Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
gick och stökade i lägenheten. Medan hon kritade
spisen, kom hon ihåg något.
"Jag har en sak till att sköta om", tänkte hon,
"Daniels grav."
Ångerfullt mindes hon att hon de sista åren skött
den blott nödtorftigt, och att hon denna sommar
icke varit där en enda gång. Hur kunde det vetta?
Hade hon glömt sitt barn ? Var det därför att
Lennart så helt tagit den dödes plats, att hon knappt
kom ihåg att hon haft en son? Eller var det av
skrämsel, av skygghet inför minnen som voro
outhärdliga ?
Hon visste det icke, men det visste hon, att nu
var den lille döde återkommen till henne;
hemlighetsfullt som döda komma och gå. Han var en
särskild liten varelse nu med en egen liten
vanvårdad grav.
Det tog två timmar för Maria att krita spisen.
Därför beslöt hon att skjuta upp besöket vid Daniels
grav till nästa dag, då hon orkade bättre.
Frampå kvällen kom Erik i Korpagården med
hennes post som han brukade. Han var full av
nyheter. Inbrott hade förövats i kyrkan,
nattvardskärlen voro stulna. Han själv med flera
omdömesgilla personer misstänkte svårt den okände mannen
som legat så länge vid altarringen i bön. Hur kunde
också kyrkoherden ge nattvarden åt okända
personer? Erik skulle nu hem och skriva en stor
korrespondens härom till sin tidning. Han var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
