Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
EVIGHET
g)
Jeg saa ikveld dit ansigt, evighet.
Med lukte vinger hvilte høstens vind
blandt gulnet aspeløv —, et purpurskin
faldt over aaserne, da sol gik ned.
Nu kommer natten, kold og fuld av fred,
med tusen løvfalds hilsen til mit sind.
Som lys og varme dør med solens skin
forsvinder vi. Men livet varer ved.
Og dog vort liv kan evigheten rumme.
I kval og lyst, — naar tiden stille staar,
den skjænkes os av nattens lapiskumme.
— Ifald din skjæbne vil det, skal du kjende
de dage, hvorav en er tusen aar,
og nætterne, der synes uten ende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>