Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
dier, om han var alldeles fri för henne? Redan första
gången Daniel hörde detta, kom för honom den
tanke som snabbast av alla rinner genom en mans
hjärna, emedan han är född med en särskild bana
i huvudet åt den: kanske var det barons unge
också ?
Den flög åter för honom nu, men han måste lika
fort släppa den. Ty vid Davids psalm 88 vers 9
stod ett årtal och en dag som han icke kunde
misstaga sig på, ty det var hans frihets sälla dag, den
då han stävade ut från Göteborg.
Men så här såg alltså den dagens nattsida ut:
"I mina förtrognas ställe har jag nu mörkret."
Han såg sig omkring i hennes trevliga rum och
kunde ändå inte riktigt tro, att mörkret här varit
hennes enda förtrogna. Gärna gör man saker värre
än de äro. Han gitte minsann icke läsa alla de
ställen som bokmärkena anvisade, han såg ju att
de lågo tätast hos profeterna. Hon hade levat med
David, med Jeremia, Amos och Hosea, han som
äktade en trolös kvinna och hade barn med en
trolös moder, han som kallade sin dotter vid namn:
Hon-som-icke-finner-förbarmande.
Vad han kunde tänkt sig om Maria, icke var det
detta. Hon hade synts honom blygsam, foglig,
anspråkslös. Han kunde ha tänkt sig att denna
foglighet lett henne in på vidlyftigheter med andra män.
Men här stod hon för honom som en vildare,
otåligare och oförsonligare människa än han anat. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
