Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
hennes mun som var som ett honungsmärke, lyckan
att tjäna henne, yllekoftan hon icke fick på
Sifframäss fast hon frös, guldringen hon fick i stället,
trädgården han planterat, brunnen som var torr,
hostningarna som skakade en liten kropp under
hans armar, en flicka som sprungit över ett plank,
ett bara som föddes, ett som dog — måste allt
detta hända?
— Är det bara du som ger mig skulden för Esters
sjukdom, eller är det hela Gammalrödja? frågade
han.
Maria svarade inte på detta.
"Jag dömer icke om Esters sjukdom, jag lämnar
denna hemlighet", tänkte hon. Hon såg på honom
och tänkte: "Du är en lika olycklig människa som
jag." Det upptog henne så, att hon glömde att svara
honom.
— Ja, nu går jag då, sade han kort, du kommer
på söndag?
— Vänta, sade hon. Tag med dig de här
påskaliljorna till Ester!
Han veknade något, när han såg att hon skar av
alla blommorna på det vackra ståndet. Men han
visste inte att det var Kas blommor han fick.
Medan Daniel var hos Maria kom Kajsa
Gubba-skågg till Skördatorp. Hur kunde hon veta borta i
sin stuga i skogen vid den mossiga vägen, att han
var borta just den dagen? Kajsa var rädd för
Daniel. Hon fruktade att han hade reda på vad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
