Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
vo den ciste Folkungen Albrekt, Under
Kalmare-unionen, då utländska regenter
Skulle styra i Sverige, hoppades adeln ett
gyllene tidehvarf. Ridderliga värdigheter, nya
län och nva tillfällen att utsuga landet
erbjödo sig åt dem, som förstodo ätt hålla
sig framme. Det infördes ordentligen i
privilegierna, att icke ens regenten skulle få
köpa eller panta till sig och kronän något
frälsegods, alldenstund ridderskapet och
frälset derigenom förnedrades. Konungarne
måste derföre, liksom adeln, genom
våldgästning och gärder, kastade på allmogen,
söka sina intrader, och de, som drogo rikets
tunga, fingo heta "ofrie, ofrälse och
van-bördige." Bondenamnet, förut så hederlig!,
råkade derigenom småningom i förakt.
Likväl visade sig ännu, att allmogen utgjorde
folkets kärna, då Engelbrecht trädde i
spetsen for densamma. Det Var en strimma af
frihet, af en sann och ädel frihet, stödd på
mensklighet och rättvisa, som då uppgick öfver
Sverige. Men detta norrsken försvann snart 2
det fördunklades af adelns ränker och den
ädle frihetshjälten foll för en fanatisk
a-delsmans nidingshand. Allmogen sörjde, men
fältet var nu öppnadt for ch mängd af
listiga anläggningar, hvarigenom
adelsmännen sins emellan täflade om rang och
företräde: endast i ett voro de eniga, att un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
