Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
skratta och skalkas i nedsmorda, negerfärgade an-
sikten. Om man svär. Jo, det händer nog. Om
man begagnar andra fula ord. Alldeles visst. Men
man har icke så noga reda på ordens innebörd, och
man är oskyldig och ganska snäll trots allt.
Krapotkins åsikter om »inbördes hjälp» ha här
ett mycket godt stöd. Den, som icke på egna korta
ben når upp att platta sin näsa mot butikfönstret,
lyftes beredvilligt af sin någon tum större kamrat,
och kommer en liten gynnare ut i sin port med tän-
derna i en smörgås, så omringas han ögonblickligt,
och gälla röster skrika öfver hvarandra: »Ä’ de’
godt?» —- »Får jag en bit?» — »Bara en endaste
en liten tugga, snälla du !» — Så går smörgåsen
ifrån den ena lystna munnen till den andra, där
gapas så stort man förmår, och ägaren tittar på
med mecenatmin. Dock händer det, att han levere-
rar batalj, om halfcirklarna efter bettet blifva allt-
för djupa. Men det är endast ihland och vid sär-
deles rara smakbitar.
Nu har vår vandrerska hunnit långt uppåt ga-
tan, passerat verkstäder, fabriker och många andra
arbetslokaler af olika slag och storlek. Framför en
af de förstnämnda står en mager gammal häst för-
spänd sitt lass. När arbeterskan går förbi, lyfter
han sitt matta hufvud och ser efter henne med
sorgsna, tiggande ögon. Hon tyckes känna blicken
i sin nacke, ty hon vänder tillhaka och stryker hans
lena bringa, mumlande en fråga, och hämtar ur fic-
kan upp ett bröd — frukostrest — som den gamle
kraken begärligt nappar. Endast få vandrare synas
till, och spårvagnarna rulla nästan tomma. Mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
