Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första året skall kalfven uppfödas kraftigt. Den kan släppas på
bete under sommaren, men bör då erhålla tillskott i form af
kraftfoder, och om möjligt äfven skummjölk. En sak, som man heller
icke får försumma, är att gifva kalfven kroppsrörelse eller rastning.
Denna kan börja ganska tidigt. Föder man kalfven kraftigt men
underlåter att rasta honom, får man ett djur med gödegenskaper men intet
mjölkdjur. Kroppens olika organ skola utvecklas harmoniskt, och för
att så skall ske, måste kraftig rast gifvas. Oftast få kalfvarna under hela
vintern och en god del af sommaren stå stilla i en trång kätte. Ett
sådant uppfödningssätt skapar svaga djur i ena eller andra hänseendet.
Andra året skall man se till att kvigan får en närande men billig föda,
till största delen bestående af hemmaproducerade foderämnen. Hö är
ett utmärkt foder och bör gifvas i ganska stor utsträckning, vidare god
halm och 10—15 kg. rotfrukter. Dessutom ger man, om så skulle
behöfvas, något kraftfoder. Rastningen är fortfarande lika viktig.
Kvigan bör ej föras till tjur, förrän hon fyllt två år. Kraftigt
utveckladt djur kunna utan skada bli betäckta vid denna ålder, men mindre
utvecklade djur får man låta bli äldre. I annat fall sättes djuret alltför
mycket tillbaka i utvecklingen.
NÖTBOSKAPENS UTFODRING.
Vi skola nu öfvergå till själfva utfodringsfrågan. Det båtar ej stort
att hafva ett bra stall och goda djur, om vi gifva dem en så svag
utfodring, att de ej kunna lämna någon vidare afkastning. I så fall bli
djuren försvagade, och vi erhålla icke den inkomst, som vi eljest skulle
kunna bereda oss af dem.
Det foder vi använda till våra djur tjänar tvenne syften. En del
användes för kroppens underhåll. Detta kalla vi underhållsfoder. En
annan del eller det, som ej åtgår för underhållet, användes för
produktion af mjölk, fett, kött o. s. v. Detta kalla vi produktionsfoder. Under
sådana förhållanden är det klart, att underhållsfodret måste djuren hafva
för att kunna lefva, och om produktionsfodret är för knappt, få vi för
liten afkastning, men är det för rikligt få vi för dyrbar utfodring.
Djuren äro liksom växterna i behof af vissa näringsämnen, som i
större eller mindre mängder ingå i fodret. Dessa näringsämnen äro
ägghviteämnen eller proteinämnen, fett, kolhydrater, salter och vatten.
Ägghviteämnena äro fodrets dyrbaraste beståndsdelar och användas
dels för kroppens underhåll, dels för fostrets utveckling och dels för
mjölkbildningen. Enligt vetenskapliga utredningar behöfva nötkreaturen
dagligen för kroppsunderhållet 65 gram smältbar ägghvita pr 100 kg.
lefvande vikt; för en ko, som väger 450 kg., blir det sålunda i rundt tal
300 gr. ägghvita pr dag. Dessutom behöfves dagligen en viss mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
