Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med två hästar och två kor. Om man har så dyr dragkraft, då är det
fara för att det skall gå illa.
Är arealen liten och grödan klen, blir det hästen, som tar den
hufvudsakliga mängden af fodret och därtill det bästa; kon får ta resten och
lämna den mjölk hon kan. Hästen får hö och hafre, under det kon
får nöja sig med hö och halm. Hästen lägger gödseln på vägarna, så
att tegarna, som årligen beröfvas näring, få endast en ringa del åter. Ett
sådant jordbruk har mycket svårt att komma framåt. Om hästen
användes till legda körslor och på detta sätt hjälper till att skaffa
penningar i småbrukarhemmet, då kan det vara någon idé, men det är ej
ofta så är förhållandet, åtminstone icke i södra och mellersta Sverige.
Och om hästen ej användes för extra förtjänst, blir det ännu sämre, ty
den producerande delen af djurantalet blir för liten.
Vi måste på de mindre småbruken undvika att hålla häst och i stället
använda korna som dragare. Där man har en ko, en häst och ett
ungdjur, kan man hafva tre kor. Dessa tre kor kunna, om småbrukaren
hufvudsakligen sysslar med sitt jordbruk, användas som dragare. Två
duktiga kor draga bättre än en häst, om denne ej är mycket stor.
I vissa bygder är det vanligt att köra med kor, och det väcker intet
som helst uppseende. På andra håll blir man utskrattad såsom i hög
grad löjlig, om man vågar spänna korna för en plog eller en vagn.
Skrattet gör i och för sig inte mycket ondt, men det värsta är, att de äro
mycket få, som våga trotsa det. Den allmänna meningen är den
ledstjärna, efter hvilken man ställer kursen. Men det är ingenting att skratta
åt, utan tvärtom något helt naturligt, att den mindre brukarens torfva
icke kan föda särskilda dragare. Dessutom vill jag påminna om, att alla
verkliga föregångsmän i början blifvit utskrattade. Det är ofta ett tecken
på en duktig karl, att han blir utskrattad, nu såväl som förr. I regel ha
alla föregångsmän den första tiden blifvit förlöjligade.
Korna äro utmärkta som dragare och arbeta villigt. Man bör alltid
söka skaffa ett par goda selar till dem, ty de arbeta bättre med sådana
än med ok. Vidare får man komma ihåg, att korna ej böra arbeta
bela dagen, utan två à tre timmar på förmiddagen och lika mycket
på eftermiddagen. Om man ger dem ett extra tillskott af kraftfoder,
mjölka de lika bra som förut. Det är i själfva verket en så billig
dragkraft, att man icke kan skaffa någon billigare. Alla småbrukare, som
ej kunna hålla 4 kor jämte häst, borde hålla sig med endast kor och
använda dem som dragare. Till tyngre plöjningar kan man stundom
få använda legda hästar.
När man når upp till en areal af 10—15 tunnland odlad jord, vill
man i allmänhet hålla sig med liäst. Då är arealen så stor, att det är
svårare att reda sig med korna. Att det går har man dock sett
exempel på. Och det kan ifrågasättas, om det icke i hvart fall vore bättre att
hålla sig med ett par stutar eller oxar på ett sådant ställe. Om man köper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
