Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medverka till att göra vårt land stort och mäktigt. Men vi få icke
låta föreningsverksamheten tjäna egoistiska syften. Vi ha ännu mycket
ogjordt i föreningsväg, och hela vår sträfvan med alla dessa föreningar
går ut på att göra vårt yrke lönande, hvarigenom vi draga nya
krafter till torfvan, skapa välstånd i de många hemmen och ett rikt och
välbärgadt land, ett land där ingen lider nöd, utan enhvar har sitt
dagliga bröd. Jag är frestad att instämma med Heidenstams Ingefrid, som
med tanke på sitt folk utbrister: »Ni män som bo där i skogarne,
gårdsmän och ödemarksmän! Så länge ni lita till egen kraft, går det er bäst.»
Föreningsverksamheten är till just med det målet för ögat, att
landtmannen, småbrukaren skall gå fram i egen kraft, arbeta på att bygga landet,
utan att ständigt ropa efter hjälp från det allmänna.
RÄKENSKAPER.
Det är mycket ovanligt, att småbrukaren för räkenskaper. Tack vare
småbrukspremieringen ha emellertid sådana börjat föras här och där i
bygderna, mången gång motvilligt och först sedan alla möjliga sätt för
öfvertalning måst användas. Vi kunna säga, att resultatet af dessa
räkenskaper är öfverraskande godt.
Landtmannen har en benägenhet att underskatta sitt yrkes
möjligheter, som ingen annan yrkesutöfvare, och på samma gång en
benägenhet att klaga, som är lika farlig. Han säger med den största
öfvertygelse, att jordbruket bär sig öfver hufvud taget icke, ladugårdsskötsel
är ett nödvändigt ondt, svinskötseln är förlustbringande och
hönsskötseln ruinerande. Det där har man hört far och mor säga, och det
fortskaffa!’ man med den största plikttrohet till sina egna telningar, med det
resultat att dessa tack vare de goda kommunikationer, som numera
finnas, lämna torfvan eller fosterlandet för att gå ovissa öden till mötes i yrken,
där man klagar mindre men knappast har det bättre än inom jordbruket.
I småbrukspremieringsräkenskaperna finner man däremot oftast, att
jordbruket alls icke är så dåligt. Det ger kläder, föda, husrum, utskylder och
stundom en icke så liten slant öfver. Detta verkar i första hand
öfverraskande. Då man förr gick och tittade endast i den tomma plånboken,
tyckte man det var ett dåligt resultat, men då man i räkenskaperna
finner, att man har flere och bättre djur vid årets slut än vid årets
början, att man har ett större värde på egendomen genom gjorda
förbättringar, då får man en annan syn på saken.
Skulle det ha gått dåligt med någon viss gren af hushållningen, t. ex.
ladugårds- eller svinskötseln, då har man anledning att göra sina
reflexioner hvarför det gått så, om man tilläfventyrs själf bär skulden. Börjar
man så tänka efter och fundera, kan man komma missförhållanden på
spåren, som man kan rätta så småningom och nå ett bättre resultat. Vi
skola från en småbrukare anföra några siffror för att visa, hur hans in-
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
