Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
mer och fattighuset i perspektiv — så vida ej
döden förbarmar sig. Tänk ! — och du skall vån-
das af medlidande. Ty de gamla ha intet hopp.
De unga kunna och skola strida sig till ljusare vill-
kor, ofta skola de stupa — för att resa sig än star-
kare. Men de gamla — de kunna bara segna
ned
Går du sedan en sen timme gatan framåt förbi
fasader, som likna jätteskallar med hundratals blin-
da ögon, märker du måhända ett eller annat upp-
lyst fönster, ett lefvande öga lysa i natten. Du kan
se skuggan af ett böjdt hufvud, en kraftig arm, som
stöder en skäggig kind : kroppsarbetaren, sökaren,
njutande kunskapens sötma. Eller din blick fångar
de rytmiska rörelserna af en kvinnohand, som syr.
Och du kan vara viss om att nålen ibland stannar
ett par sekunder i luften med spänd tråd, medan
sömmerskans ögon äro slutna kanske under bördan
af en bekymmersam tanke, måhända ock inför en
strålande vision af väntad älskogslycka.
Natt. Gaslyktorna lysa gult öfver den utdöda
gatan, en af de kulnaste i denna vackra stad. En
pickelhufva blänker till vid en tvärgatas mynning.
Husen stå tunga och svarta i den stora tystnaden,
och där i de tusen cellerna hvilar kropp vid kropp
i blytung sömn. »Min gata» liknar en väldig fiat-
tiggraf. Men på dess kant sitter drottning Lif med
halfslutna ögon, medan Döden, allförbarmaren, ännu
bidar i den tungt sofvande Alma Ströms lilla rum,
väntande på gryningen för att fullborda sitt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
