Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x 77
Skörd blev. Hon märkte att giftermål varit
långtifrån hans tankar och förbannade Lennart som
kommit upp med tanken.
— Vem fasen skulle jag gifta mig med? frågade
Skörd. Han hade visserligen inga tankar på annat
än att smycka och tjäna Skördatorp och dess
matmor, men det är ändå intressant att syssla med en
sådan möjlighet. Har ni någon på förslag?
Det hade de inte alls.
— Jo, nu narras Ester igen. Sjung ut!
Hon teg.
Skörd vände sig på klacken och gick ut.
Det upprörde honom att denna tanke kom från
Ester. "Jag behöver dig inte mer, jag vill inte ha
dina tjänster, dem kan du ägna åt en annan", så
tydde han den. Han märkte ju att hon inte ville ha
hans hjälp mera.
När han kom ut, såg han hur jord och grus yrde
upp ur det hål, där Lennart nu grävt ner sig så
djupt, att man inte längre såg hans huvud. Vad
tänkte den där jättemullvaden egentligen? Trodde
han att ställets ägare skulle betala honom daglön för
detta arbete som skedde mot hans vilja. Ä nej,
pass, inte förrän det blev vatten, och det fick man
nog vänta på.
Medan han stod där i bittra spekulationer över
den dåraktiga brunnsgrävningen, undrande om han
skulle förbjuda den, om han skulle låta häva igen
hålet eller något annat förfärligt, hörde han hur
Ester kom ut. Han hörde hur oket skramlade, men
12. — Wagner. Svalorna flyga högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
