Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lös
låda fanns en liten snäck’prydd ask. Sedan lång
tid tillbaka hade hon i den nedlagt en blank
femtioöring hvarje lördagskväll, och tvenne gån-
ger hade den lilla skattgömmaren varit bräddfull
af silfver. En gång hade den tömts af darrande
flickhänder för att användas till spetsprydd svep-
ning och krans åt en kär broder, och sedan den
för andra gången mist sitt innehåll, kunde man
godt spåra silfvermynts förmåga att göra ett par
sjukliga skolpojkskinder äppelröda och en skröp-
lig gammal mor nöjd med sin värld och högst
belåten med sig själf i varm, ny kappa. Sedan dess
hade asken visat bar botten, ty Ester Lind var det
lilla hemmets stôdjepelare, och hennes veckopen-
ning — nio kronor — dess ganska osäkra grund-
val.
Tiden led, och då intet annat stod den unga
flickan till buds, måste hon rusta upp sin gamla
sorgklädning, men den dagen, då hon tog ned den
från vindskontoret och synade dess många brister
— den dagen måste Ester stanna i andra vå-
ningens trappa och torka bort tårarna, som envi-
sades att sippra fram. Detta skedde under mid-
dagsgasten, och fru Lundberg, som just öppnade
dörren för sin man och till afsked gaf honom en
försvarlig dunk i ryggen, råkade märka lilla Esters
röda ögon och frågade, hur det var fatt. Men hon
fick intet svar utan såg blott ett par smala flick-
skuldror, skakande af snyftningar, försvinna i tr ap-
pan.
Det var en godhjärtad kvinna, som några tim-
mar senare kände orsaken till sin unga grannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
