Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
— A, de gör så racksingen heller!
— Mänska, höre hon inte! Stig upp, Kajsa, och
spå död på dem! skrek Maria till med plötsligt
uppflammande vildhet.
Kajsa gav Maria en blick full av förakt. Tösen
trodde att man snöt en dödsdom ur näsan när som
helst utan tillbehör och ceremonier. Hon hade inte
begrepp om vilka förberedelser som skulle till för
att gå årsgång eller vilka syner som då
uppenbarades. Hade hon sett pojkrackarnas död julanatt, så
hade hon, och då dogo de. Men hade hon inte, så
kunde hon inte gäckas med sin visdom och slänga
ut dödsdomar genom fönstret som man häller
fotogen på myror.
Slutligen blevo pojkarna så hotande, att Kajsa
måste stiga fram och hota dem, väl icke med döden
men med baronen och prosten och skolrådet.
— Nej, se Kajsa Dommadag, är ni inte i
Blåkulla hos puken? skrålade pojkarna. Flytt er och
låt oss få hälsa på Maria. Eller håller ni på och
lär ut era konster åt na?
Villrådig betraktade Kajsa den vilda skaran. Nu
hade hon ingen annan utväg än att följa Marias
råd och skrämma den med döden. — En av er
är märkt att följa med i år, dundrade hon. Jag
känner igen dig! Pojkarna skrattade, ty med så
många supar i kroppen räddes de ej döden.
— Jag ska märka er igen, så får vi sällskap,
ropade Sven på Näbben och slängde in en handfull
småsten genom fönstret. Kvinnorna väjde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
