Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
öfverträffat sig själf i tillagandet, och det ville inte
säga litet i Bergarnas tycke. Dessert fick man
också, och det af utsökt slag. Mor kungjorde näm-
ligen, att det skulle vankas pepparrotskött till nästa
middag, och att nödens dagar nu voro förbi.
Vid det budskapet möttes emellertid fars och
mors ögon, och dä hände något märkligt, de talade ;
mors, glänsande våta, sade:
»Jag förstår dig mycket bättre nu, dig och din
sak, sedan jag lidit med dig för den; många brister
har du, men i djupet är du god. Du är en kärn-
karl. Du är att lita på. Och jag tycker vådligt
mycket om dig.»
Och så här talade fars, fuktiga äfven de:
»Långt mer än förr inser jag nu ditt värde.
Nog vänder du af vigsidan af lynnet ut ibland, men
min snälla, sparsamma, duktiga hustru, du har haft
orsak till det. Jag skall bli bättre. Du har stått
mig bi i nödens stund, den krona bland kvinnor,
som du är. Jag tackar dig. Och för mig finns
ingen kvinna på jorden som du.»
Mor hade aldrig kunnat få kärare gåfva än
fars tack och löfte om bättring. Det senare be-
höfdes nämligen ganska väl, ty sanningen hade allt
fått sitta emellan en smula, då hon inför fru Fri-
man fritog honom för onykterhet. Nå, men hur
håller far sitt löfte? Som en hel karl, d. v. s.
någon gång... Men då beror det verkligen till
allra största delen på den grufligt efterhängsna arf-
synden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
