Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
att vara livrädd, ur stånd att tänka: jag vill icke
dö. Ty det finns intet jag och ingen vilja mer i
den stunden, det vet Maria, där finns bara fasa
inför det förräderi som intet hjärta kan bära, den
syn som intet öga utan att bländas kan skåda.
Denna flykt är ingen flykt för livet. Det är bara
den vilda önskan att komma från denna syn och
denna närhet, vart som helst, gärna i döden eller
avgrunden, bara man slipper den där. Det är mycket
en dåraktig flykt, lika dåraktig som att fly till
skogs med ett ormbett, men man tänker ju intet.
Man är bara rädd.
Kanske fanns det någon bland publiken som hann
se Marias upprördhet och hastigt undra om hon
tänkte på den natt, då hon sprang för luffaren.
Själv mindes hon honom inte ett ögonblick. Han
var ju bara en stackars obetydlig stympare. Hon
visste att han som ska väcka den vanvettsskräck
som driver skuggkvinnan över stock och sten,
måste vara en mäktigare person än så. Hon visste
att endast den kan förråda en människa, som
kommit nära hennes hjärta och fått all hennes oskyldiga
tillit. Ja, det djupaste förräderiet, det som bränner
av hj ärtroten så att växandet stannar och livet
vissnar ner, blir endast möjligt mellan dem vilkas
liv löpt samman i en levande punkt.
Intet av detta hade hon någonsin kunnat uttrycka.
När hon i sin nöd för tjugufem år sen famlade
efter deras händer som förut lidit, gick hon till
bibeln, som låg närmast till och plundrade den på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
