4 Fermentum Ventriculi eller Magesyra, kan jag icke förstå. Det lärer twifwelsuthan, wijda det från sielfwa blodet genom körtlarne warder uthsijladt, eij hafwa annan natur, är blodet fielf har. Är blodet suurt, så moste spot ten och magesafften äfwen så wara; men de blodet är bögeligt til rötha, är både spott och magewatnet af samma art. Doch i förstone och straxt effter wij hafwe ätit något vegetabile elle jordwext, inclinerar spotten och magewatnett en jäsning; derföre man och läser, at Indianer ne tugga en roth, som heter Bethel, när de haf wa ätit, och samla all spotten uthi ett käril, hwilken sedan opjäser och blijr til ett slags dricka fö@ dem. Der samma roth tugges långt effter tlj hafwa ätit, blijr ingen jäsning af. Följer altså at all math, gonom tändernas sönderskärande, magans sammandragande, spottens förmän gande, och midarnets samt underbukens Mu clars bearbetande, warder sönderdelad, utl miölkad och smält. Men wid ingen krämpa kan man så säker finna sin rächning af Suur-Bruns drickandet som då man är beswärad med Matkar i magar och tarmarne. Ty det är snart sagt ingen säkare tilflycht i det tilfället, än til Järn-Vitril, antingen det då är uplöst i watn, eller gifwes för sielft. Mången menar fuller, at barnen allena äre med denne plågan behäfftade, som ock wore til önskandes; men jag fruchtar, at nästan ingen ålder är frij för dem, hwarken ung elle gammal, hög eller låg. Dekännemercken mat h