Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
ugnsspiseln med dess grofva rör, och målningen å
dörren samt panelen var svartnad under fuktens in-
verkan. Så godt som hvarje sak af rummets in-
redning bar spår af en kärf men duglig människas
oaflåtliga kamp för att hålla sig uppe. Alla ripor
efter armodets klor voro ärrade.
Tre år gammal, miste Agda sin far. Sedan dess
hade modern i tio år ensam sörjt för hennes behof,
kämpande mot sjukdom och motgångar, karsk och
uthållig, för stolt att söka hjälp. Men sedan sitt
trettonde år förtjänade dottern själf sitt uppehälle.
Hon hade emellertid aldrig fått lära något yrke,
ty de båda kvinnorna hade alltid i strängaste me-
ning tvungits att lefva vir hand i mun. Så hade
Agda nödgats fortsätta med fabriksarbetet. Iion
längtade dock efter annan sysselsättning, men som
modern sade, då saken var före: »Du får ju ingen
betalning under första lärotiden eller i bästa fall
ett par tre kronor. Hur långt kommer man med
de slantarna? Jag med mina värkbrutna händer
kan ju i nte förtjäna stort. Om vi åtminstone hade
något rejält att bära till s’tampen under tiden, tills
du blef mer kunnig och fick bättre betalt, men hur
mycket tror du, vi få låna på det här skräpet, som
ä’ så rankigt och l appadt? Mat måste man ju ha
hvar dag och tak öfver hufvudet. Jag ser verk-
ligen ingen utväg för dig.» Någon sådan öppna-
des heller aldrig för den unga flickan. Vid tid-
punkten för denna berättelse var hon anställd vid
en kexfabrik.
»Kära Agda», sade modern, som med vaksamma
blickar följde dotterns snabba rörelser, »du behöf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
