Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Konungen äger att i adligt stånd upphöja män, som, genom
trohet, tapperhet och dygd, lärdom och nitiska tjänster, gjort sig af
konungen och riket synnerligen förtjänte. Konungen må jämväl, såsom
belöning för stora och utmärkta förtjänster tilldela adelsmän friherrlig
och friherrar greflig värdighet. Ej må adelskap eller friherrlig eller
greflig värdighet, som hädanefter förlänas, tillfalla flere, än den, hvilken
adlad eller upphöjd blifvit och, efter hans död, i rätt nedstigande led
efter led, hans äldste manlige bröstarfving af äldsta grenen, samt,
efter dennas utgång, stamfaderns närmaste manlige afkomling, af då
lefvande äldsta slägtgren, och så vidare. Om, genom arf, adligt stånd
tillfaller den, som redan blifvit däruti själf upphöjd, eller genom
närmare arf insatt, upphöre hans eget adelskap, så framt detta icke är af
högre värdighet, i hvilken händelse stamfaderns adelskap öfvergår till
närmaste slägtgren; finnes ingen sådan, utslockne ätten. Förklaras
någon sitt adelskap förlustig, tillfaller detsamma den, som därtill, enligt
här stadgade grunder, närmast berättigad är» (Regeringsformen, § 37.)
( tannes 1
kid STADT-;
B OTHEK j
OUSSLURF
,
v—
STOCKHOLM 1898
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
