Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skola till slut med några ord beröra själfva mjölkningsfrågan.
Småbrukaren har i regel ej samma svårighet att få djuren mjölkade som
den större jordbrukaren, men det oaktadt är det ej alllid mjölkningen
blir utförd på ett rätt sätt. Innan man börjar mjölka, bör man med en
fuktad handduk af säckväf väl aftorka kons jufver och buk. Detta för
att få mjölken så ren som möjligt. Mjölkningen bör därefter utföras
med torr hand och äga rum utan afbrott. Man bör vidare vara
angelägen om att få fram de sista mjölkdropparna, dels för att få så
mycket och dels så fet mjölk som möjligt, då de sista dropparna äro så godt
som grädde. Genom alt mjölka väl ur, utvecklar man kons förmåga att
lämna mjölk, men genom att mjölka ur dåligt, minskar man denna
hennes förmåga och kan t. o. m. förstöra hennes jufver. Mjölkningsarbetet
är därför gårdens viktigaste arbete.
I småbrukarehemmet bör man alltid lära barnen att mjölka och låta
dem deltaga i skötseln af djuren. Men man bör tillse, att de göra sina
sysslor under nödig tillsyn. I annat fall kunna de lära sig slarfva och
sköta djuren illa, då hela familjens ekonomi riskeras. Man har sagt,
att i vår tid kommer småbrukets största afkastning genom kospenens
trånga öppning, och detta är sant. En duglig småbrukare bör
ovillkorligen vara en förstående kreatursskötare. Endast därigenom kan
småbruket bli verkligt lönande och en god ekonomi skapas.
SVINSKÖTSELN.
Då vi i det föregående talat om ladugårdsskötseln såsom småbrukets
förnämsta inkomstkälla, ha vi ingalunda glömt en annan viktig gren
af husdjursskötseln, nämligen svinskötseln.
Om detta läses af småbrukare från södra Sverige, kan jag vara
öfvertygad om att få instämmanden. För dem står det tydligt och klart, att
det skulle vara svårt att få debet och kredit vid småbruket att gå ihop,
om de ej hade svinen att hämta inkomster ifrån. Emellertid tror jag,
att i många trakter af vårt land skola småbrukarne skaka på hufvudet
och säga: »Ja, kor de betala sig kanske, men se svinen de kosta mera
än de smaka.» Detta är emellertid en fördom, beroende på en del
sorgliga erfarenheter från svinuppfödningen. Är det svinens skull? Jag tror
det knappast. Svinen äro sådana, att om de skötas med omsorg och
förstånd, så betala de sig synnerligen väl, mången påstår bättre än korna.
Huru därmed förhåller sig, vill jag låta vara osagdt. I själfva verket är
det emellertid så, att allting går bra, som skötes med intresse och
sakkunskap, och lika säkert är, att allting som skötes utan dessa
förutsättningar lämnar dåligt resultat. Detta gäller lika mycket om olika grenar
af landthushållning som om — guldgräfning.
Svinskötseln kräfver, för att lämna godt resultat, för det första ett
lämpligt svinhus, för det andra lämpliga svin, för det tredje en för svi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
