Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 1 1
»Ä’ d e’ sönda’ i da’, pappa?»
Ty den dagen hade Gunnar sin ståtliga och
med hafsbris i lynnet utrustade pappa för sig själf.
Badet blef till ett rart äfventyr, ty fars järnnäfvar
togo så mjukt i d en lille mannens spensliga lemmar;
far var så kunnig, att han alltid knöt lagom hårdt,
och ingen kunde leka som han. Och när man blef
så klok, att man inte trodde två ettöringar ha större
värde än en tioöring, då invigdes man i fars alla
planer och affärer.
Och åren svunno hän i lugn lycka för den lilla fa-
miljen; bror Sven fick gå igenom alla skolans klas-
ser, sedan tog han i med fars yrke; men det hände
först, när lille bror läste som en präst och hade
knåpet med kaffelapp, muddar och strumpeband
bakom sig. Med Anton Dalskog hade småningom
en stor förändring försiggått. Små barniahänder
hade böjt hans styfva sinnelag; de tusen omsorger-
na, som ett hjälplöst barn kräfver, hade utvecklat
allt det goda, som redan fanns i hans själ, och for-
merat det med försynthet och uppoffring, så att
mera hjälpsam och osjälfvisk kamrat icke fanns på
hans stora arbetsplats. Men hafsbrisen i lynnet
blåste alltid lika frisk och gör det än, fast det nu
blifvit en ödmjuk sökare af honom, den förr så
själfkloke och egenkäre.
Det senare är ju ett mirakel, men s ådana är det
ingen konst för kärleken att göra.
Gunnar har nu fullbordat sitt nionde år. Hus-
hållet skötes med hjälp af e n städerska, tillika med
ett handtag då och då af bror Sven, utaf Anton
Dalskog själf och hans yngste, och vill n ågon veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
