Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Först när hon skulle låsa för natten blev det
riktigt klart för henne att han icke kommit hem. "Vi
har övergivit varandra", tänkte hon, förhärdande
sitt hjärta. Om det är roligare bland herregårds
hyndor, så gärna för mig. Hon hade glömt att han
hade fiender där borta och räddes ej att hans
frånvaro kunde betyda att han inte kunde komma.
Nästa morgon begav hon sig till Ljungheda med
den ljusröda koftan. Fru Skörd talade om flickorna
som om hon vore deras ömma fostermor. Maria fick
förstå att det var hon, Beda Skörd, som räddat
situationen för folket på Skördatorp.
Maria gick hem det fortaste hon kunde, ty nu
skulle Ka välkomna henne. Hon var alldeles viss
om att han skulle vara hemma före henne, ty mer
än ett dygn hade han aldrig varit på bröllopsresa
förr. Men uppe vid skolan var allt tomt och tyst.
Nattens tystnad utan Kas andetag var mycket stor.
Så fort telefonen öppnades nästa morgon sprang
hon till handelsboden och ringde till herregården.
Bokhållaren hade sett Ka på påskdagen i slagsmål
med Mustcamps stövare, mera kunde han inte säga.
Då gav Maria barnen ledigt två timmar tidigare än
vanligt och begav sig ut att leta efter honom. Hon
blygdes att hon överlämnat sin vän, sin lille broder,
att klara den onda världen allena.
Luften var tjock och molnen gingo lågt över
jorden. Man såg ingenting annat än vita fält och
den närmaste skogskanten. Intet antydde att
vand-16. — Wägner, Svalorna flyga högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
