,
Som sig till honom höjer!
Han ser hvar hand som nöden sträckt
Han ser ock den som hjelpen räckt;
Då smärtan djupt oss böjer
Han är oss när och hos oss dröjer.
O, menskovän tänk deruppå!
När du din’ gåfvor delar, då
Din Jesus bäst du prisa;
Ty hun var sjelf de armas vän
Och han skall rikligt löna den
gom godhet dem bevisar
Och deras nöd och sorger litar.
Ack mången fattig i sitt tjäll
Nu tänker på den julekväll
Då andra sig förnöjer;
Ack, han i armod, brist oeh nöd
Ej eger bädd, ej kläder, bröd,
En smärtsam suck han höjer
När der hans sorgsna tanke dröjer.
Hur mången sjukling. arm och svag
Får räkna timmarna hvar dag,
i ständigt kval och smärta;
O, tänk på samariten då!
Och vänligt till hans läger gå,
Att trösta varmt hans hjerta
Och sprida lindring åt hans smärta.
Och se de arma bleka små
som höljda blott i trasor gå
Så bedjande kring nejden;
Ack gjut en smula glädje in
I deras unga sorgsna sinn’
Då vänder glädje ock i höjden
Ty Jesus sjelf var barnens vän,
Han lade hand, välsigna dem,
Tog dem på sina armar;
När sorgset barnaöga ber
Då skådar han med kärlek ner
På den som sig förbarmar
Och ej uppå de små sig harmar.
Du, som har allt till öfverflöd,
O, tänk på dem, som sakna bröd,
Och kvalens tår framväller!
Ack, rikt du lönas när du hör
Dem varmt välsigna dig derför
Och glädjetårar fäller;
När nöden klappar på din dörr
Så var ej döf och hård derför
Mins, Gud han skådar neder!
Hans godhet Bjelf du röna får
Då ej en fattig från dig går
Ohulpen då han beder,
Och honom glädje du bereder
Räck i barmhertighetens namn
Mot nöden, lidandet, din hand
och deras sorg behjerta!
Ack hvilken ljuf och härlig lott,
Att kunna glädja, göra godt!
Det värma skall vårt hjerta
När sjelf vi träffas utaf smärta.
Snart stiger Julens engel ned!
Hvart menn’skohjerta sig bered!
Att höra helsningsorden:
Ära vare Gud i höjden!
Ske åt menns’kan, friden fröjden!
Han oss kär är vorden
Då han stiger ned på Jorden.
Må han i vart palats och tjäll
Förnöjsamhet och lycka!
Må hvarje menns’ka för allt godt,
Som hon utaf Guds godhet fått,
Upp till hans himmel blicka
Och tacksamhetens bön uppskicka.
Svanthéa
Charad.
(För Sundsvall» Tidning af E. O. Burman.)
Snart månen i mitt första står,
Och andra mot ain grafdörr går
Att gifva rum för hela.
Men att detsamma, som ingår
Igenom lifvets portar, får
En ände kan ej fela.
Uttydning af charaden n:r 98: Julgransljus.
Till ledning
från den 31 December 1888.
Från gamla till nya systemet.
Ytmått.
Tunn- Kapp- Hektar Ar Qvadr.-
land. Land meter.
1 1 54
2 3 09
3 4 63
4 6 17
5 7 71
10 15 43
15 23 14
20 30 85
25 38 57
30 46 28
1 - 49 37
2 - 98 73
5 2 46 83
10 4 93 65
20 9 87 30
50 24 68 -
100 49 37 -
200 98 73 -
500 246 83 -
1000 493 65 -
Geografiska (sjö)mil till Kilometer.
Geogr Kilo- Geogr Kilo- Geogr- Kilo-
mil. meter mil. meter mil. meter
0.1 0.7 3 22.3 40 296.8
0.2 1.5 4 29.7 50 371
0.3 2.2 5 37.1 60 445.2
0.4 3 10 74.2 70 519.4
0.5 3.7 15 111.3 80 593.6
1 7.4 20 148.4 90 667.8
2 14.8 30 222.6 100 742
Från Knop till Kilometer.
Kilo- Kilo- Kilo-
Knop meter Knop meter Knop meter
1 1.8 5 9.28 25 46.38
2 3.71 10 18.55 30 55.65
3 5.57 15 27.83 - -
4 7.42 20 37.10 - -
Från gamla mil till ny-mil.
Gamla mil=36,000 fot, ny mil=33.681 fot
= 10,000 meter
Gamla Nya Gamla Nya Gamla Nya
mil mil mil mil mil mil
0.5 0.5 3.5 3.7 8.5 9.1
1. 1.1 4. 4.3 9. 9.6
1.1 1.2 4.5 4.8 9.5 10.2
1.2 1.3 5. 5.3 10. 10.7
1.3 1.4 5.5 5.9 20. 21.4
1.5 1.2 6. 6.4 25. 26.7
1.8 1.9 6.5 6.9 30. 32.1
2. 2.1 7. 7.5 40. 42.8
2.5 2.7 7.5 8. 50. 53.4
3. 3.2 8. 8.6 100. 106.9
Afstånd mellan gästgifvaregårdarna i
Medelpads distrikt af Vesternorrlands län.
Utsatt i nymil.
A. Efter Kustlandsvägen.
Från Gryttje (i Gefleborgs län) till
Maj............................... 2.1
" Sundsvall......................... 2.5
" Mellerstbyn....................... 1.4
" Näset............................. 1.7
" Antjern (Mark).................... 1.5
B. Efter Härads- och sidovägarne
Från Maj till Vattjom.................. 3.
" Sundsvall till Vattjom............ 1.9
" Mellerstbyn till Vattjom.......... 2.8
" Nedansjö.......................... 1.4
" Edsta (Kälsta).................... 1.5
" Vissland.......................... 2.6
" Vestanå........................... 1.4
" Bräcke (i Jemtlands län)1......... 4.2
" Vestanå till Ånge................. 2.
" Årsundskrogen..................... 2.1
" Östavall till Vallen.............. 2.4
" Sundsvall till Östanå (Kofland)... 1.3
" Vattjom till Östanå (Kofland)..... 2.5
" Mellerstbyn till Stafre (Högland). 1.6
" Mellerstbyn till Östanå (Kofland). 1.4
" Bjällsta.......................... 1.7
" Sillre............................ 1.2
" Boda.............................. 1.4
" Byn (i Jemtlands län)............. 1.7
" Näset till Bjällsta2.............. 3.2
" Stafre (Högland) till Bjällsta.... 2.9
" Östanå till Östbyn i Holms S:n3... 3.8
" Nordanå till Stafre (Högland)..... 1.8
" Näset............................. 1.1
1. Hvilställen: Jemtkrogen
2. d:o Risgrändsbyn
3. d:o Nysäter
Ludvig Meurling
Handel och Sjöfart
Matthew Fidlers
Smör-Rapport.
Göteborg den 20 december 1888.
Våra telegram för dagen meddela
ganska olika underrättelser från de
största afsättningsorterna.
De fleste köpmän klaga öfver våra
höga priser och anse, att förtiden
veckas prisförhöjning var ett misstag,
emedan många, som gerna villa hålla sig
till vårt smör, nödgats köpa Friesländskt,
Franskt och andra smörsorter; och de
vänta få se vårt smör snart hopa sig i
importörernas källare, eller att ett pris-
fall må ske för att hålla marknaden
klar.
Den vanliga stagnationen för helgen
emotses, och denna veckas sändning
kommer till största delen för sent för
julkommersen.
Hamburgarne hafva ej erfarit så stort
hegär för sitt smör, att de i förrgår
kunde följa oss och höja sin notering.
Londonmarknaden är trög för vårt
smör, emedan säljarne vilja förtjena för
mycket och deras detaljpriser blifva för
höga.
Marknaden i Manchester är ganska
god, och nästan intet smör finnes på
lager. Deremot tyckes marknaden i det
öfriga England vara sämre, och fasta
order äro i allmänhet färre och mindre
denna vecka.
I Skottland är starkt begär efter väl
lagradt sommarsmör, men sådant är
numera mycket knappt.
Utsigterna för tillfallet äro ej så
gynsamma; men om kallare väderlek inträffar,
så kunna vi möjligen hålla våra
priser uppe.
Noteringen är denna vecka oförän-
drad eller för l:sta klass kr. 110 och
för 2:dra klass kr. 102 pr 100 danska
skålp,, motsvarande 93,5 öre for första
och 86,7 öre för andra klass pr svenskt
skålp.
Jag har idag betalt:
För finaste Herregårdssmör 93,5 á
95,2 öre pr skålp.
För finaste Mejerismör 91 á 93 öre
pr skålp.
Matthews Fidler
Drottninggatan N:r 9, Göteborg
Ankomna och afgågna fartyg
GRAVESEND den 12 dec Jomsborg, fr.
Svartvik; Monark från Sundsvall.
SOUTHAMPTON den 10 dec. Svartvik,
från Göteborg.
PORT NATAL den 8 nov. Erik Dale,
Jacobaen, fr, Sundsvall; den 11: Benjamin,
Olsson fr Sundsvall.
HONFLEUR den 11 dec Frey, Petersen,
fr. Sundsvall.
FALMOUTH den 13 dec. Albion,
Gundersen fr. Sundsvall t. Malpas.
GRANGEMOUTH den 11 dec. Biola,
Berglund fr. Hernösand
HARTLEPOOL den 12 dec. Kristiansand,
Toresen från Hernösand
MELBOURNE den 8 dec. Augustina,
Schumacher, fr. Sundsvall.
VLIE den 16 dec. 2 Gebroeders, Houwink,
fr. Sundsvall
LIZARD den 14 dec Passerad: Madonna,
fr. Hernösand t. Cardiff
CARDIFF den 14 dec. Brage, Forsström,
och Carl XV, Vesterlund, båda från Hernö-
sand.
PETERHEAD den 13 dec Janet, Scroggie,
fr. Sundsvall.
_
LONDON den 15 dec. Brage från Hernösand
och Clio från Kragarö ha I Cardiff varit
i kollission med hvarandra. Det sistnämda
fartyget erhöll skador.
BRANNÖ den 16 dec. I dag inkom till
Riföfjord för motvind skonertskeppet Fennia,
K.Å. Karlsson, hemma I Marieham, från
Sundsvall till Havre med last af trä.
Till salu.
AND.J.LUNDGREN
Vinfabriken
Sundsvall
försäljer i parti och minut till billigt pris:
KAFFE ooh SOCKER m.m.
Ritorkid finsk HAFRE
1:ma Svenskt FLÄSK, Rökta SKINKOR
MEDWURST m.m.
Allt till billigt pris från välsorteradt
lager hos
And. J. Lundgren,
Vinfabriken,
För kunder från landet finnes ett nytt,
under vintern fullkomligt varmt stall
samt bondstuga.
Kaffe! Kaffe! Kaffe!
1:ma brunt & gult Java,
1:ma Portoriko-Kaffe,
1:ma Costarika-Kaffe,
1:ma Santos-Kaffe samt
Rio-Kaffe
af flere kvalitéer billigast hos
R.O. BOSTRÖM.
207
Castanier,
Portugisisk Lök,
Tyroler-Äpplen,
Vindrufvor,
Krukrussin 1/1 och 1/4 lådor,
Cathrinplommon,
Rysk Marmelade,
Inlagda Frukter och Bär
billigast hos
R. O. BOSTRÖM.
206.
Extra-Fin
Norsk Fet-Sill
i 1/12, 1/4 och 1/3 tunnor hos
R.O. BOSTRÖM.
209
Kräftstjertar, Kräftsmör,
Hummer, Sardiner,
Marinerad Anjovis- & Delikatessill,
Rökt Delikatessill i olja,
Sparris och Sparrisknopp,
Champignoner,
Ryska och Franska Ärter,
Senap och Såser, Kryddor, Nypon,
Gryn och Mjöl m. m.
billigast hos
R.O. BOSTRÖM,
Norra Sjögatan N:r 1 a.
211
Anjovis,
utomordentligt fin, hos
R.O. BOSTRÖM
208
Spilångor & Torrfisk
hos R.O. BOSTRÖM.
210
Äkta
Teljekringlor
hos R.O. Boström
507
Apelsiner
hos R.O. Boström.
508
Violiner, stråkar & lådor
i 1/1, 3/4, 1/2 & 1/4 storlek
Prima colofonium och strängar samt hakhållare
billigast hos J.P. Sjöberg,
Vängåfvan 11.
390
Alp-Zittror, Folk-Zittror, Barn-Zittror och Zitter-Strängar.
Notställare af Bronseradt Jern att sammanlägga samt af trä i fickformat hos
J.P. Sjöberg,
Vängåfvan 11.
391
Väl Justerade Gitarrer
med 6, 10 och 12 strängar.
På grund af omsorgsfull Justering äro de Instrumenter som köpas hos mig de
bästa och billigaste som kunna erhållas.
J.P. Sjöberg,
Vängåfvan 11.
392.
KORNETTER af Nysilfver I ES&B
Althorn, Tenorhorn, Tenorbasuner, Bastubor,
af l:ma Messing, billigast hos
J.P. Sjöberg,
Vängåfvan 11.
393
Notpapper
det bästa i handeln förekommande, 10, 12, 14, 16 till 24 liniers, hos
J.P. SJÖBERG, Vängåvan 11.
394
HVILSTOLAR,
af bästa kvalité, billigast hos
J.P. SJÖBERG, Vängåfvan 11.
Bas-Trummor
Militär-Trummor
Orkester-Trummor
skol-trummor
Barn-Trummor
hos J.P. SJÖBERG, Vängåfvan 11.
396
- 164-
Vid frukosten träffade han Phyllis. Hennes
bleka ansigte och de röda, trötta ögonen vittnade
en genomvakad natt.
»Jag har icke fått en blund i ögonen», sade
hon nedslagen. »Hvar har hon varit i detta för-
skräckliga väder?»
»Samma fråga har jag gjort mig sjelf.»
Miss Ward såg förvånad på honom.
»Ni är då icke belåten?»
»Belåten?»
»Ja visserligen var ni litet ängslig i går
afton; men jag tänkte, att sedn första förskräc-
kelsen gått öfver, skulle ni finna det bäst att
vara henne kvitt.»
»Hur kunde ni döma på det sättet om mig?»
»Jag trodde, att det var så.»
»Slå bort alla sådana tankar, miss Ward, och
var säker på, att jag skall göra allt möjligt för
att få min hustru hit igen.»
Den unga damen såg leende på honom.
»Nå, ämnar ni underrätta syster Ida om
hvad som händt?»
»Jag måste väl.»
»I ert ställe skulle jag ej göra det. Jag kan
säga hvarför; men jag gjorde det
bestämdt icke»
»Låter ni ej väl mycket leda er af ögon-
blickets ingifvelse?»
»Förut har jag alltid haft den svagheten;
men nu är jag fullständigt kurerad.»
»Hur så?»
»Det var en dylikt ögonblicklig stämning,
som kom mig att vara med om flyttningen till
St Hilda. Jag tänkte att man snart skulle längta
efter mig der hemma.»
»Nå, gör man ej det?»
- 165 -
»Tvärtom tror jag, att de äro hjertans glada
öfver att vara af med mig. Mamma skrifver
att hon nu är lugn för min skull, och en af
flickorna frågade mig i förra veckan rent ut, om
jag icke ännu kände mig hågad att bli barm-
hertighetssyster.»
»Det blir ni väl icke ändå?»
»Jag känner ej den ringaste kallelse dertill.
För öfrigt befarar jag, att jag ej egentligen har
lust till någet, om icke möjligen att göra
ingenting.
»Har ni mycket arbete i St. Hilda?»
»Jag skulle väl göra rätt för kost och logi;
men hittills har man just ej haft mycken nytta
af mig. Emellertid måste jag återvända dit i
dag; men hur odrägligt blir det icke der utan
Nell!»
»Vill ni lofva mig en sak, miss Ward?»
»Hvad då?»
»Det är ju möjligt, att ni får någon under’
rättelse om min hustru. Vill ni då ge mig en
vink, äfven om man söker ålägga er tystnad?»
»Jag lofvar det», svarade hon och fortfor
tankfullt: »Du gode Gud hur underligt det
ändå kan ställa sig! Ni två har gift er utan
både frieri och förlofning, och nu tycks det ändå
bli lika mycket sorg och besvär som om ni va-
rit ett älskande par.»
»Hvad har ni för erfarenhet af sådant?»
Phyllis blef allvarsam.
»Ingenting egentligen. Hela min kunskap
dervidlag, förskrifver sig från en godtköpsskrift.
Förresten har jag en viss känsla af, att jag
aldrig kan bli riktigt förälskad i någon. Jag
har redan gjort några blygsamma försök. En
gång höll jag ut en månad; men längre gick
- 168 -
Hilda, föreföll henne så aflägsét, att hon knappt
kunde fatta det.
Var det verkligen förra sommaren hon och
Phyllis plockat blommor tillsammans i skogen?
Var det ej längre sedan de umgåtts så förtro-
ligt med hvarandra, barn ännu med barnsliga
känslor och barnsliga sorger?
Och hvad skulle nu blifva slutet på allt?
Nell såg ned i vattnet, hvilket tyst och stilla
gled fram under henne. Det var som hon der
nedifrån väntat svar på sin fråga. Emellertid
var hon långt ifrån den tanken att göra slut på
sina lidanden genom ett sjelfmord. Med all
sin öfverspändhet hade hon dertill en för sund
natur.
»Hvad gör ni här så sent, barn?» frågade
slutligen en sträf, men ingalunda ovänlig röst.
En man stod bredvid henne. Han hade ett
nobelt, allvarligt ansigte med sträng, men för-
troendeväckande uppsyn.
Nell såg stelt på honom.
»Jag vill veta, hvad ni gör här», återtog
han. »Under de tio minuter, jag hållit utkik
på er, har ni icke rört er ur fläcken. Klockan
är nära tre på morgonen. Ni borde hålla er
hemma vid den här tiden.»
»Jag har intet hem.»
Ingen upplysning, ingen klagan eller bön,
ingenting annat än dessa fyra sorgliga ord. Det
enkla sakförhållandet, att hon i verldens rikaste
stad stode utan hem, talade också tillräckligt för
sig sjelft.
Mannen blef rörd. Han var mycket till åren,
och i följd deraf kände han kanske ock mera
deltagande för den olyckliga.
- 161 -
»Det skulle jag ej under några förhållanden
kunna vara mot min hustru», svarade baroneten
allvarligt
Gästerna togo nu afsked, och han begaf sig
åter upp till miss Ward.
Ännu för en vecka sedan skulle Phyllis
ansett det för en omöjlighet, att hon någonsin vid
elfvatiden på kvällen komme att sitta ensam med
en baronet i dennes eget slott. För en vecka
sedan skulle hon ock betraktat det såsom en
allt för stor ära att få vara med om något så
oerhördt, som att en nygift fru flydde ur sin
mans hus. Nu, då både det ena och andra verk-
ligen inträffat, tog hon dock allt lugnt och prak-
tiskt Af hennes sorglöshet märktes icke ett
spår, och den muntra flickan, som så lätt satte
sig i hvarjehanda förlägenheter, ur hvilka andra
måste rädda henne, tycktes med ens ha blifvit
en allvarlig, betänksam dam, om än med en
något hänsynslösare och skarpare tunga än hvad
Royal var van vid. Hur som helst härmed,
kom han snart under fund med, att hans hustrus
unga advokat hade en god portion sundt
menniskoförstånd.
»Hör nu på, hvad jag tänker om saken»,
började hon. »Naturligtvis är ni af en annan åsigt;
men det gör ingenting. Jag tror fortfarande,
att ni ej far reda på Nell, ej heller erfar något
om henne, åtminstone icke förr än hon är död.
Det är min fulla öfvertygeke. Men sedan jag
nu fått lätta mitt hjerta genom att uttala den,
är jag å min sida också beredd att höra er
mening och göra allt, hvad jag kan, för att
hjeopa er.»
»Tack! Men säg mig först, hvad ni grundar
er åsigt på.»
Royals löfte 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
