Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
ömkade man sig över hans godtrogenhet från
början. Skörds och Marias gamla historia togs upp och
gick sin kretsgång på nytt. Man aktade icke för
rov att sätta tänderna i hennes hjärta. Månne hon
är svartsjuk på Ester? Nej, det vore för galet!
Jo men, är hon så. Nej. Jo. Nej. Jo. Alltså: Jo.
Daniel oroades aldrig av de tysta, osynliga
människorna omkring dem. Han hade nog med att fylla
de krav som varje dag och varje natt ställde på
honom. Men Esters oro slog ibland ner på
människors hjärtlösa likgiltighet för hennes öde.
— Farmor bryr sig inte om ifall jag lever eller
dör, sade hon en dag då Lennart var inne för
ögonblicket. Varför kommer hon inte hit mera?
— Hon vet mycket väl att det alls inte är någon
fara för att du ska dö, sade Skörd genast. För
då kan du väl förstå att hon genast kom. Hon är
väl som de andra, rädd för smitta. Folk är så
okunniga här i Gammalrödja, att de inte vet att varenda
människa nån gång haft tuberkler, skillnaden är
bara den att du råkar ha dem nu.
— Farmor far till flickorna så fort hon har
ledigt, sade Lennart.
Skörd gjorde en min. Han beslöt att fara till
Askefällan så fort han finge någon lämplig anledning
och förmå henne att komma regelbundet till
Skördatorp — för syns skull åtminstone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
