Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
kulna stunder i minnet af denna aftons underfulla,
oväntade lycka.
Lille Gunnar fick icke se dagens ljus i sina
föräldrars hem, utan måste hans blyga mor klappa
på det stora sjukhuset för fattiga mödrar. Och hon
blef mottagen och godt vårdad, och när läkare
Ernst fick den knubbiga lilla kroppen i sina hän-
der, synade han den belåtet, gungade den och sade
muntert:
»Det var en rasande präktig karl det här, frun
lilla. »
Men leendet, som då förklarade lilla mor, det
lyckliga, oändligt ömma leendet... ja, det glöm-
mer aldrig till sina dagars ända den grufligt lärde
herr doktorn. —
Fjorton månader fick hon vara lycklig öfver sin
gosse, sköta hans härliga lilla kropp, kamma silkes-
lockarna, beundra den färgfagra lilla stjärten, stöda
hans vacklande ben och känna sitt hjärta klappa
af förtjusning vid joller och skratt. En månad satt
sorgen i hennes bröst och vred om törnen, som
blodades, ty hon visste, att tiden var nära, då hen-
nes gosse skulle blifva moderlös. Men då hon
tänkte på den lille, lämnad i lejda händer, vek
sorgen skyggt tillbaka, förtviflan riste i moderns
själ, och hon lyfte händerna ömsom i bön, ömsom i
omätlig vrede mot den Gud, som hon trodde på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
