Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Sväölt
på, Maria! Och jag gav mig till att förklara mitt
uppförande. Flickan blev efterhand mer och mer
förvånad. Om hon alltså hade trott att även jag var en av
dem som gick på gatorna om kvällarna och fångade
småflickor? Om hon verkligen trodde något så tarvligt om
mig? Hade jag kanske från början sagt något oartigt
till henne? Bar man sig åt som jag när man hade något
ont i sinnet? Kort och gott, jag hade tilltalat henne och
följt henne dessa två, tre steg för att se hur långt hon ville
låta det gå. Förresten var mitt namn det och det, pastor
den och den. God natt! Gå i frid och synda inte härefter!
Därmed gick jag.
Jag gned mig hänförd i händerna över mitt goda
infall och talade högt med mig själv. Vad det var för en
glädje att gå omkring och göra goda gärningar! Jag
hade kanske givit denna fallna varelse en stöt till
upprättelse för hela livet! Och hon skulle tänka på det när
hon hade hämtat sig; till och med minnas mig i sin
dödsstund med hjärtat fyllt av tacksamhet. Å, det lönade sig
att vara ärlig i alla fall, ärlig och rättskaffens!
Mitt humör var alldeles strålande, jag kände mig frisk
och modig till vad som helst. Om jag bara hade haft ett
ljus, så skulle jag kanske ha fått min artikel färdig! Jag
gick och dinglade med min nya portnyckel, gnolade,
visslade och funderade på en utväg till ljus. Det blev ingen
annan råd, jag fick ta ner mina skrivdon, ut på gatan,
inunder gaslyktan. Och jag öppnade porten och gick upp
efter mina papper.
Då jag kom ner igen slog jag porten i lås utifrån och
ställde mig i lyktskenet. Det var tyst överallt, jag hörde
bara de tunga, klirrande fotstegen av en konstapel nere
i tvärgatan, och långt borta, i riktning mot St.
Hanshaugen, en hund som skällde. Det fanns ingenting som
irriterade mig, jag drog rockkragen upp över öronen och gav
mig till att tänka av alla krafter. Det skulle hjälpa mig
alldeles storartat om jag var lycklig nog att få slutet
färdigt på denna lilla avhandling. Jag stod just på en ganska
kinkig punkt, det skulle komma en nästan omärklig över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
