Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Gå in du och se om du gillar våra anordningar. Jag
har sagt åt Ester att det är du som i sista hand ska
bestämma.
Det hade han icke sagt.
En fattig stuga, prydd till högtid och herrskaps
mottagande är något rörande. Redan förstugan tog
emot i festdräkt. Vem annan än en fattig torpare i
Småland kan ha råd att hugga så sköna, fullkomliga
enar att dekorera i vråarna vid sin dotters dop ? Vem
har så lysande trasmattor och så snövit spis?
Köket var så städat, så vitskurat, så blankt, att
inte ens träskeden som Maj-Britt brukade leka med,
fick vara framme. Hennes morfar, en liten from,
förträlad, vänlig man, använd på gamla dar att
vakta kalvkor i herrgårdens lagård, satt nu och höll
Maj-Britt med det tålamod han lärt vid kornas sida
under långa nätter. Han var mycket orolig för sina
kyrkekläder, men mycket stolt över att hans fingrar
kunde hos henne ersätta träskeden.
Mormodern satt med den lilla i knät, och Ester
krängde just sin svarta brudklänning över huvudet.
— Se här, sade hon och höll fram en guldbrosch,
den har jag fått av Skörd.
Vid barndop brukar barnet vara medelpunkten
och dess pris på allas läppar. Här var nu också ett
barn, värt att prisas. Det var friskt och fullt av
liv, dess ögon voro torparblå. Uttrycket i dess
lustiga lilla gumansikte var förnöjt och finurligt.
Det var ett fullkomligt barn.
Ester tycktes dock nästan mera ivrig att visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
