Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
fråndragen. Ut på vinden med linnet fladdrande
kring knäna... Skrubben ? Nej, den var låst.
Rådvill såg hon sig omkring. Då hördes åter ett
barns kvidande.
Hon hörde icke, att människorna i våningen
under började röra på sig... I vanvettig ångest
sökte hon med naglarna öppna dörren till skrub-
ben, ropande: »Jag kommer, A gda! Jag kommer,
så fort jag kan. Med ens rann det henne i minnet,
att hon sett nyckeln i dörren, då hon kommit från
tvättstugan. Hon kastade sig på knä och trefvade
omkring på golfvet, den måste ju finnas i närhe-
ten, tänkte hon. Förgäfves — den fanns icke.
Då förstod hon plötsligt allt. »Haken», skrek
hon. »Den förbannade, usla haken !» Hon störta-
de in i rummet, fick lampan tänd och fann ved-
yxan bakom kommoden. Med förtviflans kraft
högg hon löst på dörren till skrubben.
Ljus syntes i trappan och förfärade hvita an-
sikten, men hon märkte det icke. Dörrspegeln
splittrades, hon lyste in genom öppningen men
mötte endast kolmörker. Åter svängdes yxan ...
Med lampan i handen klef hon öfver spillrorna,
fastnade på gångjärnet... linnet rämnade, och
med några steg var hon framme hos den unga
modern, som l åg där i en blodpöl med ett kvidan-
de barn intill sig.
»Agda lilla !» stönade hon. »Lefver du, min lilla
flicka?»
Dotterns ögonlock darrade lätt, något annat
svar kom ej. Ett ihållande skrik hördes från den
nyfödde ... Bråten vid dörröppningen brakade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
