Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härtill medverka många orsaker. Ofta utlägga vi vallarna först sedan
vi genom upprepade grödor fått jorden utsugen. En annan orsak är,
att man använder alltför ensidiga fröblandningar; i Norrbotten låter man
ofta jorden växa igen till vall af sig själf, hvilket också är orätt. Vidare
underlåta vi att gödsla vallarna. Vi mena ofta, att vallen ej suger jorden,,
utan jorden hvilar sig — ett oegentligt uttryck. Vallväxterna taga
ganska stora mängder näring ur jorden, och denna näring behöfver ersättas.
En annan bidragande omständighet till de oftast svaga skördarna är att
man betar vallarna för hårdt och för länge om höstarna. Därigenom
försvagas plantorna, bli mindre vinterhärdiga, och gå ut under vintern.
Vanliga vallar utläggas
antingen i höstsäd eller vårsäd.
I södra och mellersta Sverige
kan man utså gräsfröet i en
skörd, som man ämnar låta
mogna, men i Norrland bör
man helst utså i säd, som
skördas grön, såvida man
ej föredrager att undvara
skyddssäde. Där vallen skall
bli mera långvarig, är det
lämpligt att utså den utan
skyddssäde. Användes sådant, bör det ej sås för tjockt och bör ej få stå
kvar alltför länge.
Då man utsår i höstsäd, bör man i södra och mellersta Sverige helst
utså det gröfre gräsfröet på hösten, under det att man utsår klöfvern
på våren. Då man sår ut i vårsäd, bör man tillse, att fröet myllas
medelst harfning med vanlig harf. Många vallar misslyckas, därför att
man försummar att mylla fröet.
Det mesta i vårt land använda gräsfröet, utom en del klöfver och
timotej, importeras från främmande länder med långt mildare klimat än
hos oss. Det vore i hög grad önskvärdt, att man började mera allmänt
odla klöfver och gräsfrö, åtminstone i de mängder vårt eget land
behöfver. Då det från sydligare trakter kommande klöfver- och gräsfröet
i Norrland ger ett mycket dåligt resultat, är det ett lifsvillkor för en
framgångsrik vallodling i dessa vidsträckta bygder, att fröodlingen blir
mera allmän. Men äfven mellersta och södra Sverige är i behof häraf.
Vallen bör bestå af en blandning af klöfver och gräs, och denna
blandning bör innehålla så många sorter som möjligt, men med nödig hänsyn
till markens beskaffenhet. Vidare bör man icke spara på utsädet.
Vi skola icke här anföra några förslag till fröblandningar, utan endast
göra några påpekningar. Fröblandningen bör vara sådan, att man
utnyttjar utrymmet såväl öfver som under jorden. Därför bör man
använda högväxande gräs, mellangräs och bottengräs. Man kan praktiskt
Bild 20. Svensk hästräfsa.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
