Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
derfligaste regenter, som innehaft Sveriges
thron. Omgifven, alltifrån spädaste åren,
&f alla bördens mest trångbröstade
representanter, genomträngd af inbillningen om
sitt blods gudomliga ursprung och deraf
följande anspråk, bibehöll han likväl en
känsla af rättvisa och kungligt ädelmod,
hvilken otvifvelaktigt förtjenar aktning, medan
lians inskränkta förstånd och oförmåga att
rätta sig efter tiden, störtade både honom
och hans folk från höjden af makt och an»
seende. Vid 1SOO års Riksdag hade Gustaf
Adolf bort lära k ån Ka Sveriges Adel, om
lian icke gjorde det förr. Då frågan
gällde Banko- och Riksgäldsverken, uppträdde
g>å ett frimodigt sätt flere af de Adelsmän,
.Bom ägde den största bildningen, den
ungdomligaste k.afteu och derför räknade på
de lifligaste sympatierna, och yrkade publir
(Citet af dessa verks förvaltning. Saken var
i eig sjelf ieke orättvis, men herrarne
stridde icke såsom rättvisans och den allmänna
principens förfäktare, utan såsom
Adelsmän, hvilka ytterst utgingo från sina
privilegier, åberopade dem, och då de ieke
vunno, förkastade dem. Konungen yttrade
«in grämelse öfver det som förefallit, men
lät herrarne afkläda sig sina adliga värdiga
-Aster. Han antog således att de adliga
privilegierna icke äro oafb ändliga och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
