Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
gled halft ofrivilligt längre in i förstuns dunkel.
Men då fick han tio pojkfingrar om sin hand,
starka små ben togo fäste, och han drogs med makt
mot dörren, som under tiden öppnats af en ung
kvinna.
Ett litet barn i röd kolt satt på hennes vänstra
arm, och på handen hade hon en strumpa upp-
trädd* i hvilken stoppnålen blänkte. Hon såg ett
ögonblick förvånad på sin gosse och den blåfrusne,
sommarklädde mannen, log så plötsligt med ögon
och läppar och räckte fram sin lediga hand till
välkomst.
»Nä, se Rönn !» utropde hon och tillade mjukt, i
det hon öppnade dörren på vid gafvel: »Var så god
och stig in ! Tänk, så glad min lille gubbe nu ska’
bli. Han har talat med Jerker så mycket om Rönn,
så det var då alls inte underligt, att gossen kände
igen sin farbror.»
Så fort Olof kommit till ro i ett soffhörn, dit han
tvungits af mor i huset, bar Jerker till honom sin
enskilda egendom alldeles som i gamla tider. Själf
ställde han sig emellan den unge mannens knän
och talade om hur hem ville ha lagningarna verk-
ställda, ty sådana voro storligen af nöden. Allra
värst däran var en stege, som mist alla sina pinnar,
och ett munspel, som inte hade en enda ton i behåll.
Olof grep sig genast an med den förstnämnda.
Han var i skjortärmarna, ty hans kavaj hängde till
tork. Allt var för honom som en dröm Så oför-
utsedda och öfverraskande voro händelserna, att
de icke gjorde djupt intryck på honom, men han
kände en förunderlig värme inom sig. Och cell-
AI a r i a S a n d e l l . c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
