Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
halfdager. Ris och kottar flammade på spisel-
hällen och spredo ett fladdrande ljus öfver hans
gamla böjda mor, där hon satt på kanten af s ängen,
inramad af dennas blårutiga förhängen. Själf satte
han sig på stegen, som ledde upp till sängtaket, och
lyssnade till stötens klang i morteln, där kaffet
krossades; under mors raska tag. O, mor! Så hvit
benan lyste i hennes svarta af sifvertrådar genom-
dragna hår. Mor, hvars varma hjärta älskade allt
omkring henne, det torftiga bohaget, blommorna,
djuren... Hör! Det är »Litavän», som ropar på
henne. Ingen annan än mor får röra juvret...
Smörblommorna stå gula mot hennes mörka kjol;
hennes fina hufvud, betäckt med en rödrutig duk,
lyser likt en jättestor klöfverblomma invid »Lita-
väns» bruna länd, och hennes sakta sång harmo-
nierar så innerligt med naturens alla skiftande
ljud . . . Hemåt öfver ängarnas smaragdgrönska,
mätt och ledsagad af den smeksamma kisse Mats,
hvars hvita päls vattras af en bris, som bär linnea-
doft från skogsgömmorna ... Skogen ! Resliga
stammar, täta kronor och släpande grenar öfver
fuktig mylla. Djupt inne i dunklet väldiga ringar,
som lyfta... H;an är på väg till »Litavän » m ed
salt, och han lyssnar efter hennes skälla... Mossen
gungar under hans fot, hjortronens guldgula klot
lysa på tufvorna, och strålande är azurrymden, i
hvilken fåglarna, yra af glädje, tumla om i sång och
lek. Mossvipans gälla pip ljuder helt nära honom —•
han för varsamt ljungen och riset åt sidan och ser
in i lilla vipmors bo... Åter i skogsdunklet —
han ropar den söktas namn och »Litavän» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
