Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
sköter er. Det vore en ren galenskap af dig att
slå upp med honom. Du vet inte, du, hur svårt det
är att dra’ sig fram med ett barn. Hur ska’ du
kunna försörja det på dina fattiga nio kronor i
veckan ? Och hvad tror du, människorna ska’ säga ?
Du måste gifta dig, det ä’ din enda utväg för att
klara dig i Guds och människors ögon.»
Detta tal var hvarken det längsta eller det sista,
som modern bestod sin dotter. Agda blef utsatt
för ett ideligt gnat. Men hon gick ändå sin egen
väg — fast under mycken smärta. På fabriken
började hennes arbetskamrater att växla betydelse-
fulla blickar, men ännu gällde dessa blott frånvaron
af förlofningsringen.
Dagen för Oskar Vrets återkomst till Stockholm
var inne. Agda hade fått ett kort meddelande om
tiden, när han kunde väntas. »Jag kommer med
pengar på fickan», skref den unge mannen. »Vi
kunna hyra rum med detsamma, och så ta’ vi
möblerna på afbetalning. Om söndag har du mig
hos dig igen.»
För Agda förflöt söndagens första hälft under
en ångestfull oro, som ingenting kunde lindra.
»Den flickan är då alldeles känslolös», tänkte mo-
dern, seende dotterns slutna ansikte lutadt öfver
en bok, som likväl blott skenbart lästes.
Men när hon, som ansåg det klokast att vara
ur vägen vid de ungas möte, .aflägsnat sig, började
Agda en timslång vandring i k ammaren ...
Steg! Älskade, välkända ... En blodvåg fär-
gade hennes ansikte och hals. Det var, som om
hennes innersta väsen burits på en våg af lidelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
