Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
gård mötte de en bil. Maria vaknade inte till förrän
i sista stunden men hade likväl en bestämd känsla
av att det var Daniel som sett på henne. Hon
försökte hejda Erik, men han hörde ej. Nästa minut
var hon framme vid arrendatorsbyggnaden. Där
blev hon älskvärt mottagen av fru Skörd men
ingenting nämndes om att Daniel varit på besök, ehuru
en bricka stod framme med konjak. Maria
undfägnades även, ja, fru Skörd släppte henne ej innan
hon pinat i henne den första måltid hon intagit sedan
begravningsdagen, då hon heller ingenting ätit. Erik
började bli otålig, ty han skulle i väg till en
Esselu-fest, och det var av rena hyggligheten han kört till
Ljungheda, därför att lärarinnan var så ivrig. — Jo,
Erik, jag är färdig nu. Det ska inte ta två minuter
att hälsa på de gamla.
I prästgårdens förstuga träffade Maria på fru
Helena som kom emot henne med två röda fläckar
på kinderna.
— Arrendatorn är inne hos Elias, sade hon. Jag
hörde det var fråga om borgen för ett lån ifall han
skulle köpa broderns ställe. På tiotusen kronor! Nu
tänkte väl Elias slarva bort slanten hon skulle haft
i sitt änkestånd!
— Ja, ofelbart! sade Maria och skyndade bort till
kyrkoherdens dörr. Där mötte hon arrendatorn som
glad kom ut med ett löfte.
— Nej, se Maria, sade kyrkoherden med sin
darrande gamla röst, då kom hon som efterskickad.
Det var något jag ville tala med henne om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
