Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småträdgårdar och fruktodling, af trädgårdsmästare Karl Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gödsling gifvas tidigare. Gödselmängden rättas efter jordens beskaffenhet
och trädens storlek, så att för yngre träd beräknas ungefär 10—15 kg.
naturlig gödsel samt 1—2 kilogram kainit och samma mängd
thomasfosfat. Denna gödsling upprepas hvartannat år.
Fruktbarheten är hos olika sorter synnerligen växlande såväl till
ymnighet som tidighet. Medan t. ex. Oranieäpple ofta bär frukt i sitt
tredje år, kan detta hos andra dröja till tionde året eller längre. Bland
de många åtgärder, som tillrådts för att befordra trädens fruktbarhet, är
rotbeskärning den vanligaste. Därigenom tvingas ofta trädet att bilda
blomknoppar, men försvagas samtidigt, hvarför man måste bestämdt
afråda från detta våldsamma ingripande. Ett träd som växer mycket
starkt bär ofta frukt något senare inen äger då alla förutsättningar att
utveckla vackra frukter. Dröjer något träd längre med fruktsättning än
som betingas af sortens egenskaper, och är växtligheten mycket stark,
bör man undvika kväfverika gödningsämnen men i stället gifva en rik
kalkning samt fosforsyregödsling.
Under rika fruktår kan fruktsättningen stundom bli så rik, att
grenarna måste stödjas för att ej brista under fruktens tyngd. De enklaste
stöden åstadkommas medelst gaffelformiga trädklykor, som ställas under
grenarna. En gallring af karten kan under sådana förhållanden äfven
vara att tillråda.
Till fruktträdens vård räkna vi äfven med skäl deras skyddande mot
skadedjur och sjukdomar. Härvid bör ihågkommas, att kraftiga och väl
underhållna träd äga vida större motståndskraft än svaga och illa
vårdade, samt att skadegörelse är lättare att förekomma än att reparera.
Äldre träd böra befrias från mossa och barkflisor, emedan en stor
del insekter här hafva sina gömställen. Träden renskrapas medelst
styfva borstar eller skrapor, hvilket verkställes under senhösten eller
blida och fuktiga vinterdagar, då mossan lätt lossnar. Affallet
uppsamlas och brännes med däri befintliga larver. Rengöringen, som
upprepas så ofta behofvet påkallar det, får aldrig ske våldsamt, så att
barken skadas.
Genom besprutning med kalkmjölk förhindras uppkomsten af mossa
och lafvar, hvarigenom skrapning blir öfverflödig, och dödas en del
insekter, af hvilka för öfrigt flera sky kalkade träd. Nysläckt kalk
sållas och uppblandas med vatten till en mjölkliknande vätska (omkring
10 1. kalk till 100 1. vatten), som å yngre träd kan påstrykas med en
pensel, medan för större träd användas sprutor med lämpliga spridare
(helst en själfverkande trädspruta eller en assuransspruta med spridare).
Kalkningen verkställes under vintern i januari eller februari. Genom
densamma skyddas äfven träden för frostskador. Under vårbrytningen
är växlingen mellan nattens köld och dagens solvärme mycket stark,
hvilket ofta förorsakar svåra skador å stam och grenar. De kalkade,
hvita träden absorbera solstrålarna i ringare grad än de okalkade, hvar-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
