- Project Runeberg -  Svält /
133

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SsSvält 133

är för stark, jag kommer ingen vart med de nedersta
knapparna, där blusen dessutom stramar åt. Får jag bara se
lite. .. lte... ;

Hon slår armen om min hals, mycket långsamt, ömt;
hennes andetag blåser mig i ansiktet från de röda,
skälvande näsvingarna; med den andra handen börjar hon
själv att knäppa upp knapparna, en efter en. Hon ler
förläget, skrattar till och ser flera gånger upp på mig,
om jag skall märka att hon är rädd. Hon löser upp
banden, häktar upp korsetten, är hänryckt och ängslig. Och
jag fingrar med mina grova händer på dessa knappar och
band.

För att avleda uppmärksamheten från det hon gör
stryker hon mig med den vänstra handen över axeln och
säger:

Vilken mängd lösa hår här ligger?

Ja, svarar jag och vill tränga min mun in till hennes
bröst. Hon ligger i detta ögonblick med alldeles öppnade
kläder. Plötsligt är det som om hon besinnade sig, som
om hon tycker att hon gått för långt; hon skyler sig åter
och reser sig upp en smula. Och för att dölja sin
förlägenhet över de öppnade kläderna, ger hon sig åter till att
tala om den mängd avfallna hårstrån som låg på mina
axlar. »

Hur kan det komma sig att håret faller av er så?

Vet inte.

Ni dricker naturligtvis för mycket, och kanske... fy,
jag vill inte säga det! Ni borde skämmas! Nej, det hade
jag inte trott om er! Att ni, som är så ung, redan
mister håret !. .. Nu skall ni vara så god och berätta för mig
hur ni egentligen lever ert liv. Jag är säker på att det
är förskräckligtl Men bara sanningen, förstår ni, inte
några utflykter! Jag kan nog förresten se på er om ni
tänker dölja något. Så, berätta nu!

Å, vad jag var trött! Hur gärna jag i stället velat sitta
tyst och se på henne än att göra mig till och kälta om alla
dessa försök. Jag dugde ingenting till, jag hade blivit en
trasa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free