Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
en störtvåg öfver honom — meningslös men be-
friande, och han sände en vild förbannelse efter den
bortrullande.
Emellertid kufvade nordan efter hand sin vrede,
snöyran hade upphört och disen lättat. Äfven i
Olofs sinne ville en svag ljusning sila in. Han
kunde icke helt undandraga sig verkan af den
blå strimman mellan flyende moln, af g atulifvet, an-
blicken af välbekanta ställen och den nya känslan
af en viss frihet. Men h an stred emot. Och detta
gick så mycket lättare, som han hade känslan af
att vara bevakad. Hans rörelser voro of ria, blicken
letade efter tecken på förakt eller förnärmande
rädsla hos de förbigående, och fast hans väg gick
genom breda gator och öfver ö ppna platser, var det
honom alltjämt, som hade han celldörren med dess
titthål upptill och nedtill alldeles inpå sig.
Han gick dock som den, hvilken har ett mål.
Och hans var att i verkligheten fatta om de hand-
tag, som ryckt honom frän vansinnets brant. Tan-
ken på den gamla kistan med dess minnen af mor
och barndomshemmet fyllde honom med tungsint
längtan, men den hade ock frätande bitterhet i
följe. Han hade nämligen skrifvit till sitt forna
värdfolk och förfrågat sig om sin egendom men ej
fått svar. Förskingrad? frågade han sig. Såld?
Sönderhuggen ? — - H an skulle dock hafva visshet.
När han ändtligen hunnit till huset vid Frid-
hemsgatan, där han senast bott som fri man, var
han utmattad af köld och ansträngning. Han vack-
lade in i portgången, stödde sig en minut mot väg-
gen och började sedan uppstigningen. Tre trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
