Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Jaså! Den nyheten hade man inte meddelat
Magnus hemifrån.
— Då får man ju inte undra på om gubben är
lite om sig, sade Daniel, som visste hur dyrt det var
att ha rubbade släktingar.
— Om sig! sade karlen i diket. När Daniel nu
tittade på honom, igenkände han en av sina gamla
läskamrater: Sven på Näbben under Korpagården.
— Johannes lyckades få Anton till kriminaldåre
för att han ödde mor sin, så nu kostar han honom
inte ett öre, sade Sven på Näbben avundsjukt.
— Tig nu, han Sven, om han kan, för där
kommer gubben. Han kan inte låta bli, han kommer var
eviga dag, sade förmannen.
Johannes i Rävagården var numera en krumpen
gubbe, orakad, surögd och smutsig. Daniel hajade
till, ty han mindes Magnus’ far som en väldig och
myndig man. Förvandlingen och förfallet voro så
ohyggliga, att var och en av kvinna född och ställd
under åldrandets nödvändighet måste förfäras.
Daniel hälsade och talade om Magnusa lycka och
välmåga.
— Ja, hälsa han då Magnus tillbaka, att det går
farlia långsamt utför med me. Men det tar lite vart
året, som när en gran synnar.
— Jaha, det ska jag, instämde Daniel och började
tala om kraftledningen.
— Jag tycker Johannes skulle besluta sig för att
dra in lyse, sade han.
— Ja, inte för jag vill ha at, sade gubben, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
