Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Hon hade ingen annan utväg än att vända om hemåt
mot Läppamåla i hopp att möta någon hon kunde
be om hjälp. Äntligen kom nämndemannens Erik
i sin nya bil, han som låtit piskan vina om
handelsmansfruns näsa, då hon talade illa om lärarinnan.
Han följde villigt med ner till trädan och
hämtade Ka.
Vid skolgaveln grävde han honom en grav
nedanom påskaliljeståndet. Han grävde fort, ty han hade
själv riktigt svårt att se Ka så vanställd av sin
grymma död, med blodsprängda ögon och den
blodiga fradgan om munnen. Det var skönt att få
honom djupt i jorden och dölja honom med mullen.
Så kunde man åter minnas hans vackra kropp, så
fast och smidig och harmonisk, hans blanka fäll,
den bruna teckningen på hans huvud och bringa,
hans milda ögon, hans bestämda morrande då man
skojade i klassen, hans fruktansvärda skall vid
strykares ankomst, hans vita tänder, då tänder
behövdes, ej förr. Stackars Ka.
— Om lärinnan stämmer baron Douglas för att
han lagt ut gift inom tvåhundra meter från allmän
väg, så ska jag vittna mot honom, sade ynglingen,
som var djärv och ilsken av sig.
Maria bara skakade på huvudet. Men då pojken
började tala om att en sån här hund har högt
värde, och att hon borde få skadestånd, så att hon
kunde köpa en annan, började lärarinnan gråta och
då begav pojken sig i väg. Han förstod att man
inte kunde tala med lärarinnan än, men fördenskull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
