Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur allmogehem skola byggas, af arkitekt John Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven denna typ kan man finna byggd i två våningar. I Norrland
brukar öfvervåningen (se bild 13) ha full höjd och stå som den först
nämnda oanvänd. I södra Sverige, Blekinge, Småland, har den
däremot en låg öfvervåning rymmande blott någon klädkammare, men
hufvudsakligen rum för förvaring af spannmål och frukt. Alltså är
utrymmet här på ett fullt ekonomiskt sätt utnyttjadt.
Lika enkelt och naturligt som planen har också bostadens yttre utvecklats.
Först var det timmerväggar med korsknutar. Tiden tog dock på timret,
och särskildt ändträet i knutarna murknade. Därför kläddes dessa in
med bräder. Väggarna
rödfärgades, eller brädklädde,
pane-lade, man dem åtminstone på
den sida, där vindarna lågo värst
på. Slutligen blef det vanligt
att brädbeslå hela byggnaden.
Ofta fingo stugorna då gråna
genom ruskvädrens väta, men på månget håll begynte man rödfärga
dem för att de skulle stå sig längre. Kring fönster och dörrar sattes
enkla foder, hvilka gärna liksom knutarna strökos hvita.
Som man ser voro väggarna i stora lugna ytor. Fönstren voro lagom
stora till rummen och gåfvos goda proportioner i förhållande till
ytterväggarna. När husets nedre partier alltså erhållit präktiga dimensioner,
måste äfven taket ha det. Därför fingo alla tak, antingen de i sig själfva
voro tjocka som torftaken eller tunna som spåntaken, breda gafvelbräder
och kraftiga vindskifvor längs sidorna. På så vis afspeglades karaktär,
kraft och skönhetssinne i alla dessa
Sveriges gamla präktiga stugor och
gårdar.
Så kom 1800-talet med dess
oerhörda utveckling af
kommunikationerna. Det blef lätt att resa långa
vägar. Roligt och intressant var
att se andra nejder och andra
länder. Hvarje trakt och hvarje land
hade sina egenheter i natur och därmed också i folklynne, seder och
bruk. Men icke sågo resenärerna, att detta allt var resultatet af en
sund utveckling, karakteristisk för hvarje bygd! Nej, det var
alltsammans endast nytt, konstigt. När de så kommo åter till sitt land,
skulle naturligtvis allt det nya visas och användas. Och icke minst
kom det till synes i byggnader. Många hade ju nu lärt, hur annorlunda
utlänningarna byggde, och vackert var det naturligtvis — där. Därför
borde de husen bli vackra äfven hos oss. Och så började man klaga, att
vi ej kunde bygga alla våra hus af sten, ty det gjorde de »därute». I
stället för våra gamla hederliga trähus ville man ha stenhus! Nej, den
172
Bild 27 a.
Bild 27 b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
