Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Hennes man kunde icke slutas ute. "Den som vill
bränna i lönn, får bjuda nykterhetsnämnden", tänkte
han bistert.
Skulle hon vara med om det ? Hon måste. Jag har
henne i min hand. Nej, det är hon, som går där
så barnsligt road av bodfönstren, det är hon som har
mig i sin hand.
Han såg på Ester nästan med fruktan, där hon
gick bredvid honom genom de livliga gatorna på
väg till Stortorget. Antag, att han önskade resa
igen? Han kunde det icke. Han hade satt fast sina
pengar och sitt hjärta, hans frihet var slut.
Ester märkte ingenting. Hon stannade framför en
yllekofta som band hennes håg. Den var så vacker
som bara en anilinfärgad kofta kan vara, och den
såg så varm ut, alldeles som en päls. Det skulle
allt varit bra gott att ha den under den tunna kappan
i blåsten.
Skörd slog dövörat till för hennes antydningar,
han hade andra planer för hennes räkning.
Suckande gick hon vidare under djup ånger att hon
varit så lat det här året, att hon inte hade ull eller
garn att byta till sig koftan för.
En snöstorm var i antågande och skickade sina
utlöpare över torget. Häftiga vindilar skakade
stånden och revo ner dalkullans brokiga vävnader.
Klockor och korvar vajade för vinden, och
pinnakäringarnas stånd överhöljdes med snö och sand.
De stackars gummorna från Gammalrödja och
Ljungheda höllo på att frysa bort och sålde sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
