Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Lennart kom hem till Skördatorp på
lördagskvällen, efter sitt besök hos mor på
Äske-fällan, hörde han hur en kvast raspade mot
förstubrons golvtiljor. Han visste att det var
Skörd som utförde det sista ödmjuka
lördagsarbetet, ty detsamma hade skett lördagen i den
andra veckan. Lennart hade då nappats med honom
om kvasten och sagt: — Ni är då en allehanda kär,
Skörd. Allt kan ni och stor i sinnet har ni inte blett
däröver i guldlandet. Fly mig kvasten.
Men Skörd hade inte velat lämna kvasten från
sig förrän bron var sopad, och då hade Lennart
tacksamt och utan frågor låtit den rike främlingen
sopa sin dörr, så som man tar emot solsken och
milda regn och högsta vinsten på lotteriet. Och
innanför satt Ester, som Skörd det bestämt, med
händerna i knäet och lyssnade till hur två stora,
starka män drogos om att få sköta hennes sysslor.
En vecka hade gått och nu var allting annorlunda
för Lennart. De få ord mor sagt i kväll hade
förvandlat alltsammans. Han kände sig tvungen och
visste inte hur han skulle uppföra sig. Kvastens
svep över det sandiga förstugolvet kom honom att
tänka på vad han läst för mor om sådan där
botgöring som brukades av syndare förr. Skörd var inte
längre en Guds gåva, sänd till ett ungt och sträv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
