Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
varit svekfull, förbittrades han på dem som icke
trodde honom.
Ester gick ut på backen och ropade. Hon visste
att Lennart alltid gick sin väg, när det var något,
och hon trodde att han var i lagårn. Då han inte
kom, gick hon efter honom, men fick ett häftigt:
inte så länge den satkäringen är i huset! till svar.
— Men Lennart då, Skörd sa, att han ville.
— Jag är inte dräng åt Skörd. För drängar, de
har lön, men det har inte jag.
Då Ester generad kom tillbaka och bad att man
inte skulle vänta på Lennart, reste sig Maria. Det
förargade Daniel ännu mera, ty nu skulle man även
vänta på henne, men det ville inte svägerskan, hon
tog sig för att hälla upp och bita av en bulle.
Man hade inte hållit på länge, förrän Maria och
Lennart kommo in, medförande en god stämning
som ögonblickligen spred sig i rummet.
Daniel betraktade deras glada, försonliga anleten
och förstod att Maria där ute bland kreaturen lärt
Lennart att han skulle vara glad och lita sig till
Skörd, vad svägerskan än sade.
Det tog honom att det av alla var Maria, just
hon, som litade på honom mest. Hans hjärta blev
varmt för henne, glatt och översvallande för första
gången sedan han återsåg henne.
-t- Du måste, sade han, lova att komma hit över
helgen. Du ska få din gamla kammare.
— Då kan Daniel komma till oss i Ljungheda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
