Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i onsdags morse kl. 7. Tre timmar
efteråt eller kl 10 anlände jägarne till
björnringen. Efter en fjerdedels timme
var ringen »knäppt». Kronprinsen sökte
förgäfves i ringen under två timmar
björnen, som ar en stor hane.
Härefter anstäldes dref, under hvilket
björnen uppstöttes ur idet men bröt sig
genast ur ringen, trots att han kraftfullt
motades af två med yxor beväpnade
drefkarlar. Björnen saluterades nu med
en salfva som föga tycktes bekymra
honom. Ny ringning pågår.
Dyrt telegram. För några dagar
sedan sändes från Luleå till Stockholm
ett telegram, som kostade 700 kr i
porto.
Norrb. K.
Hufvudstaden.
Statskalendern for 1889 blef i lördags
tillgänglig i bokhandeln, sedan
tryckningsarbetet af den 089 sidor omfattande
boken hunnit utföras på den otroligt
korta tiden af 4 dagar, hvilket är en
dag mindre än under förra året.
Uppställning oeh anordning äro lika
med föregående årgångars. Endast två
nyheter i detta afseende förekomma.
Den ena gäller den sida som är egnad
åt det kungliga huset. På den plats
der man förr återfann prins Oscars namn
läses nu följande anvisning: "Se nästa
sida!» På "nästa sida" läses under
rubriken "Konungens andre son" följande:
Oscar Carl August prins Bernadotte,
född etc., förmäld med Ebba Henrietta
Munk af Fulkila, prinsessa Bernadotte,
född etc.
Den andra nyheten rör afdelningen
för ordensutnämningar. Förut voro
"svenske och norske" riddare samman-
förda under gemensam rubrik, nu ha de
fått hvar sin: "Svenske" oeh "Norske".
D.N.
Skridskotäflingarna i Stockholm denna
vinter tyckas blifva af mycket intresse
och hafva äfven tilldragit sig uppmärksamhet
inom utländska sportkretsar. De
sammanlagda prisen vid täflingarna komma
att representera ett värde af
omkring 3,400 kr.
Täflingsskomitén har utsändt ett fullständigt
cirkulär på engelska, innehållande
namnen på åtskilliga utländska
celebriteter inom skridskosporten, hvilka
väntas skola deltaga i täflingarna. Så
nämnas hrr Catani ooh Sundgrén - båda
hafva förut täflat i Stockholm -, samt
en fru Frank, född Antipin, från Finland,
den senare omtalad som Helsingfors
skickligaste skridskoåkerska,
hrr Larsen och Åhman, Norges »amatör
champions», samt dessutom danska, tyska,
engelska, ryska, holländska och amerikanska
deltagare, alla mer eller mindre
berömda, somliga egande verldsrykte.
Såsom prisdomare nämnas baron de
Salis från Amsterdam, konsul Drummond-Hay
samt hrr Mellin och Næss
Tjenstflickan Selma Nilsdotter, mot
hvilken gossen Strömberg afsköt ett
skott, utskrefs i torsdags åtta dagar från
Serafimerlasarettet, Stockholm, såsom i
det närmaste läkt.
D.A.
Landsorten.
Dom i tryckfrihetsmål. Utgifvaren af
socialisttidningen »Proletären» i Norrköping,
hr G.A. Rydgren har, såsom
bekant, varit åtalad för en artikel,
innehållande hädelse mot Gud. Sedan
juryn med ja besvarat frågan om artikelns
brottslighet, blef Rydgren i lördags
dömd till fyra månaders fängelse.
V.L.
Snilleprof. En af de 15 privatister,
hvilka nyss vederbörligen kuggades vid
Nyköpings allmänna läroverk, hade i
den svenska skrifningen afgifvit följande
prof på sin mogenhet. Han hade företagit
sig att utveckla ämnet: munkväsendet,
och afslutade, berättar S.L.T.,
sin uppsats med följande ord:
Och så fortfor munkväsendet att
blomstra än i medeltiden tills med
kristendomens införande det började
förfalla. Och sedan nedsjönk munkväsendet
till hvad det fordom varit: en hop
snikna prester, som beredde sig att på
sina sammanraffsade penningar värdigt
afsluta sina lefnadsdagar.
Efter hvad man berättat Eskilstuna-
posten skall den olyckliga debutanten
ändå ha ganska literärt att »påbrå».
Ståtlig Utdelning. I en Lundakonkurs
erhålla borgenärerna, enligt annons i
tidningen Lund, den 31 d:s en utdelning
af icke mindre än - sextiotvå
tiotusendels procent.
En girigbuk i Konga är, säger Vexiö-
Bladet, så rädd om sina styfrar, att han
icke kan förmå sig att låta laga sina ur,
hvilka nu stått i flera år. I stället få
husets drängar rätta sig efter tuppens
galande, då de om morgnarne skola gå
ut i arbete. De få således vara uppe
senast vid 3-tiden,men detta tyckte dock
bonden och hans lika snåla hustru vara
alldeles för sent. De gjorde derför upp
en listig plan. Kl. 2 på morgarne
gick bonden ut och stälde sig att gala
som en tupp, hvarvid gumman väckte
drängarne och skickade dem ut på
arbetet. Slutligen började dessa emellertid
ana oråd och en morgon strax efter
kl. 1 öfverraskade de kära far på bar
gerning, just som han stod ute på gården
i blotta linnet och gol af
alla krafter.
Också ett misstag. I Köpingsposten läses:
Då för en tid sedan två tjenstflickor
- en af grannsocknarna samtidigt gingo
till presten för att taga ut lysning, den
ena för äktenskap, den andra för flyttning
från orten, äfven så kallad aflysning.
blef detta af vederbörande orätt antecknadt,
så att den som ämnade gifta sig
blef aflyst från socknen och tvärt om.
När sedan de båda äktenskapskontrahenterna
infunno sig för att vigas,
upptäcktes först detta svåra misstag.
Anmärkningsvärdt är att ingen vare sig af
kontrahenterna eller deras bekanta
uppmärksammade misstaget någon af de tre
lysningsdagarne.
För mycket af det goda.
En komminister i Jönköpings län brukar
stundom låta sin högmessopredikan utan
afbrott räcka från kl. 10 f.m. till
kl.4 e.m, således summa 6 (sex) timmar.
Märkvärdigt nog lära »fåren» stanna
kvar, så länge »herdens» röst höres.
En ung mans väg till ena pigo. Från
södra Halland skrifves till »Halland»:
En älskogskrank hemmason, som en längre
tid »hållit väl» med en af nabotöserna,
skulle i förra veckan besöka föremålet
för sin ömma låga. Det var icke första
gången han gjorde sådan giljarefärd. För
att icke de öfriga af husets folk skulle
märka deras nattliga böjelse för hvarandra,
brukade han - krypa ned genom
skorstenen till brygghuset, hvarifrån han
sen hade lätt för att obemärkt komma
in i sitt ideals kammare.
Mötestiderna voro alltid bestämda på
förhand af de unga tu, och brukade hon,
för att underlätta hans färd, ställa en
stege i den breda skorstenen. Emmellertid
ville ödet att stegen brast, då
han en kväll skulle förnya sitt besök
hos sin utkorade, och den stackars
ynglingen med sin brinnande kärlek föll
pladask ned i spiselmuren, der en del
lerfat voro uppstälda, hvilka förorsakade
sådant buller, att alla menniskor
i huset blefvo vakna; och, troende att
det fanns tjufvar i huset, rusade man
in i brygghuset, fann stegen i skorstenen
och började genomleta hvarje vrå,
att mau kunde finna den förmente
tjufven. Slutligen tänkte någon pä att
göra en titt in i dotterns jungfrubur
och fann mycket riktigt den man sökte
- under sängen. Nu blef det lif! Hela
gårdspersonalen strömmade dit; man
befalde »tjufven» att krypa fram, men
ogerna ville han hörsamma befallningen.
Ändtligen måste han lyda. När
han så kommit fram ur sitt gömställe,
reste han sig temligen skamset upp
sch sa: »Dä’ va’ bara ja som skulle
gau te Stina». Tablå!
Prenumerera i tid så att
ej något hinder i tidnin-
gens försändande må ega
rum.
Rättegångssaker
Sundsvalls kronohäkte i torsdags.
Stölder. Ransakning företogs inför Sundsvalls
rådhusrätt med f. badmästaren och
sadelmakeriarbetaren Gustaf Adolf Kilander från
Sundsvall häktad och tilltalad för olofligt tillgrepp
dels från hrr Kihlman & Co. diverse
lampor, porslin och glas m. m., till ett värde
af 36 kr. 39 öre, och dels från hr A. J. Lindgren
spjelledare, knifvar och gafflar m. m.,
värderade till 9 kr.
K. erkände tillgreppet från hr Lindgren men
påstod, att han hos hrr Kihlman & Co. erhållit
varorna af firmans dräng, Anders Johan
Andersson. Denne, vid ransakningen närvarande,
nekade att hafva gifvit Kilander några saker.
Saken uppsköts på åtta dagar, då Anderssson
vid hemtningsäfventyr skall iakttaga
inställelse.
- F. kolportören A. Larsson från Stockholm
hvilken - såsom bekant, häktats för
stöld af en sparkstötting, värderad till 12 kr.
- var instäld för rådhusrätten. L. erkände
tillgreppet.
Uppskof till nästa torsdag för prestbetygs
anskaffande.
De båda inbrottstjufvarne, J.E. Lund
och O.A. Bostedt, båda från Sundsvall, dömdes
af härvarande rådhusrätt: Lund för 2:dra
resan stöld i förening med inbrott till 1 års
straffarbete och 3 års vanfrejd, samt Bostedt
för l:sta resan samma brott till 8 månaders
straffarbete och 2 års vanfrejd.
Sundsvalls rådhusrätt.
För våld mot polisman fäldes i torsdags
sjömannen O.F. Lundqvist och vagnmakare
gesällen A.Andersson till samt lotslärlingen
E.W. Löfgren och Sjömannen A.G. Qvistberg
till 30 kronor böter hvarders.
Dyrt bränvin Torparen S. Andersson i
Rafnarp af Kristianstads län har för lönbränneri
af högsta domstolen dömts att böta 6,000 kr
Redskapen förklarades förbruten.
S.D.
Hårdt Victor Lennstrand, som är stäld
under åtal vid Malmö rådhusrätt för hädelse,
begärde vid målets senaste behandling upskof
för att hinna hos k. befhde utverka sig tillåtelse
att få från cellfängelset, der han afsitter
tre månaders fängelse för en annan förseelse
under bevakning personligen inställa sig å
rådhuset för att svara i målet. Uppskofvet
med ransakningen beviljades 14 dagar, men L:s
ansökan hos k. befhde om den ifrågavarande
tillåtelsen att fara till rådhuset har blifvit
afslagen.
Bref från Delsbo.
(till Sundsvalls tidning.)
Den 27 dec.
Den 24 dennes vid fyratiden på
morgonen nedbrann f. handlanden Carl
Ohlssons i Långede handelsbutik,
belägen efter allmänna landsvägen. Egaren
hade dagen förut aflyttat från orten
med allt lösörebo, hvadan ingen för
tillfället bodde i byggnaden. Genom den
stränga östliga vinden, voro flere
byggnader hotade, men räddades. Flere
personer hade på morgonen sett en man
med tänd lykta inträda i byggnaden,
ooh en stund derefter stod allt i ljusan
låga. Det är sålunda uppenbart att
mordbrand här föreligger. Byggnaden
var högt försäkrad i ett aktiebolag.
inteckningshafvare är handl. C. Lindgren
i Jobsmyra.
- Juldagen rådde storm med snöyra,
hvilket fortsattes hela dagen derpå.
Med några undantag när har Julhelgen
förflutit lugnt och stilla.
Gästen.
(För Sundsvalls Tidning.)
Der slår vid mången sluten dörr
En älskad gäst, han stod der förr.
Men, fastän väntad, har han ej
Fått komma in i huset, nej
Ty uti ringhet är han klädd
Och armod är hans hvilobädd.
Besynnerligt i alla fall,
Att han, som pånyttföda skall
De arma, vänfansfulla, små,
Så länge ska för dörren stå
Och der förgäfves klappa på
Fastän han väntad var ändå.
Det folk, som bor i mörka land
Och suckar under träldomsband
Behöfde endast, nu som förr,
För gästen öppna hjertats dörr.
Och de, som under oket gå.
Förlossning, frihet skulle få.
Men gästen ej det namnet bär,
Som gör att han välkommen är,
OM gästen hette ära, makt
Nog öppnades på hvarje trakt
För honom en och annan dörr,
Men han är ringa nu som förr.
Och likväl läser man hans ord
Och spisar vid hans nådabord,
Allt under det att sjelf han står
Förskjuten ifrån år till år.
Ej underligt det går på sned
I jordeland vid denna sed,
Med stolthet vill man lyckan nå,
Fastän vi skapades så små
Bland alla dessa stora ting,
Som himlarymden gå omkring,
Med stolthet som en ständig gäst
Man tror sig njuta lifvet bäst.
Men stolthet ammar endast strid,
Allt under det en väntad frid
Står utanför ännu idag
Hon bäres af en gäst så svag.
Som står vid hjertats dörr, förrådd,
Oeh utaf ingen själ förstådd.
Men önskar du, o stolta själ,
Få veta gästens namn, nå väl!
Den gästen heter ödmjukhet
Oeh sedan jordens mensklighet
För honom öppnat hvarje dörr,
Skall fridens morgon gry, ej förr.
E.O. Burman
Väderlekstelegram.
Stockholm den 28 dec. 1388.
Nytt barometerfall i norra Nordsjön.
Delvis frisk S.O.
Uts. Delvis frisk S. eller S.O.,
vexlande himmel, möjligen nederbörd i
vestra Sverige.
Grannlanden.
Norge.
Uppträde på Kristiania teater. Då
Knut Tivander i söndags på Tivoli
föredrog en af sina visor, kastades från
en af logerna, der några unga herrar
sutto med fruntimmer, innehållet af ett
glas på honom, emedan, såsom det påstås,
han skulle ha riktat en refräng om
»vissa damer» särskildt upp emot denna loge.
Sedan han slutat visan gick han fram
och tillkännagaf, att han ej vidare vill
uppträda den aftonen, så framt ej de
herrar ooh fruntimmer, som voro i logen,
aflägsnades.
Den herre, som satt honom närmast
i logen, en juris kandidat Knudsen,
kastade då sitt glas på honom.
Publiken tog hr Tivanders parti, och
sällskapet försvann från logen.
I Kristiania-pressen är händelsen
föremål för meningsutbyte, i det parti
tages än för den ene, än för den andre.
Saken skall underkastas förhör.
Danmark.
Svenska regeringen lär enligt danska
Dagbladet - hafva begärt upplysninar
hos danska utrikesministeriet rörande
utvisningen af de svenske skomakaregesällerna
Skomakaregesällerna och danska rättskipningen.
Nu hafva ytterligare fem
arresterade skomakaregesäller släppts ur
fängelset såsom fullkomligt oskyldiga,
efter att på lösa och oriktiga angifvelser
af strejkbrytare, af hvilka nu ett par
torde få plikta för mened, ha hållits
fängslade i 3-6 veckor.
Domaren kommer att åtalas af tre
bland dem genom höjesteretsadvokat
Octavius Hansen för oförskyld häktning.
Bland de lössläppto var en tredje
svensk, Lindqvist, hvilken man äfven
lär tänkt utvisa, sedan han i 17 dagar
suttit fängslad. Han hade nämligen blott
3 kronor på sig och för dem ämnade
man köpa honom biljett till Sverige.
men han uppgaf att han hade arbete
hos en viss mästare, oeh vid telefonering,
till denne bekräftades detta och
Lindqvist fick stanna.
Sydsv. Dagbl, gendrifver danska
Dagbladets påstående om att svensk lag
skulle vara lika ogästvänlig mot utländingar
som det nu i Danmark tillämpade
systemet, enligt hvilket man helt enkelt
vräker ut de främlingar man ej är
betjent med att hafva i landet.
Bref från Nordvestra Canada.
(Till SuudHvalls Tidning,)
(Chin Coulee Dunmore N.W.T.Can
den 3 dec. 1888.)
Ehuru långt liden har vintern ej ännu
gjort sig mycket kännbar här, men att
den väntas, i förening med snö för hvarje
dag, är troligt, emedan lokomotiven
anlagt - vinterdrägt. Icke utan rysning
tänker jag på den snart kommande
januari med sin »Snowdrift» och
»Blinards» och hvad allt det kallas. - Jag
har pröfvat två vintrar på N.W. Territoriets
prärie och vet således, huru de
smaka; sista vintren gick kölden ej
under noll mer än 50 gr. Farenh-Term.
- men det är vackert så.
Sommaren har varit god både för
arbetssökare ooh jordbrukare j frosten har
visat skadat något inom Manitoba, men
ej här i N.W. Territoriet.
»Settling» af landet pågår raskt, oaktadt
det kan synas nära nog omöjligt att
bosätta sig på den öppna och på alla
besvärligheter, men på inga bekvämligheter
bjudande prärien - Den lilla, men
lifliga Town-Lethbridge, hvars första hus
sprang upp ur jorden i augusti 1885,
eger nu ett innevånareantal af 2,000,
representanter från alla jordens hörn.
Rik tillgång på stenkol efter floddalarne
ersätter bristen på
bränsle, och från Lethbridge rulla
dagligen tre lastade tåg med nämda vara
att förse sträckan från Winepeg till
Brittish Columbia med bränsle.
Vi ha ännu en tråkig förbindelse med
F. Staterna, ithy att Canadian-Pacific
den enda bana, som går genom
Territoret. Påtänkt är dock nu en bana
mellan Lethbridge och Montana.
Jag har på senare tider sett att
Sverige i mångt och mycket söker att
efterhärma F. Staterna, mest i de många
förfalskningar och rån som begås, men
med den skilnaden att de göras mera
storslaget och för större summor i F.
Staterna än både Holms postväska och
Wimmermarkska affären kan uppvisa.
Och hals öfver hufvud komma de oss
stackars Canadabor till både nytta och
nöje, ty hit komma de »kassafriska» -
from the united States.-
På kapitlet om pengar far jag också
nämna att 20,000 dollars ännu utlofvas
för gripandet af en viss person vid namn
Tascott, som för ett år sedan råkade
slå ihjäl millionären Snell. - Att denna
summa hägrar för mången, få också många
kännas vid: sist blef en oförarglig
tidningsreporter, som aldrig gjort en mask
för när som nämnde Tascott;
men slapp med tre timmar.
Stackars Tascott! 20,000 för sitt
hufvud, ett mord på sitt samvete, en galje
i perspektiv, och några tusen detektiver
i hälarne - icke att afundas.
N. Dahl.
Utrikes.
Afrika.
Engelsmännnen vunno härom dagen
en lysande seger öfver sina motståndare
vid Suakim,
Öfver stridens förlopp föreligga nu
följande detaljerade underrättelser:
Kampen började vid fyratiden på
morgonen med en häftig eld mot arabernas
genom jordvallar befästa position; vid
samma tid hade i skydd af mörkret en
kononbåt gått några mil söderut i en
långt inne i landet inskjutande, vid
Handub belägen smal vik; vakteldar tändes
på stranden, halm-manequiner i uniform
placerades kring dem, skott aflossadee,
och derigenom ingaf man Osman Dignas
här vid Handub den föreställningen, att
en landstigning derstädes egde rum och
att man derifrån kunde vänta anfall.
Huruvida Osman lät lura sig af detta
låtsade angrepp eller han icke hade lust
att låta de under hans ledning stående
stammarne åter decimeras, vet man
icke så noga. Ett faktum är det
emellertid, att han icke ingrep i drabbningen
ooh öfverlemnade åt Mahdius 3,000
dervischer att bäst de gitte försvara sig
mot engelsmännens 4,000 man.
Två timmar varade kanonaden. Under
tiden hade den af Grenfellanförda styrkan
under fortens ooh krigsskeppens eld
närmat sig arablägret så långt, att de
vid första dagbräckningen befunno sig
endast en mil från dess jordvallar. Nu
öppnade de britiska marinsoldaterna från
en kulle med tio Nordenfelts mitraljöser
en mördande eld; åtminstone 300 araber
stupade innan egentligen striden vidtog
Detta skedde ungefär klockan sju.
Den egyptiska negerbrigaden, som stod
i första träffen, ryckte fram i stormsteg
och intog vallarne inom få minuter efter
ett häftigt handgemäng; så kommo
engelsmännnen (två bataljoner) och andra
egyptiska brigaden, och kampen var
afgjord. Några hundra dervischer höllo
änn stånd och nedsablades efter tappert
motstånd; meu större delen af fienderna
flydde, lemnande efter sig två
kanoner, i alla rigtningar oeh förföljdes
af de engelska husarerna och ridande
artilleri. Mahdisterna hafva efter hvad
som uppgifves förlorat 1,000 man eller
en fjerdedel af belägringskåren; engelsmännens
och egyptiernas förlust är större
än hvad som först antogs oeh utgöres
af åtta döde ooh nittio sårade, deribland
två i egyptisk tjenst stående engelske
officerare. Osman Dignas trupper, som
vid Handub betraktade skådespelet, voro
dervischerna öfverlägsna i antal, och de
senares anförare Naib hade några dagar
förut svårt sårats af ett sprängstycke.
Vid 60 å 70 graders köld.
Efter omnämnandet att temperaturen
vid polerna sannolikt nedgår till 60 å
70 grader under fryspunkten yttrar Med-
delanden för Helso- och sjukvård:
Vid en dylik temperatur måste de
yttre vilkoren för lifsexistensen te sig
långt annorlunda än under vanliga
förhållanden. Vin och öl äro förvandlade
till fasta kroppar och kunna blott i den-
na form njutas; endast den rena spriten
sitt mest koncentrerade tillstånd håller
sig ännu flytande. Oljorna hafva länge
sedan öfvergått i fast form och se u
som något slags såpa; kvicksilfret utgör
en hård, silfverglänsande metallklump
och kan hamras samt arbetas som jern.
Då metallerna och de kroppar som
äro goda värmledare komma i beröring
med huden, åstadkomma de brännsår,
emförliga med dem som glödjemet fram-
kallar; alla föremål och husgeråd af me-
tall kunna således ej handteras utan att
händerna äro skyddade af pelsvantar.
Ett af de märkligaste fenomen under
sådana omständigheter är det som
respirationen erbjuder. Den vattengas som
lungorna vid utandningen utgifva kon-
denseras ögonblickligen i form af en tjock
imma som snart nog omsluter hela
menniskan då hon en liten stund står stilla
på samma ställe. En person som går
framåt lemnar bakom sig en ångkvast
jemförlig med den som lokomotivet
under sin framfart sin framfart afgifver.
Är det då möjligt för en menniska
att ostraffadt underkasta sig de farliga
följder som dylika köldgrader medföra?
Doktor Maidge anser frågan kunna med
ja besvaras och dess lösning bero på
näringens tillgodogörande samt på
ämneomsättningen.
På latituder så höga som de ifrågavarande
erhålla magsäcken och digestionsapparaten
för öfrigt en förmåga att
assimilera födan som gränsar till det
underbara: en menniska kan under sådana
förhållanden i en enda måltid förtära
t.ex. flera kilogram kött. Smakorganets
egenskaper äro likaledes förändrade: att
äta tvål är en njutning, att dricka varmt
späck och olja bjuder ingalunda emot.
Man vet att sjöfarande som öfvervintra
i polartrakterna äro nödsakade att träffa
hvariehanda försigtighetsmått för att
hindra de ombordkommande eskimåerna från
att dricka ur all deras lampolja eller förtära
de ljus som de medfört til lyse. Sjömän
som ofta gjort dessa färder hafva
vanligen tillegnat sig samma smak,
Sådant är i korthet resultatet af den
omstämning i de organiska digestions-
förrättningarna som åstadkommes genom
ett lefnadsett i de trakter derstundom
menniskor blifva nödsakade tillbringa
längre eller kortare tider.
Spridda nyheter.
En djurtämjerska, en 26-årig flicka
vid namn Bertha Baumgarthner, omkom
på ett ohyggligt sätt under en föreställning
i ett resande menageri i den lilla
böhmiska staden Hohenwarth. Hon gick
in i en tom bur oeh dörren till en bredvid
stående bur öppnades för att
insläppa ett lejon och en bengalisk tiger,
Lejonet gick lugnt in; men tigern, en
best, som redan tre gånger sårat
sina väktare, lade sig i dörröppningen
ner till språng. Flickan miste besinningen,
ropade på hjälp och halkade. Med
det samma var tigern öfver henne, bet
henne först i axeln oeh derefter i
strupen, slet henne i stycken och släpade
henne med sig i buren. Hälften bland
åskådarne rusade i förskräckelse på
dörren. Vaktarne försökte drifva undan
tigern med glödande järn. Då man ändtligen
fått honom att släppa sitt offer
och drifvit honom in i den andra buren,
var flickan redan död. Lejonet tycktes
lika förfäradt som människorna och tog
ingen del i det ohyggliga uppträdet.
Skönhetstäflan i Turin. Från Piemonts
gamla hufvudstad skrifves:
Komitén för skönhetstäflingen här har
bestämt täflingen till den 26 och 28
januari men anmälningar skola före den
12 insändas till »Comitato del concorso
di bellezza» i Turin. Den 26 januari
öppnas täflingarna med en bal på
Teatro Scribe till hvilken alla de täflande
inbjudas, två dagar senare förkunnas
utgången. Första pristagarinnan erhåller
ett dyrbart standar af sammet oeh guld
10,000 francs i guldmynt, andra
priset består af en oriflamme (baner med
de franska liljorna) och en diamantbrosch,
tredje af en fana och en dyrbar ring.
Alla de täflande få bo fritt, och hvar
och en af dem får en vagn till sitt
förfogande. Många anmälningar skola ha
ingått från Italien Frankrike och Wien,
deribland »från en högt stående dam.»
Hvad som kan hända i Paris. En
portvakt i ett af husen vid rue de
Repos i Paris hade på längre tid
sett en af sina hyresgäster.
Han antog att mannen flyttat sin väg
och gick upp för att satta rummet i ordning
att hyras ut. Men der fann han
hyresgästen liggande död på sängen. Han
var en man på 60 år. Liket var till
hälften uppätet af råttor. Det fördes
genast till La Morgue. Mannen hade dött
en naturlig död, men det ohyggliga i e
ken är att liket legat ett halft år i ett
bebodt hus i Paris utan att någon haft
en aning derom.
Huru rättvisa skipas i Amerika. Lynchad
blef här om dagen i Liverpool, Förenta
staterna, en man vid namn George
Wheterell, som gjort sig skyldig till
flera mord.
Han satt instängd i en jernbur, då
fängelset plötsligt stormades, dörrarna
slogos in och den uppretade mängden
instörtade. Man sönderslog jernburen,
tvarpå Wheterell ryckte en klubba från
en af männen, med hvilken han slog
ned flere af angriparne tills hans ena
axel krossades af ett par revolverskott.
Han fördes nu till närmaste telegrafstolpe,
der han hängdes. Bland de många
mord han hade på sitt samvete var
äfven det på två svenskar, som han i
Silvertown mördat och kastat ned i en
grufva, hvarefter han sålde deras hästar
för 300 dollars.
Lynchning af hämd. "Bald knobbers’
Missouri ha åter låtit höra af sig.
Visserligen är denna mördareliga i det
närmaste sprängd och ledarne antingen
dödade eller inmanade i fängelse, men
de öfverlefVande figurera det oaktadt i
en och annan mordhistoria. En af
deras chefer, vid namn Dave Walker
arresterades nyligen och fördes inför
domstol, der han öfverbevisades och
förklarades skyldig till mord. Detta
afkunnades hufvudsakligen på
af de vittnesmål, som af fem
personer aflades. Nu inlöper den
underrättelsen, att alla fem blifvit med våld
en skara "Bald knobbers" släpade
från sina hem samt lynchade af hämd,
för det de vågat uppträda som vittnen
mot Dave Walker.
Fruktsamt äkta par. I sin tidskrift
Hygiaea n:r IV, berättar d:r Paul
Niemeyer att i Rönnigheims kyrka i
Zabergrän finnes en tafla, föreställande ett
äkta par med femtiotre (säger 53) barn.
Genom bref har diakonen derstädes
Fischer meddelat honom, att i rådhusets
krönika finnes antecknadt följande:
Omkring år 1498 lefde här ett äkta
par, vid namn Adam Stratzman och
Barbara Schmutzbrin, hvilka hade haft
53 barn tillsammans. Hon födde 18
gånger ett barn, fick 5 gånger tvillingar,
en gång trillingar, en gång sexlingar och
en gång sjulingar, inalles 38 gossar och
15 flickor, af hvilka 34 blefvo döpta,
men de 19 odöpta. Alla barnen dogo
i späd ålder, intet enda blef 9 år
gammalt. Föräldrarne fingo fira sitt
guldbröllop. Ryktet härom spreds så långt,
att kejsar Ferdinand I år 1519 sände
bud till staden och frågade, om historien
var sann, oeh blef kejsaren härom
ock underrättad.
Plockgods.
När man är rädd for smitta. Den amerikanske
kongressledamoten N., en för sin girighet
bekant herre, representerar i kongressen en
stat, der gula febern nyligen rasat. Hemkallad
af vigtiga göromfil. vandrade han härom
dagen på gatorna i staden X, klädd i en tjock
öfverrock, som snart blef honom besvärlig.
Då föllo hans blickar pft en blek gosse, som
hofligt helsade på den hemkomne lagstiftaren.
- Hallå, Jim, vill du bära min öfverrock
tills vi komma hem till mig?
- Hvarför inte, svarade Jim beredvilligt,
något hvaröfvor hr N. förundrade sig.
I början höllo båda jemna steg med hvarandra,
men snart blef Jim ett godt stycke
efter och tycktes ha svårt att släpa sig fram.
- Hallå ropade kongressmannen, om du ej
kan gå fortare, bär jag sjelf rocken.
- Ni får inte vara vred, herre, ursäktade
sig Jim, men när man kommer direkt upp
från gula febern, har man inte stora krafter.
- Gula febern! ropade kongressledamoten,
som var känd för att bära stor fruktan för
alla smittosamma sjukdomar.
- Ja, jag kom från sjukhuset för två timmar
sedan, svarade Jim lugnt. Här har ni
rocken, han blir mig för tung att bära.
- Gå bort ifrån mig, säger jag! röt
kongressledamoten. Om du kommer mig nära,
slår jag ihjel dig! Kommer direkt från sjukhuset
och säger inte ett ord derom! Jag vill
inte ha rocken - gå bort, säger jag dig! " ’
Bränn gerna upp rocken! Här har du
drickspenningar, men gå din väg
Hr N. sprang allt hvad han kunde för att
komma ur Jims närhet. Denne blef plötsligen
åter rask och kry. Med rocken på armen
och penningarne i handen påstod hon att
sjukhuset är en god sak - i synnerhet om man
ej varit der.
En mycket ung amerikan anträffades gråtande
vid stranden af en flod. Man frågade honom
om orsaken till hans tårar och han utbrast
till hälften snyftande till hälften ond:
- Jag är borttappad. Min Mamma har tappat
bort mig. Jag sa menniskan´, att hon skulle
tappa bort mig
Den Lilla trösterskan. Mamma, till lillan som
som ligger på golfvet bredvid jagthunden:
- Cissa lilla, hvad gör du der?
- Jo, ser du mamma, pappa har inte tagit
Klinga med sig på jagt i dag. Nu gråter hon,
stackars Klinga, och för att trösta henne läser
jag en rolig Mt för henne ur Svenska Jägur-
förbundets tidskrift.
Prinsessan Bernadotte och - sömmerskan. Här
om dagen gjorde prinsessan Bernadotte ett
besök hos en friherinna i Karlskrona. Prinsessan
fick vänta bortåt en timmes tid, innan friherrinnan
behagade visa sig. Men det hade sin
särskilda orsak, enär friherrinnan piga trodde
prinsessan vara en - sömmerska.
Så kom ändtligen friherrinnan men––
»Ack, ä’ de prinsessan, å’ ja’ som trodde de’
vara sömmerskan».
»Lyckligt för sömmerskan; hennes tid är
kanske dyrbarare än min», anmärkte prinsessan
Bernadotte och aflägsnade sig.
Charad.
(För Sundsvalls Tidning af E. O. Burman.)
Som snön var Annas kind,
Men ej så kall.
Hon var mitt företa
Och i alla fidl
Också mitt andra,
Ja, mitt hela äfven.
Uttydning af charaden i n:o 99: Nyår.
Sundsvalls Tidning
utdelas - förutom å Tryckeriet vid
Trädgårdsgatan - å följande ställen:
I Gottfr. Östemans Cigarrhandel
" Manns Hushållsmagasin
" Collins Bokhandel
" W. Ahlstroms Bokhandel.
" Rob. Sahlins Pappershandel
" Kihlmans Cigarrbutik vid hamnen.
" " " Storg.
Wallenbergs Cigarrh. vid Vängåfvan.
Å Stenhammaren:
Hos Handl. G. Göransson och
G. Pihlblad.
Å Stadsmon:
Hos Handl. Ahrnström och Dolck.
Å Skönsmon:
Hos A. Smedberg.
Å Skönsberg:
Hos E. Sundström.
Å Kubikenborg:
Hos Carl Lind och Mannerberg.
- 172
berätta mig sedan, när ni vill. Låt mig nu föra
er till mitt hus.»
Vid närmare eftertanke ändrade dock generalen
sin plan. Han hade flera tjenare, och
dessa skulle utan tvifvel blifvit mycket
förvånade, om han vid denna timme kommit hem
med ett ungt fruntimmer. Sålunda beslöt han
att föra Nell till ett af de förnämsta hotellen,
der man vore van att alla tider på dygnet
mottaga resande.
Här lemnade han henne i godt förvar.
Breretons hushållerska, mrs Chubb, hade
bland hans slägtingar namn om sig att vara en
mycket beslutsam och talför dam. Hur som
helst härmed, kom han för sin del förträffligt
öfver ens med henne.
När genalen underrättade henne om sin af-
sigt att taga till sig en lady, »dotter till en
gammal vän», gjorde hon icke heller den minsta
invändning deremot.
Ehuru mrs Chubb i början trodde, att det
var en miss »i sina bästa år», som längtade att
blifva generalska, lofvade hon att söka göra det
så angenämt som möjligt för henne i huset.
»Herrn är en rik man, och jag ser ej något
skäl för honom att lefva ensam», sade hon
sedan till hofmästaren. »Hvarför skall man spara
och spara för att lemna allt till sina slägtingar?
Jag kan ej med en enda af dem, med undantag
af mr Fred.»
»Ja, han är en fin karl, det medger jag,
ehuru han legat i tvist med familjen.»
»Det är de, som tvistat med honom»,
förklarade mrs Chubb. »De blefvo förargade och
stälde till spektakel, derför att han gifte sig med
en ung dam utan pengar; men herrn tog hans
- 173 -
parti, och fast mr Fred och hans fru äro de
enda, som ej springa här oupphörligt och smickra
gubben, så glömmer han dem nog icke i sitt
testamente. Kom ihåg, hvad jag sagt!»
Vid frukostdags hemtade generalen sin skyddsling.
Då vagnen kommit fram till hand hus,
hviskade den gamle gentlemannen hastigt:
»Hvad skall jag kalla er, kära barn? Ett
namn måste ni väl ha ändå?»
»Weston kanske?» frågade hon. »Passar
icke det? Det var ju vid Westminsterbron, ni
träffade mig.»
Han nickade.
För mrs Chubb, som mottog den unga
damen i porten, blef hon sålunda presenterad som
miss Weston.
Tre stora koffertar, som generalen köpt och
låtit fylla, innan han begaf sig till hotellet,
antydde att hon ämnade stanna en längre tid.
»Jag begär icke bättre än att hon gör det»,
yttrade på tal härom mrs Chubb till ett par af
tjenstfolket. »Hon har det älskligaste ansigte,
jag på länge sett, och det märks på herrn, hur
belåten han är. Jag tycker, hvad de gamla
kattorna sk’a bli rasande!»
Om detta uttryck hvarmed hon åsyftade
husbondens systrar, kan förefalla litet opoleradt, så
må man till hennes ursäkt anföra, att dessa
damer länge varit en bokstaflig husplåga.
»Jag skulle gerna vilja kalla er Gladys.»
De sutto tillsammans efter supeen.
En stor hänglampa upplyste rummet, hvilket
- 176 -
,»Jag visste, hvad hela verlden vet, att Royal
Charteris gift sig med en flicka, hvars vittnes-
mål kunnat bli besvärligt för honom. Ryktet
säger, att lady Chartens strax efter bröllopet
återvände till St. Hilda, och att hon nu för sin
helsas skull rest till södern.»
Den unga damen suckade.
»Det förekommer mig som om jag förde ett
dubbellif!»
»Baroneten har väl, föreställer jag mig, sjelf
utspridt detta rykte för att göra det möjligt för
er att återvända till honom. För min del visste
jag, att hans hustru vore kusin till lord
Delamere; men att det var ni, hade jag ingen
aning om.»
»Ni yppar ju ej for honom, hvar jag
uppehåller mig?»
»Aldrig utan er tillåtelse. Men apropos, ni
vet icke, att ni ärft en stor förmögenhet. Ni,
som i natt sade er stå hemlös i verlden, är
egarinna till Delamereska godsen, hvilka ge er
en inkomst af Gud vet hur många hundra tusen
om året.»
Nell såg något förvirrad ut
»Jag förstår er icke ...»
»Allt sedan er morfars död har hela hans
förmögenhet tillhört er. Claude hade redan
under lordens lifstid visat ett vansinnigt slöseri,
och de andra tyckte han aldrig riktigt om.
Lady Delamere sökte emellertid ställa så till, att
slägtens hufvudman ändå skulle komma åt
rikedomarne. Hon skaffade sig förordnande som er
förmyndare, och under alla dessa år ha sönerna
fått tillgodogöra sig edra inkomster.»
Nell kunde ej tro sina öron.
- 160 -
Vi hafva redan en gång förut mött den gamle
herrn. Det var general Brereton.
Han hade hvarken hustru eller barn. För
länge sedan älskade han en flicka, mycket yngre
än han sjelf. Hennes bekanta log åt hans frieri.
Sjelf gjorde hon sig ingalunda lustig déröfver,
men sade honom öppet att hon aldrig kunde
blifva för honom något mer än väninna.
Längre fram såg han henne bryta med sina
slägtingar och gifta sig med en man, gom var
dem fullt jemlik i allt annat än börd och rikedom,
det enda emellertid, som hade betydelse
för den stolte fadern, hvilken försköt henne.
Från den tiden slog generalen alla
giftermålstankar ur hågen.
Det var ovanligt att se honom ute vid denna
timme. Saken förklarades helt enkelt deraf, att
han superat hos en nevö och derefter stannat
några timmar, emedan dennes barn helt hastigt
insjuknat. Den gamle herrn ville ej aflägsna
sig, förr än doktorn fått se om den lilla.
Då begaf han sig emellertid hemåt, trots
föräldrarnes bemödanden att kvarhålla honom öfver
natten.
»Jag sade min hushållerska, att jag skulle
komma hem, och man bör stå vid sitt ord», var
hans enda svar.
»Men det är ju långt öfver midnatt», envi-
sades nevön. »Hon väntar er ej längre.»
»Natt eller dag, det är likgiltigt för en
gammal soldat, min käre Fred. Laga nu, att ni
komma till sängs. Aftonen har gifvit oss nog
af både glädje och bekymmer, och jag vill icke
uppehålla er fem minuter längre. Godnatt!
Underrätta mig på förmiddagen, hur det står till
med barnet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
