Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehåller snäckskal, en annan träkol, krossade till ungefär en kaffebönas
storlek, en tredje fin sand (vägstoft) eller aska. Dessa lådor kunna äfven
hängas upp på nedre delen af väggen för att öka utrymmet på golfvet.
En lämplig vattenho hör äfven till de nödvändiga inventarierna.
Golfvet bör vara täckt med ett fotstjockt lager torfströ, hackelse, löf eller
dylikt. Detta golfströ bör vara torrt och ligga så löst att hönsen utan
svårighet kunna röra om och sprätta däri.
Utanför hönshuset bör finnas en eller helst flera inhägnade hönsgårdar,
där hönsen kunna vistas under den tid af året, då de kunna göra skada
i trädgården eller å omgifvande åkrar. Denna inhägnad, som bör vara
så stor som möjligt, skall delvis vara gräsbevuxen, och man kan i den
plantera fruktträd och bärbuskar. Kan den delvis besås med säd eller
klöfver, är detta en fördel. En grusad plan bör dock alltid finnas inom
inhägnaden närmast hönshuset. Inhägnaden kan göras af trä eller
ståltrådsnät. Saknas skydd i omgifningen, bör den nedre delen göras af
bräder, ytor eller dylikt, så att hönsen ej för mycket utsättås för
blåsten.
Under vintern bör man om möjligt bereda hönsen ett sprättrum i
ladan, på logen eller å annan lämplig plats, där de, då vädret ej är för
kallt, kunna tumla om af hjärtans lust. Detta sprättrum bör alltid
innehålla något löst golfströ. I annat fall frestas icke hönsen att sprätta och
röra sig, en viktig sak som vi senare skola se.
HÖNSHUSETS INVÅNARE.
Det finnes ett otal hönsraser, och vi skola endast påpeka några af
dem. Gul Orpington är en god hönsras, som lämpar sig för både
köttproduktion och äggläggning. Plymouth Röck är äfven både kött- och
värphöna. Wyandotte är en ganska omtyckt ras. Leghorn äro
uteslutande värphöns och hafva fått en synnerligen stor spridning inom vårt
land.
Äfven om de olika rasernas individer äro hvarandra tämligen lika
till det yttre, kan deras värp förmåga vara ganska olika. Liksom olika
kor mjölka olika mycket, så kunna de olika hönsen lägga ett mycket
olika antal ägg. Det gäller därför att lägga på kycklingar till
värp-stammens förökning och föryngring efter de allra bästa hönsen. I regel
vill man lägga på efter de höns, som rugga tidigast. Dessa äro oftast
också de bästa värparna.
Det gäller således för det första att skaffa sig en god värpstam, och detta
är ju ej så svårt eller kostbart. Det finnes emellertid en annan
omständighet, som ofta är orsaken till hönsskötselns dåliga ekonomiska resultat.
Det är att vi låta hönsen bli för gamla. När en höna lagt ägg i två år, då
är hon i regel färdig att utgallras. Icke desto mindre finnas höns i våra
små hönsgårdar, som kanske äro 5, 6, 7 år gamla. Sådana äldre liöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
