Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
delning var hon någorlunda skyddad, men när
ånghvisslan ljöd och alla strömmade ut... män,
kvinnor och halfvuxna af båda könen... O, hur
hennes hjärta skalf af ångest! Hur hon blygdes!
Ut i dagsljuset med schalen svept om sin rygg, ett
mål för allas blickar. Trängd och knuffad i por-
ten, lämnad ensam bland människor, som alla gingo
i par eller grupper. Fostrets tyngd och en olidlig
smärta i ben och fötter af det ständiga ståendet
under dagen gjorde hennes gång underlig att se
och utmanande till löje. Glåpord från portarna,
från grannarnas dörröppningar, i förbifarten på
gatan... Men inte ett ryck i hennes aftärda an-
sikte förrådde, hvad hon led. Hon fördrog allt,
stum och till synes oberörd.
»Hon ä’ som en stock», sades det bland kam-
raterna.
»Det kan ingen veta», invände någon. »Det ä’
synd om henne. Låt henne vara i fred! Ni ä’
alldeles för djäfliga, då ni sätter till.»
Men moderskapets majestät förstod ingen.
En dag hände emellertid något, som förändrade
stämningen mot henne. Någon på bageriet hade
format en liten vagga af deg och sände den sedan
som ett prydligt paket upp till Agdas arbetssal
med fabrikens springpojke.
Hon mottog det med någon undran. Alla hen-
nes arbetskamrater på afdelningen hade, förvånade
och nyfikna, åsett paketets framlämnande och sågo
nu i spänning på, när hon vecklade upp omslaget.
Ett skallande gapskratt följde.
Agda såg på den välgjorda tingesten under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
